Jag har sökt efter en riktigt bra skräckfilm de senaste dagarna, att kolla på för inspiration till boken. Hittade ingen film, så började istället kolla upp olika scener som någon gång har skrämt mig rejält:
Från den thailändska versionen av filmen Shutter. Scenen känns inte lika skrämmande när jag ser den i dag direkt ...
Från filmen Jeepers Creepers (ettan). En av de första skräckfilmerna jag såg. Jag var tonåring men blev ändå så skraj av filmen att jag knappt kunde sova på flera nätter efteråt. Nu när jag kollar på scener ur filmen så tycker jag de är skrattretande fåniga.
Från filmen The Birds. Det var den allra första skräckfilmen jag såg, om jag minns rätt. Jag kollade den i smyg en natt tillsammans med mina kusiner när jag var kanske 9 år och mina kusiners föräldrar trodde att vi sov. Jag blev skitskraj och såg inga fler skräckfilmer förrän jag var i sena tonåren. Nu skrattar jag nästan åt klippet, särskilt kvinnans reaktion ...
Från The Grudge. Det var den första skräckfilmen jag såg på bio, tillsammans med mina två syrror och med pappa. Jag vågade inte sova på säkert en vecka efteråt. Nu när jag ser klipp, så tycker jag filmen verkar löjlig. Kanske borde se om hela, för att få en rättvis uppfattning?
Från The Amityville Horror (2005). Det här är ett av de få klipp som jag ännu i dag tycker är rätt läskigt ... Själva scenen börjar vid ca 50 sekunder.
Från The Others. Enligt mig är den filmen en av de bästa skräckfilmerna någonsin, om man gillar kuslig skräck. Äkta spökstämning som skrämmer utan att egentligen visa något hemskt och Nicole Kidman är lysande i sin roll!
Från Mulholland Drive. Jag såg filmen när jag bodde ensam i Stockholm, ganska sent på kvällen och det här klippet etsade sig fast i huvudet. Det var så annorlunda och jag blev skitskraj! I dag när jag kollar på det, så undrar jag var det riktigt var som gjorde mig så rädd ...
Från filmen It. Det här måste vara det första skrämmande klippet jag sett. Jag minns fortfarande att mina föräldrar hade sagt åt mig att gå och lägga mig och pappa skulle se en film som kom på tv. Medan han var nere i köket och bredde smörgåsar åt sig, stannade jag i vardagsrummet och ville se vad det var för film han skulle titta på. Jag hade ingen aning vilken typ av film det var och jag var ca 7 år gammal. Så fort jag såg den där clownen bakom tvätten som hängde och fladdrade, så blev jag livrädd. Det var en scen som verkligen ristade sig fast på hornhinnan och lämnade kvar i många år. I dag kan jag inte se filmen, för jag tycker den är så otroligt löjlig.
Det finns många fler klipp som skrämt mig, men just nu kommer jag inte på alla. Ni får jättegärna berätta vilka klipp som har skrämt er under åren!
Eftersom jag inte bara är boknörd, utan även filmnörd, så tänkte jag lista de 24 bästa filmerna jag såg förra året. Som ni ser så gillar jag inte bara skräckfilm, även om det kan verka så ibland. Jag gillar alla genrer! Filmerna är uppradade i oberoende ordning:
1. 50/50 - en dramakomedi som får en att tänka efter och som både får en att skratta och storgråta.
3. SOMETHING BORROWED - en rolig och underhållande komedi som är bättre än de flesta andra filmer i samma genre som jag sett.
4. THE ADJUSTMENT BUREAU -En bra och spännande film, med action och en stor dos romantik. Romantik som till och med ens pojkvän klarar av att se.
5. BLUE VALENTINE - Ett annorlunda kärleksdrama, som är romantisk men samtidigt hemsk. Den är konstnärligt och vackert filmad.
