I går var jag och Wiktor på bio efter att vi ätit middag. Vi såg den nya filmen Iron Sky, som faktiskt är finsk även om man inte skulle tro det. Det är den dyraste finska filmen (men ändå billig enligt amerikanska mått) som gjorts och enligt mig också den bästa. Jag var nästan ensam tjej i biografen, vilket inte var så konstigt eftersom det verkligen var en film för män. En massa action, flippad story och skämt som jag inte alltid förstod men som alla killar satt och gapskrattade åt.

Filmen är annorlunda på flera sätt och den har fått höga betyg. Specialeffekterna är förvånansvärt bra, även om vissa scener ser en aning overkliga ut. Storyn driver med många saker: allt från olika länder, Hitler, nazismen och dagliga moderna grejer som syns i tidningar och på youtube nu som då. Ett tips är att försöka uppdatera sig lite om allt som pågått de senaste åren i världen, för att vara säker på att hänga med i alla skämt. Jag kände mig rätt oallmänbildad mellan varven =P Samtidigt är skämten bra gjorda och ironin är noggrant uttänkt för att både underhålla och ge en och annan tankeställare. Dessutom är skådisarna duktiga och gör verkligen sina karaktärer trovärdiga, trots att de i grunden är rätt stereotypa.

På det stora hela så rekommenderar jag filmen, trots att vissa skämt går mig förbi. Det är inte den bästa film jag sett, men som sagt är den annorlunda. Huvudstoryn handlar om att nazisterna egentligen flyttade till månen 1945. De har bott där och bidat sin tid för att nu komma tillbaka och "rädda jorden igen." Bara det är en rätt oväntad story, eller vad säger ni?

Igår såg vi Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet. Jag hade ganska höga förväntningar på den och det var inte så bra. Filmen hade flera roliga scener, men på något sätt fick jag inte handlingen att gå ihop med varken en barn- eller vuxenfilm. Tintin ser ut som en liten pojke, fastän han ska föreställa vuxen. Det är förstås bra med tanke på att det är en barnfilm. Handlingen känns inte riktigt genomtänkt, vissa scener känns bara ihopplockade och slängda efter varandra. Men okej, sådant tänker man inte på som barn så jag kan ignorera det.

Däremot kan jag inte komma ifrån hur mycket fokus som läggs på Kapten Haddocks supande. Jag kanske är gammalmodig, men jag tycker det är fel att ge alkohol samma roll som dunderhonung har för Bamse, i en barnfilm. I filmen får Kapten Haddock INTE bli nykter, för då blir han trög och tappar minnet, men så fort han får hälla i sig en flaska whisky blir han plötsligt stark, häftig och kommer ihåg alla ledtrådar som Tintin behöver. Jag har läst seriealbumen och vet att Kapten Haddock dricker, men i seriealbumen har inte alkoholen en så viktig roll som den har i filmen. Och bland annat just alkoholen gör att det känns som att filmen är gjord för vuxna, men samtidigt ändå inte, för handlingen är annars ganska barnslig och Tintin ser ut som ett barn.

I övrigt är filmen otroligt välgjord. Karaktärerna ser äkta ut och det är en hel del action i filmen. Jag önskar bara att de hade lagt ner mer tanke på hur scenerna går ihop och skippat alkoholen som sticker i ögonen hela filmen igenom och i så gott som alla scener efter att Kapten Haddock och Tintin träffat varandra. Det är synd, på en film som annars hade kunnat vara bra.

Jag insåg när jag gick igenom en del gamla inlägg, att jag glömt att tipsa er om filmen Dream House. Jag hade med den i min topp 24-lista över de bästa filmerna jag såg år 2011, men jag har glömt att skriva något mer om den och den är definitivt värd mer utrymme än en mening i en lista. Dream House är nämligen en av de bästa filmer jag sett på väldigt länge och jag kommer att se den många gånger om!

I början är den ganska kuslig och jag trodde först att det var en skräckfilm, men den visade sig vara mer drama. När filmen inte längre är kuslig, övergår den till att bli spännande, sedan bjuder den på överraskning efter överraskning och så fort man tror att man fattar vad som händer, så börjar man genast tvivla igen. I slutet satt jag och grät, för då blev den både gripande och sorglig. Filmen gick alltså igenom de flesta möjliga stadier och jag tänkte länge på den efteråt. En kul grej är ju också att Daniel Craig och Rachel Weisz som spelar huvudrollerna, gifte sig efter deras medverkan i den här filmen! Om ni tror att ni gillar en story som påminner om Shutter Island, men som i slutändan är lättare att förstå, så rekommenderar jag filmen!

