- EVELINA - DRIVER FÖRETAG OCH SKRIVER ROMAN!

Att hitta idéer till skrivandet

För ett tag sedan undrade ni hur jag gör för att komma på idéer till det jag skriver, så jag tänkte berätta lite om det. Det känns klyschigt att säga att jag får idéer av vad som helst och när som helst, men lite så är det. När jag minst anar det så kan någon säga något, eller så kan jag se en bild, läsa något eller komma ihåg ett minne som triggar igång en serie av bilder i huvudet. Flera gånger i skolan till exempel, så har något som läraren berättat gett mig en idé. Ofta kan det vara bara en liten grej som får tankarna att snurra. Det känns schizofrent att säga det men det där lilla får personer och bilder att ploppa upp i huvudet som filmsnuttar. Personerna börjar prata och bild efter bild flashar förbi ju mer jag tänker på dem. Det blir verkligen som en film i huvudet som jag sitter och tittar på och ibland har jag tänkt att det vore kul att se vilka miner jag har i metron när jag sitter och tittar på "filmer" i huvudet, haha.

Just det här med idéer är något som är svårt att lära ut eller tipsa om, eftersom det är så olika för olika personer och eftersom det för mig alltid har varit något som skett så automatiskt. Nu säger jag inte att jag aldrig har haft idétorka för det har hänt ofta till exempel när jag har haft deadline på en kolumn. De gångerna har jag bollat tankar med mamma och ofta har stressen i sig triggat igång hjärnan så att det tillslut (i sista minuten) har dykt upp något att skriva om. De gånger jag skriver för barn tycker jag att det är lätt med idéer, för jag kommer fortfarande ihåg många av de fantasier jag hade som barn och vad jag brukade drömma om och jag använder mig ofta av dem och fantiserar sedan vidare helt fritt utan hämningar. I sagor kan vad som helst hända och inget är omöjligt och inga fakta behöver kollas upp.

Huvudsaken tror jag är att man inte har för stor press på hurudana idéerna ska vara och att när de dyker upp så låter man dem spela upp sig i huvudet utan att stoppa dem. Många gånger tror jag att de bästa idéerna kommer från något smått, som till exempel de kolumner jag har skrivit under åren har oftast handlat om något utgående från mig själv, som jag sedan skruvat till och gjort intressant med hjälp av skrivsättet.

Precis som många andra som skriver, så har jag alltid med mig ett anteckningsblock där jag skriver ner alla lösryckta idéer som dyker upp. Alla idéer går inte att göra något av direkt - de flesta behöver bearbetas och funderas vidare på och därför är det viktigt att spara alla uppslag man kommer på och med tiden kanske de går att kombinera till något riktigt bra.

Kommentarer (1)
2013-05-05 / 21:41:47 / Kategori: Skrivhörnan

I valet och kvalet

Boken jag skriver utspelar sig som ni vet på 1800-talet i Helsingfors. Jag vet inte exakt vad genren blir, troligen en blandning. Just nu fokuserar jag bara på att berätta en bra story och på att få fram karaktärerna som lever i huvudet. En sak som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med är språket. Så gott som alla romaner som utspelar sig i historisk tid har ett gammalt språk, oftast författarens egen version med inslängda ord och uttryck som ger det hela en "gammal touch." Många gånger när jag läser en sådan bok känns det som att språket skapar en barriär mellan mig och texten (för att uttrycka det högtravande). Jag har svårt att komma mig in i texten på riktigt och det känns uppstyltat och torrt. Undantag är böcker som verkligen skrevs och gavs ut på 1800- och 1700-talet.

Trots att jag är galet nördig när det gäller historia, så är det sällan jag läser historiska romaner skrivna i nutid, just på grund av att de många gånger känns tråkiga och jag tror att det konstlade språket är en stor orsak till det. Jag vill skriva en modern bok som helt enkelt råkar utspela sig i en annan tid. Jag vill att läsaren ska få känslan av att befinna sig någon annanstans och att han/hon ska lära sig nya saker om den tidsperioden, som en bonus under läsningens gång. Samtidigt vill jag att läsaren ska känna att trots en massa olikheter vad gäller då- och nutid, så skulle det som händer karaktärerna kunna hända en själv. Därför har jag funderat mycket på språket. Borde jag hålla mig till vissa litterära regler som säger att man borde ha "gammalt" språk i historiska romaner, eller ska jag göra som jag själv vill och skriva en 1800-talsstory med modernt språk? Jag tror att det kan göra att man som läsare känner sig närmare texten, eller vad tror ni?