6. LAST NIGHT - en romantisk film, som varken är smörig eller löjlig, utan genomtänkt och med bra skådisar.
7. LOVE & OTHER DRUGS - utan tvekan en av de bästa romantiska komedier jag sett, som tack gode gud inte innehåller den annars obligatoriska slutscenen på ett flygfält ...
8. BLACK SWAN - utan tvekan en av de bästa filmerna jag någonsin sett! Otroligt spännande, annorlunda och fantastiska skådespelarinsatser.
9. HEARTBREAKER - en underbart charmig och rolig film!
10. WILD TARGET - engelsk humor, behöver jag säga mer?
24. DREAM HOUSE - en av de bästa filmerna jag såg 2011, spännande och tragisk. Ena stunden undrar jag vad sjutton som pågår och nästa stund sitter jag och gråter. Vill se om den - många gånger!
Klicka på de blå länkarna för att läsa mer om filmerna och se trailers! Vilka filmer såg ni förra året som ni vill rekommendera?
Jag och Wiktor var på biopremiären av filmen 50/50 i Vasa i fredags. Jag hade inte särskilt höga förväntningar och trodde att det skulle vara en rolig och lättsmält film. Jag hade helt fel. Filmen var otroligt bra! Den var gripande och fick mig att tänka till. Den hade roliga stunder och den hade stunder då jag satt och storgrät. Den hade romantik och drama, den hade allt. Filmen handlar om Adam, som får veta att han har en allvarlig form av cancer. Tittarna får följa med hur han hanterar det och hur hans omgivning tar det hela. Jag gillar särskilt Adams karaktär och hur den är utformad och Joseph Gordon-Levitt är helt perfekt i rollens om honom! Det här är en film som jag starkt rekommenderar och som jag helt säkert kommer att se fler gånger!
Filmen, I don't know how she does it, har fått usla recensioner och jag hade tänkt skippa den helt. Så läste jag i tidningen Passion for Business att den handlar om det här med att vara kvinna och försöka hinna med precis allt och hela tiden ha höga krav på sig själv. Jag bestämde mig för att se den och tyckte genast att den var mycket bättre än recensenterna påstår. Kanske för att det just handlar om livet som kvinna? Det är kanske inte ett tillräckligt djupt ämne? Filmen känns som ett långt avsnitt av en underhållande serie som man bara flyter med i.
Jag känner ofta igen mig, fast jag inte har barn, som Sarah Jessica Parkers karaktär Kate Reddy, har. Det blir några skratt, eftersom det här med kvinnors beteende så klart överdrivs mellan varven, men alltid med glimten i ögat och med en underton av allvar. Det känns som att filmen på ett humoristiskt sätt försöker få oss kvinnor att förstå och inse hur löjliga vi kan vara ibland med allt vi hakar upp oss på och samtidigt säga:"Sluta köra slut på er själva och försöka hinna med precis allt! Ni är bra ändå!." Man behöver inte tänka så mycket under filmen, men man får sig ändå en och annan tankeställare ibland. Särskilt när jag tänker på att jag antagligen kommer att bli som huvudpersonen Kate Reddy i framtiden om jag inte ändrar på mig själv en del. Sedan sitter jag också och tänker, hela filmen igenom: Inte klokt vad Pierce Brosnan har blivit gammal! Han var ju snygg förut, eller?
Jag har väldigt delade känslor när det gäller filmen My week with Marilyn. Jag har både väntat på den och önskat att de skulle skippa hela idén. Nu har jag sett trailern och som film verkar den helt fantastiskt bra, men ingen kan spela Marilyn Monroe. Hon hade ett så speciellt sätt, både att föra sig, att le och att tala och vad jag ser i trailern så har inte Michelle Williams lyckats fånga det i sitt sätt att spela. Det är svårt med en film som baserar sig på en så känd personlighet som Marilyn. Det finns bara en Marilyn, det fanns bara en och kommer alltid bara att finnas en enda Marilyn. Om det inte blir helt rätt så kommer jag att sitta och störa mig på det hela filmen igenom. Det är synd, eftersom filmen annars som sagt verkar suveränt bra och den är full av väldigt duktiga skådespelare.
