Den här veckan har temat på Papper.fi varit äktenskap. Jag har själv aldrig varit gift, men mina föräldrar träffades för 35 år sedan och har hängt ihop sedan dess. Jag har sett flera skilsmässor på håll och i dagens läge så läser man ju om skilsmässor och bröllop i skvallerpressen precis hela tiden.

Jag anser inte att man måste gifta sig och jag är heller inte mot skilsmässor, men däremot tycker jag att äktenskap i dag tas som någon slit-och-släng-grej, precis som det mesta andra i vårt samhälle i dag. Min generation har växt upp med tv-såpor där folk gifter sig ena dagen, är otrogna nästa och skiljer sig den tredje. Vi är också uppväxta med skvallerpressen mer än tidigare generationer i och med internet. Där läser man om kändisar som förlovar sig efter ett par veckor tillsammans och sedan skiljer sig efter några månader som gifta. Inte konstigt att vi får en väldigt lättsam syn på äktenskap? Ungefär som att det är en "kul grej att göra." Och eftersom vi ändå kan skilja oss om det går fel, så spelar det ju ingen roll. Det är bara att göra det.

I och med att jag under flera år har jobbat med åldringar, har jag hört många historier om hur det gick till förr. Både äldre kvinnor och män berättar gärna med glittrande ögon, hur det var när de träffade sin fru/make för första gången. Hur de sällskapade och sedan, ofta efter en ganska lång tid, gifte sig. Många gånger påpekar de också att det har ändrats något otroligt i dagens samhälle, det här med att gifta sig. Flera av gamlingarna brukar säga att det är så konstigt med dagens "ungdomar," som inte alls kan tänka sig att kompromissa. De menar att i dag är allt inriktat på den enskilda individen, man ska förverkliga sig själv och det är jag jag jag. Det är omöjligt för ett förhållande att funka om man bara ser till sig själv! Visst man ska vara lycklig, man ska vara bekväm i sig själv och man ska absolut inte ge sig in i ett destruktivt förhållande och det är bättre att vara själv än i ett verkligt dåligt förhållande. Förr kunde äktenskap handla mer om trygghet, säkerhet och det var praktiskt. I dag klarar sig både män och kvinnor på egen hand och därför är det ännu viktigare att man inte går in i ett äktenskap utan tanken att man ska behöva anstränga sig det minsta, OM man vill att det ska hålla.

Ett äktenskap eller vilket förhållande som helst, kan inte bara handla om JAG MIG och MIG SJÄLV. Det måste handla om OSS. Och man måste kunna kompromissa och man måste kunna ge, för att kunna få och man måste gå in i ett giftermål med tanken att det är för evigt och att man ska få det att funka. Det är ett beslut som kräver eftertanke och man behöver alltid komma ihåg att vilket förhållande som helst går upp och ner och ner och upp och vill man tillbringa en livstid tillsammans är man tvungen att förbereda sig på jobbiga tider, precis som på goda tider. Men man kan inte tro att ett äktenskap är en dans på rosor och alltid roligt och romantiskt. Man kan inte gifta sig med tanken: vi kan alltid skilja oss sedan när vi börjar bråka för mycket om vem som ska diska ...

Varenda kotte verkade vara i fyllan mitt på ljusa dagen och raglade runt och stank starksprit. Vad är grejen liksom? Okej, är man fjortis så måste man väl gå igenom sin fas då man testar grejer och låtsas att man är "vuxen." Men när gäng av medelålders så kallade vuxna vinglar runt hela dagen lång och sluddrar osammanhängande med varandra och knappt vet var de är ens för att de absolut måste dricka tills de slocknar - då är det patetiskt. Mer än patetiskt. Det finns inte ens ord för hur patetiskt det är. Ville bara säga åt dem: Skaffa er ett liv! Och nej, det är inte okej bara för att det är valborg. Vad tycker NI om fylletraditionen i och med högtider? Är det okej att dra huvudet fullt oberoende av ålder, tid och plats bara för att det hör till?

Ja, just nu känns det som att jag är omringad av zombies så fort jag går ut ur huset ... Shaun of The Dead är förresten en hejdlöst rolig film, även om den har en del äckliga scener också, men jag rekommenderar den verkligen. Se den!

Såg ni debatten där Kissie var med igår, i SVT? (Ni kan kolla den HÄR om ni missade den.) Jag tyckte att de tog upp flera frågor som gäller bloggare i allmänhet och det sades många bra saker. Det enda jag störde mig på var Kissie's bror, som alltid ska dra nytta av sin syrra ... Jag hade förberett mig på att bli riktigt förbannad på Kissie, men kom på mig själv med att tycka att det är fel att racka ner på henne på det sätt  som folk gör. Åtminstone när det gäller att ge henne skulden för att sprida sjuka ideal, jag menar - hallåå?