Berätta vad ni skulle föredra: gammalt eller modernt språk? Ni som läser historiska romaner, finns det saker som författare kan tänka på för att få böckerna ännu bättre? Ni som inte läser historiska romaner - finns det någon särskild orsak till det och vad skulle kunna få er att börja läsa den typen av böcker?

Kommentarer (8)
2012-08-22 / 13:41:17 / Kategori: Skrivhörnan

Rösterna i huvudet

Jag skrev tidigare om att jag har röster i huvudet, vilket säkert låter lite konstigt. Jag lovade då att förklara mig senare och nu kom jag på att jag ännu inte gett någon förklaring till det hela, så här kommer den:

För det första har jag inte blivit Gollum-schizo. Det handlar inte om den typen av röster (my preeeeciooous, moahaha). Däremot så började det hela medan jag pluggade inför inträdesförhöret till universitetets historialinje. Den bok som jag jobbat med i ett par år har gett mig ångest till tusen. Jag har suttit ner och försökt skriva och jag har bara känt att jag varken brinner för karaktärerna eller ens känner dem. Jag har känt så i snart två år, men envis som jag ibland kan vara (ärftlig åkomma) så kämpade jag på och försökte. Men det går bara inte att skriva en bok som man inte brinner för. Det är hårt arbete och för det mesta blod svett och en hel massa ångest och tårar. Därför MÅSTE man veta varför man skriver. Det måste finnas någon sorts motivationsfaktor.

Så plötsligt när jag satt och pluggade till förhöret så började folk prata i huvudet på mig. Det låter konstigt, men de bara dök upp och det var något som inte hänt på evigheter. När jag var yngre och gick i lågstadiet och högstadiet hände det ofta och då skrev jag massor av olika stories. Sedan tror jag att mina höga krav och allmän framtidsstress tog över och kvävde de där rösterna. Det handlar om karaktärer och idéer som blir levande i huvudet. Jag behöver inte ens anstränga mig utan när som helst när jag sitter och gör något helt annat börjar karaktärerna prata i huvudet och spela upp olika bokscener, som jag sedan genast skriver ner. Det betyder inte att det är lätt att skriva storyn, långt ifrån, men den intresserar mig så mycket att jag tänker på den hela dagarna. Går runt och lyssnar när de babblar med varandra och berättar saker om sitt liv.

Det är ju klart att det är mina egna idéer på ett undermedvetet plan som arbetar, men på det medvetna planet så känns det lite som att ha en film i huvudet som nu som då är på paus och andra stunder spelar upp scen efter scen. Jag struntar i hur det hela funkar eller hur knäppt det kanske låter, jag älskar det! Jag får sådan energi och motivation att skriva och jobba vidare på karaktärerna och lära mig mer att jag blir helt lyrisk, dessutom vet jag att många andra skribenter upplever precis samma sak.

När jag var liten, kanske tre år och jag ännu inte kunde skriva, hade jag en låtsaskompis. Hon var riktigt verklig för mig och hette Maria. Jag gick runt och pratade med henne och lekte med henne. Kanske hon var den första bokkaraktären som dök upp i huvudet på mig? Skillnaden var bara att jag då var tre år och agerade ut filmscenerna i huvudet på riktigt. I dag har jag förmågan att skriva ner dem istället och sammanställa dem till en fiktiv story.

Kommentarer (1)
2012-06-19 / 20:10:55 / Kategori: Skrivhörnan

Det där med skrivrutiner ...

Jag är dålig på att hålla mig till skrivrutiner och verkligen prioritera skrivandet, hur mycket jag än skulle vilja. Det kommer alltid något emellan som jag känner att jag måste fixa innan jag kan ta itu med något annat. Troligen är det mitt dåliga skrivförtroende som hittar ursäkter för att slippa tampas med det material jag har, som är rädd för att misslyckas med storyn ...

Hur som helst så blev jag väldigt inspirerad till att hitta egna rutiner när jag bad Herman Lindqvist berätta om sina. Så här gör han:

4:00 Vaknar och sätter sig ner och börjar skriva direkt

7:00 Frukostpaus och sedan fortsätter han skriva igen fram till ...