Vad tror ni om filmen och om Michelle Williams som Marilyn Monroe?
The Caller är en skräckfilm, utan något äckligt och utan något hemskt egentligen, men som från början tillslut kommer med fler och fler överraskningar. Först fattar man inte riktigt vad som pågår, sedan tror man att man fattar och sedan så visar det sig att man ändå hade fel. Den är ganska enkelt gjord och jag har sett bättre skräckfilmer, men den är utan tvekan sevärd och passar bra en kväll när man vill bli lite halvskrämd och en aning förbryllad.
I dag var jag på bio och såg Paranormal Activity 3. Jag gillar de två första filmerna och såg verkligen fram emot den här. Orkade inte ens vänta på att någon skulle hinna komma med mig, utan for själv och hoppades på en spännande biostund. Tyvärr är det svårt att säga hur bra filmen är, för salongen var full av tonårstjejer och -killar som pratade non-stop och sprang in och ut hela tiden.
Så mycket kan jag i alla fall säga att filmen var bra, men inte lika bra som de tidigare filmerna. Man kände till tricksen nu och även om det var kusligt ibland så hade de inte hittat på något direkt nytt. Sevärd, men ingen höjdare och jag tycker det räcker med Paranormal Activity nu. Dags att hitta på något helt nytt och riktigt riktigt kusligt!
I går kväll såg vi Crazy Stupid Love. Det är en film som jag länge har velat se, till stor del för att jag gillar både Steve Carell och Ryan Gosling som skådisar. Filmen är inte fullt så mycket komedi som jag hade trott, utan den är snarare en dramakomedi med en stor dos av allvar som lättas upp med en del spridda skratt filmen igenom och särskilt mot slutet. Filmen är inte så klichée som jag först var rädd att den skulle vara, utan manuset är genomtänkt, skådisarna gör ett bra jobb och trots att det blir helt galet ibland så får man flera tankeställare också. Jag gillar det stora budskapet i filmen - om du har hittat din själsfrände, så ska du aldrig ge upp utan fortsätta kämpa för att få/behålla henne/honom! Utan minsta tvekan rekommenderar jag den åt er alla!
Two Eyes Staring är en holländsk skräckfilm, som på originalspråket heter Zwart Water. Jag gillar europeiska skräckfilmer, särskilt de franska och spanska som jag har sett. Den här filmen har samma stuk som andra europeiska skräckisar och det blir kusligt, utan att man egentligen ser något hemskt. Från mitten blir det mindre skrämmande, men istället spännande på ett annat sätt och även om jag inte är hundra procent säker på slutklämmen (såg filmen som dubbad till franska) så tycker jag helt klart att filmen är sevärd, om man gillar skräckfilmer som är kusliga på ett psykologiskt sätt utan en massa äckliga grejer och galna yxmördare.
Kolla in det här! Snart kommer den fjärde Mission:Impossible-filmen, som heter Ghost Protocol. Runtom i världen har den premiär i mitten av december, medan vi i Norden får vänta lite längre. Filmen har premiär i Sverige den 27 januari och i Finland den 3 februari nästa år. Det här klippet visar en del av hur det gick till att göra filmen och det är helt otroligt vilka stunts Tom Cruise gör! Man ska definitivt inte vara rädd för höjder om man spelar hans roll! Skulle ni våga göra samma sak som han gör i klippet?
Den här filmen, Grave Encounters, var betydligt bättre än jag hade förväntat mig. Den påminner om Paranormal Activity vad gäller upplägg och filmteknik, men storyn är annorlunda. Jag gillar att de gör parodi på tv-shower med team som ska leta upp spöken, för det blir en hel del humor särskilt i början innan det mer kusliga sätter igång. De lyckas bra med att skapa en kuslig stämning i filmen och göra det spännande med enkla trick. Ibland blir det lite för överdrivet, men för det mesta så är det bra. Om ni gillar Paranormal Activity och The Blair Witch Project-filmerna, så ska ni definitivt ge den här filmen en chans. Om ni avskyr den typen av skräckfilmer, så ska ni skippa den här!
