Jag sitter och skriver på boken med nyinköpta tulpaner som sällskap. Vet ni vad jag tycker är det absolut värsta och jobbigaste med att skriva? Jo, när det känns som att man verkligen INTE KAN skriva. Just nu är det så. Jag pressar ur mig ord efter ord, en bokstav i taget och försöker att inte tänka på hur dåligt det blir utan istället bara fortsätter framåt. För vad annat kan jag göra? Men det är inte roligt. Skrivande är inte alltid roligt, det är ett faktum, men just nu är det extrajobbigt. Vad brukar ni göra när ni inte blir nöjda med det ni skriver?

Sitter hemma och skriver. Det är skrivarkursens sista inlämning på fredag. Det går jättebra i dag, verkligen. Känner hur orden riktigt flööödar ut på skärmen. Skriver nästan lika bra som Dostojevski ... och får jag det bara klart till fredag så kommer säkert förlagen sätta igång ett riktigt storkrig sinsemellan för att få ge ut min story. Precis så känns det i dag ... NOT!

När jag var 10 år började jag planera för den bok som skulle bli min första bästsäljare. Jag skulle ge ut den redan innan jag fyllt 12 år och bli ett underbarn. I samma ålder bestämde jag mig för att få Nobelpriset i litteratur innan jag fyllt 40 år. Höga krav på mig själv är något som jag alltid har haft och jag tror att det kan vara bra att ha krav i en viss utsträckning, men för min del blir de ofta FÖR höga och då sätter de mest käppar i hjulen.

Särskilt när jag skriver, låser jag mig ofta på grund av de krav som jag ställer på mig själv. Det ska bli helt fantastiskt bra direkt. Inga misstag tillåts och särskilt om jag vet att någon annan ska läsa texten inom en snar framtid så får jag ofta skrivkramp och så får jag inget skrivet istället.

Att skriva en bok är ett stort projekt och jag har insett att jag inte kan tänka på det som en bok redan från första sidan. För om jag redan efter första meningen tänker att jag nu bara har 400 sidor kvar att skriva och dessutom måste skriva om dem hundrafemtioelva gånger för att jag ska bli nöjd, så ger jag upp direkt. Det blir för mycket att hantera helt enkelt. Tänk bara på det gamla ordspråket att man inte kan äta en elefant i en enda munsbit, men det fungerar om man gör det en bit i taget. Det samma gäller mycket annat och bland annat skrivande.

Nu försöker jag tänka på att skriva en sida i taget, en scen åt gången och just den scen som för stunden känns intressant och spännande att utforska. Sedan, när jag har skrivit en hel massa scener så kan jag lägga ihop dem till något större. Och visst, mitt mål är alltid att skriva något bra som säljer i flera upplagor, men jag kommer aldrig att få en chans att sälja någon bok om jag fokuserar på att bli bästsäljare. I första hand måste man fokusera på att få ner ord efter ord efter mening på pappret så att man har en text att jobba med. SEDAN, när boken är klar, går det att fokusera på följande steg ...

Jag vet inte hur många gånger jag får höra: "Man kan inte tvinga fram orden - för att skriva krävs inspiration!" Jag är ledsen folk, men inspiration i den formen existerar inte. Visst, man kan få härliga infall och idéer och känna sig inspirerad och kreativ för stunden, men man skriver inte en bok på inspiration!

Det är en trend i dag att skriva böcker. Kändisar till höger och vänster skriver deckare och chick-lit, som ofta är usel litteratur, men som säljer tack vare att de är skrivna av en kändis. Många verkar ha fått för sig att det är LÄTT att skriva en roman. Det är bara att slå sig ner framför datorn, fantisera fritt och så bara skriver man. Big deal, alla kan göra det!

Tyvärr så finns det ingen genväg när det gäller att skriva. Inte om man ska åstadkomma något som är värt att publicera i alla fall. Det krävs hårt arbete, självdisciplin och rutin. Det gäller att skriva och öva varje dag och ordet INSPIRATION får ni bara glömma. Om man sitter framför skärmen och väntar på inspirationen och tänker att man SKA skriva en bok så fort den bara anländer - då får man sitta där och stirra på en tom skärm tills man är hundra. Inspiration och nya idéer föds under själva skrivprocessen. Men det går upp och ner hela tiden - vissa dagar går det så tungt framåt att det känns som att föda barn varje gång man lyckas pressa ut ett ord på pappret. Andra dagar bara kör man på och det känns jättebra!

Det är inte lätt att skriva och just därför krävs det passion för att lyckas genomföra ett längre skrivprojekt. Annars faller allt så fort den första impulsen av "åååh vad härligt det skulle vara att skriva en bok," försvinner.

I dag är det en sån där dag då jag skulle kunna göra vad som helst ... för att slippa skriva! Men det funkar inte, för jag har inlämning i kväll. Ska försöka pressa ur mig 15 sidor före midnatt. Trots att det känns som att det bara blir dåligt. Och trots att jag flera gånger får påminna mig själv om vad jag egentligen vill skriva om!

Mitt svarta häfte ligger framme. Det har jag alltid med mig, så att jag när som helst kan anteckna idéer som dyker upp i skallen. Och när det går trögt brukar jag skriva på papper hellre än i datorn, för på något sätt försvinner lite av pressen då. Jag vet från början att det bara är ett utkast som jag kommer att skriva om snart igen. Och för att riktigt muta mig själv, har jag tänt ljus och ska lyssna på bra musik.

Ja, och när inspirationen saknas så är det alltid bra att ta ett glas vin. Det släpper hämningarna och plötsligt verkar alla idéer betydligt bättre! =)