Jag håller med det som sades i debatten om att det är samhället i sig, som sprider sjuka ideal. Kissie är snarare ett "offer" precis som många andra unga kvinnor, som försöker leva upp till de ideal som ropas ut. Själv vill jag ju också vara smal och se bra ut - jag tror att de flesta i dag lägger ner mycket tid på sitt utseende? Samtidigt verkar det vara nästan lite fult att erkänna att man gör det. Inte konstigt att folk får en snedvriden uppfattning då om vad som verkligen KRÄVS för att se snygg och smal ut. Bläddrade senast i dag i tidningar där det skrevs om en kändis som håller sig i form genom att springa efter sina barn hela dagarna - jovisst, och jag heter Kajsa Anka ...

Jag tycker också att det är rätt som många sa i debatten, att det är sjukt att kvinnor alltid ska få stämpeln som "förebild" medan manliga kändisar som lever till, super och knarkar (vilket jag tycker är många gånger värre än det som Kissie gör), aldrig blir påhoppade för att vara usla förebilder. Varför får inte kvinnor leva sitt eget liv, utan att bli kritiserade från höger och vänster? Sedan tycker jag också att det är precis som de sa i programmet, att media också har ett ansvar. För de lyfter fram de här kvinnorna, inte bara Kissie, utan även andra som bantar och är jättesmala och lever en tveksam livsstil. De om någon kan ju välja att lyfta fram andra människor, eller hur? Men de väljer att fortsätta mata oss med samma gamla vanliga ideal: var smal, snygg och festa så kommer du att leva jättelyckligt!

Nu vill jag veta, vad tycker NI om den här debatten?

Läste just i Aftonbladet att Happy Meal ska förbjudas på Mc Donald's i San Fransisco. Jag jublar och hoppas verkligen att lagen verkställs. Sedan hoppas jag att den sprids över hela världen. Allra helst borde det vara åldersgräns på matställen som Mc Donald's!

När barnen är små, läggs grunden till deras matvanor och deras syn på mat. Det är upp till föräldrarna att ge sina ungar hälsosam och välbalanserad mat - inte föda upp dem på skräp. Jag menar, vi vill väl föda upp friska och sunda barn med alla chanser att leva länge och inte fläskiga grisar som dör i förtid?

Att bara erbjuda barn skräpmat och inte ändra kosten ens när de börjar bli gravt överviktiga - det tycker jag kan klassas som misshandel. Ett överviktigt barn, får alla möjliga sjukdomar i förtid, det klarar inte av att leka på samma sätt som normalviktiga barn, det utsätts ofta för mobbning i skolan och fetman leder fort till låg självkänsla och självförakt. Vilken vettig förälder vill uppmuntra sitt barn till ett sådant liv? Inte jag i alla fall. Och jag har heller ingen lust att betala för de här barnens sjukhuskostnader i framtiden, för det kommer att bli stora kostnader för ALLA som betalar skatt.

Vad tycker ni, är det rätt att förbjuda företag att med hjälp av leksaker locka barn att äta skräp? LÄS ARTIKELN HÄR!

Vad är det egentligen för fel med att se ut så här? Folk klagar ofta på att de är för magra och att de är dåliga ideal. Om jag bara kunde skaffa mig lite mer självdisciplin skulle jag se till att börja se ut så här direkt! Smalt är snyggt, tycker jag i alla fall =)

Jag menar, det klagas betydligt mer sällan på folk som är gravt överviktiga. När ska de målas ut i pressen som dåliga förebilder? Grav övervikt kan ju faktiskt också leda till döden och är inte det minsta hälsosamt det heller. Jag säger bara, jag ser hellre ut som Victoria Beckham (synliga knotor här och var är bara snyggt!) än som de två kvinnorna här ovan ...

Will Smiths dotter, Willow, har nu släppt sin första singel och även gjort en video till den. Måste säga att jag är riktigt imponerad. Cool video och bra sångröst - men kanske inte konstigt med den pappa hon har?

Däremot blir jag lite tveksam när jag får veta att hon bara är NIO år. Skulle aldrig tro det när jag ser videon. Skulle ni? Och vad tycker ni läsare om att utsätta en 9-åring för ett så starkt rampljus? Barnstjärnor har ju en ganska sorglig tendens att senare drabbas av  rejält drogmissbruk, depressioner, självmord osv. (Lindsay Lohan, Britney Spears, Systrarna Olsen, Judy Garland, m.fl.) Är det bra av en förälder att ta utsätta sitt barn för den hårda press som artistlivet innebär? Eller borde barnet uppmuntras på andra sätt?

Berätta, vad tycker NI? Jag vill veta! =)

Jag har i långa tider hört och läst att man får cancer av aspartam. Jaha, tänkte jag. Man får ju cancer av allt i dagens läge så vem orkar bry sig? Jag hällde i mig cola light i mängder varje dag. Vågar inte ens säga hur mycket. Och fanns det ett light-alternativ till något, så valde jag alltid det. Tills för två veckor sedan.