I går när jag och W satte oss i biosalongen, hade jag väntat nästan ett år på att få se Don't be afraid of the dark. Jag var säker på att den skulle vara kuslig och välgjord, men jag hade så otroligt fel att jag knappt vet i vilken ända jag ska börja. Filmen är skrattretande. Inte en enda gång under filmen blir jag rädd, eller hoppar till eller tycker jag att det är det minsta kusligt. De förstör allt direkt, genom att visa vad det är för varelser som hemsöker huset i filmen, hur de ser ut och vad de är ute efter. Sedan fortsätter hela filmen med dessa icke-skrämmande dataanimerade varelser. Det blir nästan komiskt ibland, på ställen som är tänkta att vara skrämmande. Jag förstår inte varför skräckfilmer nu för tiden ska envisas med att ta in dåliga skrämseltrick från 80-talets usla så kallade skräckfilmer?!
Filmen hade kunnat vara bra om den inte hade varit en skräckfilm och utan de löjligt komiska varelserna. En riktigt bra grej med filmen är Bailee Madison som spelar Sally och som är betydligt bättre skådis än både Katie Holmes och Guy Pearce, som också medverkar. Jag blev otroligt imponerad av hennes insats i filmen Just Go With It och jag säger det igen: Henne kommer vi att se mer av. Mycket mer!
The Eagle är en film som gjorde mig positivt överraskad! Jag var helt säker på att den skulle vara en urusel film, men den var riktigt bra. Det enda jag störde mig på var att alla pratade amerikansk engelska, vilket inte kändes så antikt eller gammalt direkt. Men i övrigt så gjorde skådisarna ett bra jobb, Channing Tatum var förvånansvärt bra och scenariot var väluppbyggt. Det kändes också som att manusförfattarna hade gjort ordentlig research för det kändes äkta, med de brittiska gamla stammarna och med olika detaljer som man inte annars tänkt på när det gäller den här tidens romare. Utan tvekan en sevärd film om ni vill ha spänning och action!
The Town är en film som jag har dragit mig för att se. Action med en massa kriminella typer brukar inte intressera mig alltför mycket och jag är inget stort fan av Ben Affleck heller (han är likadan i alla filmer, oberoende av roll så spelar han på samma sätt). Men den här filmen gillade jag faktiskt, trots Affleck - Jon Hamm vägde upp det hela och Blake Lively lyfter jag på hatten för! Filmen är spännande, både på ett psykologiskt sätt och tack vare en hel del action, och så tycker jag det var kul att man satt och hejade både på FBI och på bovarna. Vanligtvis brukar det ju vara antingen eller. Det enda minuset var att den är snäppet för lång, på mitten började det gå en aning trögt och där hade de kunnat klippa bort något. Mot slutet blir det som tur är riktigt spännande igen. Utan tvekan sevärd!
Den här filmen är en av de mest bedrövliga jag någonsin sett. Jag höll på att vrida ihjäl mig av pinsam ångest filmen igenom och om det är så här kvinnor uppfattas, så säger jag bara: Då vill jag inte vara kvinna längre! Humorn är löjlig och bara för mycket. Det mesta av det som ska vara roligt är gamla söndertuggade skämt. Varför kan man inte göra en rolig film med klass stil och finess när de en gång får chansen att göra en komedi för kvinnor?! Det är så himla klichée att kvinnan utan karl är totalt misslyckad på alla plan och att de som har man uppfattas som lyckliga, men otroligt dumma hemmafruar. Det enda som är bra är musiken på slutet, låten Hold on.