12:00 ... lunchpaus. Därefter fortsätter han skriva till 19:30

Så här gör han varje dag, sju dagar i veckan i några månader tills boken är klar. Han bokar av allt annat och fokuserar till hundra procent på boken och skrivandet. Det kallar jag självdisciplin! Jag har i och för sig inte möjlighet att skriva non-stop hela dagar, men jag tror det är bra för alla att hitta vanor och rutiner om man vill åstadkomma något. Det ska vara rutiner som blir så inrotade i en att man inte ens ifrågasätter dem när man väl är inne i dem och det ska vara rutiner som funkar för just ens egen livssituation. Har ni några rutiner? Skrivrutiner eller andra rutiner? Berätta gärna!

Kommentarer (3)
2012-06-17 / 18:32:41 / Kategori: Skrivhörnan

Ordination: var lite schizo!

Jag är så glad! Något som verkligen har satt käppar i hjulen hittills med skrivandet har varit persongalleriet i boken. Jag har inte fått alla trådar där att gå ihop och jag har märkt nu när jag varit här hos mina föräldrar att det som verkligen har krävts är lugn och ro och tid och åter tid att grubbla. Nu efter en massa grubblande (dagarna i ända, även när jag gör annat) och efter att sedan i lugn och ro ha suttit instängd i mitt rum med papper och penna, så har saker och ting börjat klarna. Det känns som att jag börjar få koll på de trådar som hängt lösa och det känns så otroligt bra! Jag antar att det verkligen krävs att man blir lite schizo i perioder, stänger in sig i själv, lyssnar på rösterna i huvudet och pratar med alla personer som vill göra sig hörda. Jag vet att det låter en aning knäppt, men ni som själva skriver förstår förhoppningsvis vad jag menar! =)

Kommentarer (0)
2012-03-07 / 12:32:00 / Kategori: Skrivhörnan

Skriva bok

I morse lovade jag att tipsa er om en sida som ger en hel massa skrivtips och skrivinspiration. Sidan heter Skriva bok. Den finns på Facebook och ni hittar den HÄR! Jättebra sida för alla som gillar att skriva, oberoende om man jobbar på en bok eller skriver noveller eller annat för sig själv. På sidan dyker bland annat dagliga skrivtips och skrivövningar upp och så kan man diskutera med andra som skribenter!

Kommentarer (0)
2012-03-01 / 19:00:28 / Kategori: Skrivhörnan

Det jobbigaste med att skriva

Jag sitter och skriver på boken med nyinköpta tulpaner som sällskap. Vet ni vad jag tycker är det absolut värsta och jobbigaste med att skriva? Jo, när det känns som att man verkligen INTE KAN skriva. Just nu är det så. Jag pressar ur mig ord efter ord, en bokstav i taget och försöker att inte tänka på hur dåligt det blir utan istället bara fortsätter framåt. För vad annat kan jag göra? Men det är inte roligt. Skrivande är inte alltid roligt, det är ett faktum, men just nu är det extrajobbigt. Vad brukar ni göra när ni inte blir nöjda med det ni skriver?

Kommentarer (4)
2012-02-05 / 17:33:57 / Kategori: Skrivhörnan

Glömda sagor

När jag var hemma hos mina föräldrar över julen, gick jag igenom en del av mina gamla grejer. Bland dem hittade jag X antal påbörjade berättelser och flera färdiga stories. Alla var skrivna för hand i häften och på papper. Vissa hade bilder och andra inte. En av de längre berättelserna, som jag också tog med till Helsingfors, heter Vera. Jag skrev den när jag var 8 år och den är 20 A4-sidor lång. Jag blev förundrad när jag hittade den, för texten innehåller knappt ett enda stavfel och är skriven med noggrann skrivstil. På pärmen har jag ritat en bild av huvudpersonen, Vera, som levde i början av 1900-talet och råkade ut för olika missöden och andra saker.

Det var kul att hitta de gamla texterna och se att det verkligen var som jag minns det, att jag skrev skrev skrev ända från 6-års ålder och jag hade ständigt nya berättelser i huvudet som jag måste få ner på papper. Redan då när jag var 8 år, drömde jag om att ge ut massor med böcker och så drömde jag om att få Nobelpriset. Tyvärr gjorde jag felet att jag berättade det åt alla:"Min dröm är att få Nobelpriset i litteratur!" Gissa om mina klasskamrater skrattade ihjäl sig och genast satte igång att hacka på mig. Men jag har fortsatt att skriva och kommer alltid göra det, för det är en del av mig, något jag inte klarar mig utan. Historier snurrar fortfarande i huvudet hela tiden och jag har säkert tio böcker i skallen just nu. Får sätta fart på med den här första nu så att jag snart kan skriva ner alla de andra också!