The Innkeepers är en av de många skräckfilmer de senaste månaderna som gjort mig besviken. Det känns lite som att filmmakarna har börjat underskatta tittarna? Eller så har de helt enkelt slut på fantasi. Den här filmen är lite småkuslig på slutet, men annars är den en enda stor gäspning. Ta bara Kelly McGillis, känd som kvinnan som Tom Cruise faller för i filmen Top Gun. I den här filmen spelar hon en fånig healer. Hon hjälper de två ungdomarna som jobbar på hotellet i filmen att försöka hitta ett visst spöke där och fånga det på bild och på band.

På det stora hela händer det egentligen ingenting i filmen och när det händer något är skrämseltricken gamla och söndertuggade. Det är en svår konst att göra spännande och kusliga filmer och teamet bakom den här filmen visar åter en gång hur lätt det är att misslyckas. Om du är väldigt väldigt lättskrämd och vill se något halvkusligt; då rekommenderar jag den här filmen. Annars är det slöseri med tid. (Bilden erkänner jag att är hemsk, men det är det enda som är lite skrämmande med The Innkeepers.)

Jag var rädd att de hade slutat göra sådana här filmer. Ända sedan i somras har jag väntat på The Woman in Black och jag hade ganska höga förväntningar, men vågade ändå inte riktigt hoppas på att den skulle vara så kuslig som trailern lovade. Den senaste tiden har jag tyckt att skräckfilmer blir allt sämre och sämre, men den här, den var så jäkla bra att jag kan inte sluta tänka på den. Den överträffade helt klart mina förväntningar.

En klassisk kuslig spökhistoria, baserad på Susan Hills bok The Woman in Black. Jag har ännu inte läst boken, men filmen lär inte följa boken alltför mycket så ett tips kan vara att se filmen först. Det finns också äldre versioner av filmen, som jag inte har sett och som jag inte heller kommer att se efter den här. Jag vet knappt hur jag ska kunna se en skräckfilm igen, för det kommer att ta länge innan det kommer en spökfilm som överträffar den här. Det enda som är lite svårt med den, är att se Daniel Radcliffe i en annan roll än Harry Potter. Jag hade lite svårt att koppla bort det, men han gör ändå en riktigt bra insats i filmen.

För snart två veckor sedan var jag på bio med Azra och såg Mission Impossible 4. Ända sedan jag var liten har jag haft något av en crush på Tom Cruise. Inte för att han är klassiskt snygg, men han har liksom något extra (och nu tänker jag inte på alla scientolog-galenskaper, hehe). Vi gillade filmen. Precis som de tre tidigare MI-filmerna, så var den här fylld av action, nagelbitarspänning och så förstås Tom Cruise i kostym. Det är en lättsmält film och den är inte speciell på något annat sätt än att Tom Cruise gör stuntscenerna på riktigt (fritt fall från världens högsta byggnad till exempel, se klipp HÄR!), men filmen är underhållande och bra gjord så om man inte letar efter en film med massor av djup och som kräver massor av tankeverksamhet så rekommenderar jag den här!

Eftersom jag inte bara är boknörd, utan även filmnörd, så tänkte jag lista de 24 bästa filmerna jag såg förra året. Som ni ser så gillar jag inte bara skräckfilm, även om det kan verka så ibland. Jag gillar alla genrer! Filmerna är uppradade i oberoende ordning:

1. 50/50 - en dramakomedi som får en att tänka efter och som både får en att skratta och storgråta.

2. PARANORMAL ACTIVITY 3 - psykologisk skräck, älskar det!

3. SOMETHING BORROWED - en rolig och underhållande komedi som är bättre än de flesta andra filmer i samma genre som jag sett.

4. THE ADJUSTMENT BUREAU -En bra och spännande film, med action och en stor dos romantik. Romantik som till och med ens pojkvän klarar av att se.

5. BLUE VALENTINE - Ett annorlunda kärleksdrama, som är romantisk men samtidigt hemsk. Den är konstnärligt och vackert filmad.

6. LAST NIGHT - en romantisk film, som varken är smörig eller löjlig, utan genomtänkt och med bra skådisar.

7. LOVE & OTHER DRUGS - utan tvekan en av de bästa romantiska komedier jag sett, som tack gode gud inte innehåller den annars obligatoriska slutscenen på ett flygfält ...