Resten av filmen får mig att förstå varför vi kvinnor fortfarande inte är jämställda med män. Filmen är en skam för hela kvinnosläktet och jag förstår inte vem som skulle vilja bli sedd på det här viset?! Jag kände inte igen mig någonstans och den enda som skrattade hemma hos oss var Wiktor, vilket är rätt ironiskt. Om kvinnor är så dumma, eller ens 20 procent så dumma som kvinnorna i den här filmen. Så då förtjänar vi att ha sämre lön än män. Och tydligen så ska vi fortfarande hjärntvättas med att en kvinna inte kan vara lycklig utan en karl vid sin sida. Något jag tycker är väldigt sorgligt.
Jag är alltid lite skeptisk till filmer som har en tv-stjärna i huvudrollen. Även om de är bra skådisar i en tv-serie, så kan de vara helt usla i filmer. Som tur var, gällde det inte den här filmen, Stolen. Jon Hamm är inte bara lysande som Don Draper i Mad Men, han är också jättebra som pappa och polis i den här dramathrillern. Filmen visar två olika stories: en som utspelar sig på 1950-talet och en på 2000-talet. Båda berättelserna har en sak gemensamt - en pappa som letar efter sin försvunna son.
Filmen har inte alltför mycket action, men den är spännande, rätt obehaglig på ett psykologiskt vis och uppbyggd på ett bra sätt. Skådisarna funkar perfekt i sina roller, varken början eller slutet känns kliché och slutet är inte helt förutsägbart, trots att man nästan hela tiden vet vem den skyldige är. Utan tvekan sevärd!
Jag har länge väntat på att få se filmen Jane Eyre. Boken har jag läst två gånger och den är en av mina favoriter bland systrarna Brontë's romaner. Tyvärr lyckas inte filmen fånga den äkta Brontë-magin. Jag tror också att det är svårt att göra bra film av systrarna Brontës romaner. Det är mera deras sätt att skriva och berätta och skapa karaktärer och drama, utan att det egentligen händer så mycket, som gör att jag gillar böckerna. Men på film, måste det hända mer för att det ska bli intressant. Den här filmen känns otroligt dyster, grå och långtråkig. Tillslut sitter jag bara och tänker "när ska den ta slut?" De sista scenerna orkar jag bara se jag glimtar av, medan jag går runt i vardagsrummet och gör annat. Det är synd, eftersom jag dessutom har en förkärlek för historiska filmer och tv-serier, särskilt brittiska sådana.
Friends With Money är en film som man antingen avskyr eller gillar. Jag såg den tillsammans med mina föräldrar och mamma slutade kolla ganska snabbt, pappa uthärdade den just och just och jag gillade den. Det händer verkligen ingenting i filmen, men den har ändå en ironisk humor som roar mig. Karaktärerna är väldigt olika, vilket gör att det blir intressant att se hur det ska gå för dem alla. Manus är genomtänkt, även om dramat inte utspelar sig genom action och spektakulära händelser utan snarare mellan de olika personligheterna. Och skådisarna går verkligen in för sina roller. Jag rekommenderar den till alla som vill se en film som inte är alltför lättsmält, men ändå bjuder på flera skratt!
Jag sitter som på nålar just nu och väntar på alla skräckfilmer som är på kommande. Don't Be Afraid of the Dark, Paranormal Acitivity 3 och nu - The Woman in Black! De två första filmerna har premiär under hösten, men den här får vi vänta lite längre på. Först den 3 februari har den premiär i USA och jag hoppas verkligen att den kommer till Norden strax därefter! Känner ni till andra kusliga skräckfilmer som kommer ut i snart?
I går kväll såg jag en film som gjorde mig positivt överraskad. Jag hade förberett mig på totalt hjärndöd underhållning och på en film som man skulle kunna räkna ut scen för scen vad som skulle hända. Det slutade med att jag när filmens sista scen gled in i skärmen, så satt jag med ett stort leende i ansiktet och tindrande ögon.