Kommentarer (5)
2012-01-09 / 15:58:54 / Kategori: Skrivhörnan

Jag antog en utmaning

Tidigare i dag hade finaste Petra en utmaning som jag verkligen behövde, på sin Facebooksida (Följ den! Daglig inspiration!) Den handlade om att man i dag skulle ta tag i något som man länge skjutit upp. Jag antog utmaningen och satte igång att skriva igen. Det är alldeles för länge sedan jag skrev sist och boken har snurrat och snurrat i huvudet och jag har tänkt ut intriger och karaktärer och varje kväll har jag haft dåligt samvete över att jag inte hunnit slå mig ner och skriva. Ett av mina mål för det här året var ju att skriva åtminstone lite varje dag. Verkligen prioritera det. Petras utmaning gav mig en spark i baken.

Dessutom läste jag ganska nyligen ut Skriv på! av Elizabeth George och den är verkligen fullspäckad med idéer och inspiration om man älskar att skriva, så i och med den började det klia ännu mer i fingrarna att bara få ... spy ut allt jag har i huvudet och få det till pappers. Och nu mina vänner, är jag igång och det känns härligt! Hädanefter ska INGET få rucka på min dagliga skrivstund.

Kommentarer (2)
2012-01-04 / 21:54:57 / Kategori: Skrivhörnan

En fråga om skrivande

Jag går andra året i gymnasiet och har fortfarande ingen aning om vad jag vill bli och vart jag skall söka vidare, men både film och skrivande är några av de saker som verkligen intresserar mig. Därför tänkte jag fråga vad du har studerat? Om du har studerat litteratur undrar jag mest hur utbildningen är, inriktningar och så vidare. Om fallet är det senare, har du då några tips på hur man kommer igång med skrivandet även om man utbildar sig inom något annat?

Jag tog studenten 2006 och trots höga betyg hade jag ingen lust att studera, just eftersom jag inte visste vad jag ville. Nu fem år senare, tycker jag det är galet att man som 19-åring ska veta vad man vill göra resten av sitt liv. Jag tycker det är bra att pröva på olika saker och kanske ta ett par mellanår och göra något helt annat - kanske i andra länder t.o.m. Då skaffar man sig nya erfarenheter och lär känna sig själv på ett annat sätt och växer som person.

En av de grejer jag gjorde efter gymnasiet var att gå en 2-årig författarutbildning vid Folkuniversitetet i Stockholm. Jag tycker inte att man kan plugga till författare, men däremot är en skrivarutbildning ett bra sätt att utveckla sitt skrivande på och att ge sig själv tiden att verkligen satsa på skrivandet.

Första året i den skrivarutbildning jag gick, var vi i skolan 8-16 tre dagar i veckan. Resten av veckan satt vi hemma och skrev på de olika uppgifter vi fick. Vi var uppdelade i två grupper (vi var ca 15 elever) och varje grupp läste alla gruppmedlemmars texter och gav sedan muntlig feed-back tillsammans med gruppens handledare som själv var författare och också gav synpunkter på texten. Första året gick vi igenom olika genrer med en del gästföreläsningar och studiebesök.

Andra året började vi på varsitt större projekt. Alla började skriva på egna böcker och fick varsin personlig handledare som vi lämnade in texter åt och som sedan gav feed-back åt oss. Halva första året hade vi skola två dagar i veckan, men på vårterminen var det mer sporadiskt och tanken var att vi skulle sitta hemma och skriva för fullt och så mycket vi bara kunde.

Under kursen började jag med boken jag fortfarande skriver på. Utbildningen kostade ca 2000 euro i terminen, så den var ganska så dyr. Jag löste det med studielån, men har i efterhand tänkt att jag borde ha sökt stipendier för det borde inte vara så svårt att få. Jag fick också full studiepenning och bostadsbidrag för hela perioden eftersom det var studier på heltid.

Mitt tips om man inte har möjlighet att gå en kurs är i alla fall att bara sätta igång och skriv! Skriv vad som helst och skriv varje dag - om så bara några rader. Skriv först utan att tänka efter om det blir bra eller dåligt - rada bara sidorna på hög! Sedan när du känner att du har storyn klar och ett första utkast, låt det ligga en tid och läs sedan igenom det mer kritiskt och skriv om. Bra är också om du i det här skedet har någon annan som kan läsa och ge konstruktiv feed back!