8. BLACK SWAN - utan tvekan en av de bästa filmerna jag någonsin sett! Otroligt spännande, annorlunda och fantastiska skådespelarinsatser.

9. HEARTBREAKER - en underbart charmig och rolig film!

10. WILD TARGET - engelsk humor, behöver jag säga mer?

11. CEMETERY JUNCTION - en annorlunda film med massor av humor!

12. UNKNOWN - en riktigt spännande thriller där man hela tiden undrar vad som riktigt pågår.

13. NEVER LET ME GO - ett otroligt gripande drama, med jätteduktiga skådespelare. En film som stannar kvar i huvudet länge efteråt.

14. MORNING GLORY - en lättsmält film, som underhåller och bjuder på skratt och som går att se om.

15. THE RESIDENT - en riktigt spännande och något skrämmande thriller.

16. WATER FOR ELEPHANTS - en härlig film från början till slut och den första filmen där jag gillar Robert Pattinson.

17. THE CRAZIES - spänning och skräck på hög nivå, en film som var betydligt bättre än jag trodde, men känsliga tittare varnas!

18. LOVELY STILL - en underbar, charmig och annorlunda romantisk film som får en att tänka till!

19. TANGLED/TRASSEL - en film som har alla ingredienser som gör Disney's filmer oförglömliga.

20. LOS OJOS DE JULIA - psykologisk spänning och skräck av Guillermo del Toro.

21. THE FIGHTER - Ett välspelat och genomtänkt drama med lysande skådespelarinsatser!

22. IT'S A WONDERFUL LIFE - en riktig klassiker, som man bara sveps med i och som är bra från början till slut. Ser gärna om den!

23. AUGUST RUSH - En härlig film, som har allt!

24. DREAM HOUSE - en av de bästa filmerna jag såg 2011, spännande och tragisk. Ena stunden undrar jag vad sjutton som pågår och nästa stund sitter jag och gråter. Vill se om den - många gånger!

Jag och Wiktor var på biopremiären av filmen 50/50 i Vasa i fredags. Jag hade inte särskilt höga förväntningar och trodde att det skulle vara en rolig och lättsmält film. Jag hade helt fel. Filmen var otroligt bra! Den var gripande och fick mig att tänka till. Den hade roliga stunder och den hade stunder då jag satt och storgrät. Den hade romantik och drama, den hade allt. Filmen handlar om Adam, som får veta att han har en allvarlig form av cancer. Tittarna får följa med hur han hanterar det och hur hans omgivning tar det hela. Jag gillar särskilt Adams karaktär och hur den är utformad och Joseph Gordon-Levitt är helt perfekt i rollens om honom! Det här är en film som jag starkt rekommenderar och som jag helt säkert kommer att se fler gånger!

Filmen, I don't know how she does it, har fått usla recensioner och jag hade tänkt skippa den helt. Så läste jag i tidningen Passion for Business att den handlar om det här med att vara kvinna och försöka hinna med precis allt och hela tiden ha höga krav på sig själv. Jag bestämde mig för att se den och tyckte genast att den var mycket bättre än recensenterna påstår. Kanske för att det just handlar om livet som kvinna? Det är kanske inte ett tillräckligt djupt ämne? Filmen känns som ett långt avsnitt av en underhållande serie som man bara flyter med i.

Jag känner ofta igen mig, fast jag inte har barn, som Sarah Jessica Parkers karaktär Kate Reddy, har. Det blir några skratt, eftersom det här med kvinnors beteende så klart överdrivs mellan varven, men alltid med glimten i ögat och med en underton av allvar. Det känns som att filmen på ett humoristiskt sätt försöker få oss kvinnor att förstå och inse hur löjliga vi kan vara ibland med allt vi hakar upp oss på och samtidigt säga:"Sluta köra slut på er själva och försöka hinna med precis allt! Ni är bra ändå!." Man behöver inte tänka så mycket under filmen, men man får sig ändå en och annan tankeställare ibland. Särskilt när jag tänker på att jag antagligen kommer att bli som huvudpersonen Kate Reddy i framtiden om jag inte ändrar på mig själv en del. Sedan sitter jag också och tänker, hela filmen igenom: Inte klokt vad Pierce Brosnan har blivit gammal! Han var ju snygg förut, eller?