Då läste jag bl.a. i boken "Skinny Bitch," om alla andra farliga bieffekter som aspartam har och har inte druckit en light-droppe sedan dess. Aspartam används som sötningsmedel i light-produkter och finns i många andra matprodukter också, så håll ögonen öppna!

Aspartam bryts inte ner av kroppen. Det samlas på hög och kan med tiden leda till aspartamförgiftning. När aspartam kommer in i kroppen förvandlas det till formaldehyd - ett mycket brandfarligt ämne som kan orsaka både cancer och allergier. Tänk er då att DRICKA det??

Aspartam kan inte bara leda till cancer, utan kan även orsaka artros, alzheimer, fosterskador (vem av er mammor slutade dricka alkohol under graviditeten? Samma sak borde gälla light-produkter.), minnesförlust, håravfall, blindhet, svårigheter att få barn, skador på nervcerllerna, fibromyalgi, diabetes och MS.

Aspartam kan höja sockersuget, vilket gör att du högst troligen äter mer och går upp i vikt. I kombination med kolhydrater, saktar det även ner hjärnans produktion av serotonin, vilket leder till depression.

Så hädanefter dricker jag hellre lite fler kalorier (dem kan åtminstone kroppen förbränna!) än förgiftar kroppen med aspartam. Vi har bara en kropp och vi har bara en hälsa. Utan en bra hälsa så blir det svårt att ha ett normalt liv (fråga alla de som haft cancer t.ex, eller lider av MS!). Så tänk på det nästa gång ni sätter i er något. Aspartam har inte funnits särskilt länge och INGEN vet hur stora skador det gör i kroppen i det långa loppet, så att man ändå är "så ung och frisk" är ingen ursäkt till att dricka formaldehyd. Och som "the skinny bitches" säger: "When you see a light-tag on foods, it means CHEMICAL SHITSTORM!"

Det här filmklippet är något av det sorgligaste jag sett. Den franska modellen Isabelle Caro, berättar om sin anorexia i Jessica Simpson's show "The price of beauty." När det gäller Isabelle, så har hon fått betala ett otroligt högt pris för skönhet. Precis som för så många andra började det med att hon försökte gå ner några kilon, men sedan utvecklades det till ett beroende och en sjukdom. Hon har deltagit i en välkänd kampanj mot anorexia, där hon poserar naken. Se bilden nedan!

När man ser en ung tjej som blivit så förstörd och varit nära att dö av något som från början var en fånig vilja att gå ner några kilon i vikt för att se bättre ut, vaknar man upp lite. Inte helt, för pressen på utseendet finns fortfarande där. Men kanske, om man ser sådant här tillräckligt ofta så kan man förhoppningsvis själv inse att det inte är värt det. Det är inte värt att räkna kalorier varje dag. Vara besatt av att veta varje kväll hur många kalorier som slunkit ner i magen. Vara fanatisk med att förbränna allt man får i sig för att inte hela tiden känna fettvalkarna. Få panik så fort vågen visar något kilo för mycket, få ångest genast efter att man ätit något man inte "får" äta. Och på grund av maten känna sig så otroligt äcklig att man inte ens vill att ens pojkvän ska krama om en, eftersom fettet kryper som insekter under huden och man bara vill få bort det, bort bort FORT!

Någon som känner igen sig?

Såg ni Svenska New York-fruar igår på tv 3? Som vanligt bänkade jag mig i soffan (vår nya och extremt bekväma soffa med fina prydnadskuddar) och tittade på de galna fruarna. Alltid roligt att se vilka konstigheter de får för sig varje vecka.

Kollade på Svenska New York-fruar igår, där den ena av kvinnorna, Åsa, går och gör en "vajazzle,"alltså blingar sig mellan benen för att överraska sin man på bröllopsdagen. Jag undrar bara: Finns det något mer onödigt? Skaver det inte? Och hur ska man tvätta sig?

Tänk er bara:"Hej darling, kolla på diamanterna jag har mellan benen! Jag har inte tvättat mig på en vecka, men vi kan väl ha sex ändå?"

Eller förresten, hur sjutton ska man kunna ha sex med en glitter-tatuering i underlivet?

"Hej älskling och grattis på bröllopsdagen! Vi kan inte ha sex på en vecka, men du får åtminstone kolla på något vackert när jag ligger naken bredvid dig!"

Finns det någon löjlighetsgräns för vad vi kvinnor kan göra för våra mån? Vad tycker ni? Sexigt eller onödigt? Skulle ni kunna tänka er att göra en vajazzle och blinga till det mellan benen?

Läs om Vajazzle HÄR!