Här kan ni läsa mer om Skrivarlinjen vid Folkuniversitetet i Stockholm, som jag gick!

Kommentarer (1)
2011-10-26 / 12:06:48 / Kategori: Skrivhörnan

Inspiration - Gästblogg av Jan-Erik Ullström

I dag släpps andra delen av Vägen till Umbria. För att fira boksläppet gästbloggar bokens författare, Jan-Erik Ullström, här om inspiration:

Evelina skänkte mig ordet ”inspiration”. Detta ord skall nu få leka med ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka:

Inspiration. Det är faktiskt först nu jag verkligen funderar på vad som inspirerar mig. Oj. Det får komma under textens skapande resa. I detta nu. I detta inlägg. Inspiration för mig är olika former av fullt tillåten stöld, där resultatet är modifierat efter att ha passerat ditt inre. Det är kanske bäst att jag utvecklar den tanken. Det jag menar är att vi ser oss om i världen och upptäcker saker vi vill ha, vill göra, vill uppnå. Det kan vara allt från en känsla till en helt ny värld. Våra mål byts ständigt ut mot nya eftersom vi hela tiden inspireras av vår omgivning. För hundra år sedan var den sfären mindre. Antar jag. Då sträckte sig inte kartan lika långt som idag. Nu får vi mer information, konstant. Vi bombas av mer eller mindre oavsiktliga inspirationskanoner hela tiden. En dags intryck nu kunde fylla en livstid då. Inte i vikt, men i mängd. Ta den jag är. En människa med ständigt flödande idéer och tankar kring skapande. Överkreativ i vissa mått. Behöver jag ens inspiration?

Självklart behöver jag det. Jag går ofta på bio. Gärna helt allena. När jag skriver sitter jag i en sfär av musik och tankar. När jag inspireras sitter jag i samma bubbla, fast en mobil sådan. Jag lyssnar alltid på musik när jag skapar. Det borde räknas som en form av inspiration. Jag älskar djupa samtal om orsak/verkan och universum. Inspiration. Men så kan den även komma från helt oväntade håll. Jag stod på jobbet en dag och en maskin gick sönder. Var när hur är egentligen oviktigt, men går någonting sönder kommer det någon och lagar det. En tanke kom till mig: ”Tänk om jag kunde berätta exakt vad felet var, när de kommer ut. Vad häftigt det skulle vara.” Två minuter senare hade jag storyns röda tråd klar och huvudscenerna var redan filmade. Ett värmländskt komiskt, men ändå filosofiskt kärleksdrama. En enda kommentar från underbara Morgonpasset i P3 gav upplägget för en hel anekdotsbok. Jag inser nu att inspirationen flödar runt mig i en konstant ström. Allt jag behöver göra, är att sträcka ut handen och greppa tag.

Vägen till Umbria skapades av ett helt livs erfarenheter och inspirationskällor. Det och en uppdämd kreativitet, som bara väntat på det medvetna valet att börja skriva. Kan jag vara kreativ utan inspiration? Ja, men då kommer tankarna, idéerna och känslorna aldrig att vara mer än små frön. Inspirationen ger inte bara grunder att stå på. Den ger energi att utveckla. Att växa. I Vägen till Umbria figurerar en stor ek. Den har till och med ett namn. Jag sådde ett frö. Fröet blev en gåtfull debut. Vad bär du på, som ännu inte satts i jord och fått näring? Umbria blev mitt träd. Hur ser ditt ut?

Love / Jan-E

I DET HÄR INLÄGGET kan ni läsa en tidigare intervju som jag gjort med Jan-Erik, samt några ord om vad jag själv tycker om hans första bok!

Kommentarer (2)
2011-08-31 / 20:01:00 / Kategori: Skrivhörnan

Ett skrivtips som äntligen fastnade

Något som jag har hört många gånger tidigare, bland annat på olika skrivarkurser, är det här med att om man kör fast i sin text så behöver man inte fortsätta i kronologisk ordning. Man måste inte tvinga sig framåt med exakt den scen som SKA komma efter den scen som man kört fast i. Man kan hoppa till ett helt annat ställe och skriva om ett helt annat tillfälle eller kanske till och med om något helt annat.