Something borrowed, är utan tvekan lättsam underhållning, men trots att det är en romantisk komedi à la USA så är man inte riktigt hundra på hur det ska sluta förrän de sista tio scenerna börjar. Det är bra humor i filmen och jag sitter och skrattar högt för mig själv flera gånger. Skådisarna är duktiga och det är bra kemi mellan dem alla. Dessutom är ju Dex, som spelas av Colin Egglesfield så snygg att man kunde se filmen bara för honom. Om ni vill ha en riktigt tjejig kväll så är det här en film som jag rekommenderar!
Är det någon annan än jag som ääälskar Disney's tecknade klassiker? När jag och mina syskon var små, fick vi alltid varsin film till julklapp och vi kollade på dem om och om igen. Vissa växer ur sin Disney-förtjusning, men för mig har den fastnat. Nu samlar jag på specialutgivningarna på DVD och de här tre föll in genom luckan i dag! Snacka om härlig underhållning! Jag är medlem i Homeenter.com
och där har de ofta Disney's filmer till billiga priser och nu passade jag på och fyndade.
Några av mina personliga Disney-favoriter är Aladdin, Den lilla sjöjungfrun, Herkules och Skönheten och Odjuret. Vilka är era?
Jag har bara hört dåliga saker om The Adjustment Bureau och därför tog det ett tag innan jag själv såg den. Men så igår tittade jag och Wiktor på den. Jag hade inte sett nån trailer innan och hade inte ens tagit reda på vad den handlade om, eftersom alla ändå verkar tycka den är skräp. Men jag kan säga att jag blev glatt överraskad av filmen! Förstår inte riktigt varför alla verkar tycka den är så dålig? Det är action i den, den är något av en agent-film, men en annorlunda sådan och framför allt är den en väldigt romantisk film som även ens pojkvän står ut med att kolla på. Och trots att jag brukar undvika filmer med Matt Damon, så tyckte jag om honom i den här filmen. Filmen är bra från början till slut och väldigt sevärd enligt mig!
Plötsligt fick jag en orsak att längta till hösten. Så mycket att jag till och med räknar dagarna tills det är blåsigt och kyligt och löven regnar från träden. Orsaken heter Paranormal Activity 3. Can't wait!
När jag först hörde om The King's Speech, såg jag fram emot att se den. Jag väntade på att den skulle ha premiär. Men sedan verkade alla tycka att den var en tråkig besvikelse, så det blev aldrig av att jag tittade på den. Nu har jag sett den och jag måste hålla med de åsikter jag hört: filmen är verkligen tråkig. Den blir lite intressantare i mitten, men den blir ändå inte BRA. Skådisarna är jätteduktiga och jag förstår att Colin Firth fick en Oscar för sin insats. Filmen är också häftigt och en aning annorlunda filmad. Det är också intressant att lära sig mer om det engelska kungahuset, men det väger inte upp det faktum att det inte händer ett dugg i hela filmen. Den handlar verkligen bara om hur en stammande man lär sig att hålla tal. Om man gillar intelligenta filmer, med väldigt långsamt tempo så är den sevärd, men annars är det nog bättre att välja en annan film till fredagsmyset.
En film som handlar om två gamla människor, brukar inte vara det första man väljer att kolla på. Jag vet inte vad det är, men ofta tänker jag i alla fall att en film som bara handlar om gamlingar måste vara tråkig. Lovely, still handlar om en gammal kvinna och en gammal man som träffas och blir kära. Det händer inte så mycket i den, men den är förvånansvärt bra. Den är till och med rätt underbar och mycket charmig. Den har humor och är full av värme. Den får en att tänka efter och den får en både att skratta och att gråta. Jag rekommenderar den och tar tillbaka det jag först sa: även filmer om gamlingar KAN faktiskt vara riktigt riktigt sevärda!
Citat ur filmen: "There's no chance to fail, if you never give up!"