Jag har hört det gång på gång, men först i dag gick det verkligen in i mitt huvud och fastnade och det gav mig enorm energi framåt när det gäller min egen bok. Det var Sara Jungersten som sa det i dag på bloggbrunchen. Det är så hon gör själv gör när hon skriver. Och sedan när hon har en hel hög med olika scener börjar hon klistra ihop dem till en sammanhängande story. Så ska jag göra hädanefter, för att verkligen få fart på skrivandet och lyckas skriva klart boken NU!

MISSA INTE TÄVLINGEN DÄR NI KAN VINNA ETT LYXIGT HUDVÅRDSSET FRÅN DET EXKLUSIVA MÄRKET JURLIQUE! TÄVLINGEN PÅGÅR I DET HÄR INLÄGGET!

Kommentarer (10)
2011-08-21 / 18:40:28 / Kategori: Skrivhörnan

Läsvärt om att vara författare!

(Bilden är lånad från Sofie Sarenbrants blogg.)

Vill tipsa om ett jättebra blogginlägg som författaren Sofie Sarenbrant har skrivit i sin blogg. Det handlar om vad som krävs för att bli författare och det är skrivet på ett lättläst sätt med glimten i ögat. Ni hittar inlägget HÄR!

Kommentarer (3)
2011-08-16 / 12:10:00 / Kategori: Skrivhörnan

Jane Austens skrivtips

En författare som jag aldrig tröttnar på, är Jane Austen. Eftersom en stor del av den övriga världen inte heller verkar tröttna på henne, trots att det gått över 200 år sedan hon dog, så finns det väl ingen bättre författare att få skrivtips av än just henne? HÄR hittar ni en artikel om Jane Austen's egna tankar om skrivande och hennes personliga skrivtips till bland annat sin syster Cassandra.

Kommentarer (0)
2011-07-22 / 18:43:00 / Kategori: Skrivhörnan

Det finns alltid tid

Förut har jag alltid tänkt att jag måste ha en massa tid för att kunna skriva. "Jag har inte tid" tror jag är en väldigt vanlig ursäkt för att inte sätta sig ner och ta tag i författardrömmarna (eller vilka drömmar som helst). Det har ofta varit det för mig i alla fall. Nu har jag skippat den där tanken och har i stället som mål att skriva NÅGOT varje dag. Om det så bara blir ett par meningar. Alltså skriver jag när som helst då jag har en liten stund över. Till exempel kl 5:40 på morgonen, då jag har 20 minuter kvar innan jag ska springa iväg till bussen och åka till jobbet.

Ibland blir man förvånad över hur mycket man hinner få gjort på 20 minuter om man bara är fokuserad och bestämmer sig för att göra det. Tidspressen gör ofta så att åtminstone jag blir mer koncentrerad, just för att jag helt enkelt är tvungen. Och även om det inte blir mer än kanske en sida eller en halv, så innebär det i alla fall ett steg närmare drömmen. Det får mig att må bra, när jag kan tänka på att jag har gjort lite i alla fall och inte bara står och stampar på stället med huvudet fullt av värdelösa ursäkter. Man kan det man vill och det man verkligen vill, det hittar man alltid tid för.

Kommentarer (4)
2011-06-30 / 18:32:00 / Kategori: Skrivhörnan

Christina Stiellis bästa författartips

Christina Stielli är författare till flera böcker, bland annat inspirerande självhjälpsböcker för tonåringar och romanen Jag älskar dig inte. Själv tycker jag att Christina verkar vara en väldigt framåt, energisk och driven person (jag gillar att inspireras av sådana personer) så därför bad jag henne skriva ner några av sina bästa skrivtips till er, samt berätta om sitt eget skrivande:

Jag har alltid varit övertygad om att jag ska bli författare. 2005 insåg jag att det kunde vara en fördel att då skriva en bok ... om jag ville bli författare. Jag kunde i alla fall göra ett försök. Chansen är ju liksom större att bli författare om man försöker skriva en bok. Det kan tyckas löjligt men faktum är att vi ofta står och stampar, säger "sen", det passar inte nu, jag ska planera in det där ... någon gång, kanske när barnen blir större, just nu har jag ingenstans att sitta, jobbet tar så mycket tid ... Våra förklaringar är många men det enda de faktiskt gör är att skjuta upp ett hyfsat jobbigt och läskigt beslut: att verkligen genomföra någonting.

Det var nog det viktigaste steget för mig. Att verkligen fatta beslutet och DÄRMED satsa för att nå mitt mål. Allt jag gjorde efter att det beslutet var fattat var någonting som ledde mig närmare mitt mål. De enklaste och jobbigaste tipsen för att få ihop ett manus skulle jag säga, utefter min erfarenhet, är:

- Bestäm dig. På riktigt! Tidsbestäm och dela upp i delmål. Ska du skriva en bok kommer den inte av sig själv på en kafferast. Du måste lägga ner en himla massa jobb. Bestäm och planera.

- Vad ska du skriva om? Vilken berättelse ska du berätta? Gör det inte så svårt. Gräv där du står, i egna erfarenheter och miljöer. Var inte orolig, det finns (säger man) ca 40 berättelser i hela världen och alla har skrivits: man möter kvinna, familj med någon som dör, sorg, separation, kärlek, död ... Den historien DU ska skriva har däremot aldrig skrivits!

- Själv tycker jag om att planera min historia. Jag skriver bakgrundshistorier till mina karaktärer så att jag lär känna dem ordentligt, jag beskriver miljöer, ritar upp lägenheten eller huset där man ska röra sig kanske. Jag lär känna ramarna, interiörerna, människorna innan jag börjar. Och jag planerar in avsnitten. Planen ger mig personligen större frihet att sedan få skriva inom de ramar jag dragit upp.

- Finn DIN form för skrivandet. Skriver du bäst i sängen, gör det. Skriver du bäst i badkaret ... gör det. Men hitta din plats och gör den din.

- Glöm inspirationen. Lita aldrig på yttre omständigheter. Lita aldrig på inspirationen. Det ger dig bara möjligheten att "hoppa över" dagens skrivarstund med bortförklaringen "jag hade ingen inspiration". Det du ska lita till är mer din egen disciplin. Styr upp dig själv. Planlägg skrivtiderna precis som du planlägger annat som ska in i kalendern.

- Ha ett mål för skrivstunderna. Kan du skriva en hel dag (från 9 till 17 med pauser) kanske du kan sätta målet att skriva 10-15 sidor? Känn efter själv.

- Läs igenom det du skrev igår nästa dag. Värdera, ändra, korrigera, lägg till.

- Ring en förläggare. De kan inte mer än säga att du kan fara åt pipsvängen. Välj ut förlag med omsorg. Ett förlag som du tycker att du passar på, där din bok passar, välj ut en förläggare och ring. Berätta vad du håller på med och fråga om du får skicka ditt manus till honom/henne när du är klar.

Framförallt är det hårt jobb och mycket jobb. Och roligt jobb. Men det ska ju göras ... om man vill få skrivet en bok.

Lycka till!

Kommentarer (1)
2011-06-27 / 17:40:17 / Kategori: Skrivhörnan

Intervju med Jan-Erik Ullström, del 2

Jan-Erik Ullström debuterade i mitten av maj, med sin bok Vägen till Umbria (som jag verkligen rekommenderar!). Jag har ställt några frågor till honom om hans bok och om hans skrivande och här kommer den andra och sista delen av intervjun. Om ni missade den första delen, så hittar ni den i DET HÄR INLÄGGET!

HUR SER DINA SKRIVRUTINER UT?

Oj. Jag har knappt några. Just nu när jag lånat grannens dator för att kunna svara på dessa frågor (stort nöje!) inser jag dock att behovet styr, som i så mycket annat. Men det finns vissa kriterier:

* Lugn och ro. Barnen behöver ha somnat och helst frugan med.

* Mörker. Det är inget måste, men kan jag inte se vad som finns utanför fönstret ... ja då kan det ju vara vad som helst. Någonting jag skapat.

* Känslan. Den där känslan. Den bräckliga känslan som kan ta två veckor att finna och så behövs det bara en liten grej som att frugan ber mig sopa i köket, så försvinner den.

Har jag dessa med mig, då finns det ingen gräns för vad jag kan åstadkomma.

MÅNGA KLAGAR PÅ ATT DE INTE HAR TID ATT SKRIVA. HUR GÖR DU FÖR ATT HITTA TIDEN?

Ja som sagt. Det är svårt. Vägen till Umbria är skapad mestadels mellan 21:00 och 01:00 de dagar då jag haft vad som krävs. Eftersom jag är en debutant och amatör, så har jag fått finna min form på egen hand. Formen och tiden. Drömmen är att kunna skriva på heltid. Leva på det.

VAD GÖR DU NÄR DU FÅR SKRIVKRAMP ELLER BÖRJAR TVIVLA PÅ DIG SJÄLV?

Väntar in känslan. Tittar på film. Mycket film. Får inspiration. Nu börjar t.ex Game of thrones färga av sig på uppföljaren till första boken. Skrivkramp har jag nog aldrig upplevt ännu, men tvivlet finns ständigt närvarande. Jag tvivlar aldrig på det jag skapat, men ofta på mig själv. Motsägelsefullt, men sant.

VAD MOTIVERAR DIG OCH VARIFRÅN FÅR DU INSPIRATION?

Jag har funnit mitt kall. Någonting jag för första gången i mitt liv känner att jag kan bli riktigt bra på. Just nu skriver jag en thriller i kriminalmiljö och den är lik Umbria, men ändå helt olik. De som läst halva säger att de får gåshud, tårar i ögonen och äckelmage samtidigt som de känner medkänsla och kärlek. Så känslorna spelar med mig även här. Inspirationen finns inuti. Jag har 15-20 böcker/filmmanus på kö i huvudet. Allt finns i huvudet. Hela Umbrias intrikata och till synes oändliga nät av intriger, släktskap och gåtor finns inte på papper eller i en fil i en dator. Allt finns i min hjärna. Gåtor som får Lost att blekna och svar som får läsaren att vända blad. Ibland känns det inte som att det är jag som skriver över huvud taget. Någon skriver genom mig. I don´t mind :)

HAR DU NÅGRA TIPS TILL ANDRA SOM HAR EN MASSA BRA IDÉER OCH VILL SKRIVA BÖCKER, MEN SOM ÄNNU INTE HAR KOMMIT IGÅNG?

Börja. Skriv nu! Jag visste ju inte ens att jag skrev en bok, när jag skrev ned första meningen. Men den öppnade upp för allt det som vilade och lurade där inne. Ingen kan göra det åt dig. Det är bara du som kan se det som visar sig, när du sluter dina ögon. Låt det ta över. Låt det växa och frodas. Det du får tillbaka är skrämmande och vackert. Börja. Bara ett kapitel. Ett enda. Att lära sig cykla eller åka skridskor var inte roligt, men jag ser då inga gråtande barn susa nedför backarna eller ledsna ungar på isen. De provade och fann glädjen. De vågade. Vågar du?

HUR HAR DU GJORT FÖR ATT LYCKAS LÄGGA UT ETT SÅDANT PUSSEL AV OLIKA SCENER, SOM VÄVS SAMMAN PÅ ETT SÅ SNYGGT OCH SPÄNNANDE SÄTT?

Vägen till Umbria är en film. Okej? Den finns redan. Hela serien Vid cirkelns slut finns redan. Problemet är att jag är den enda levande människa i hela universum som sett den. Nu finns den inte längre kvar annat än i min hjärna. Det jag gör är helt enkelt att återberätta det jag sett. Borde jag skriva filmmanus? Kanske. Vet jag hur? Nej. Men vissa idéer jag har lämpar sig inte för bokform. De ska vara film. Även Umbria. Men jag kan inte göra film, så jag tar den andra vägen :)

Pusslet finns redan där. Inuti mig. Om du tyckte trådarna i Umbria var spännande, så kommer du att dra efter andan, när du ser vart de är på väg ;)

VILKA BÖCKER LÄSER DU HELST SJÄLV?

Jag läser inte böcker. Detta är någonting jag fått utstå en hel del kritik för, men jag behöver inte läsa böcker. Varför läsa när jag kan skriva? Jag läser just nu en bok av Sam Harris - Moralens landskap. Innan det Brev till en kristen nation av samme Harris. Ingen skönlitteratur, men väl en utmaning för hjärnan. Det är därför Vägen til Umbria är så full av trådar. Jag vill att du ska tänka. Mer än du vanligtvis gör när du läser. Jag vill få din hjärna att anstränga sig och därigenom utvecklas. Växa. Sedan jag började skriva har häpnadsväckande saker hänt med mitt sinne. Jag vill att fler ska få uppleva detta. Om inte annat så får läsaren ett rejält äventyr att ryckas med i :)

Jag har läst 43 böcker på 33 år. 18 av dem Robert Jordan, 5 Tolkien, 3 Rowling, 5 Lloyd Alexander, 5 Koontz, 4 King, 1 Delblanc, 1 Sam Harris, 1 någon obskyr Star Wars-författare. Jag kan ha glömt någon dock. Detta plus en oändlig mängd serietidningar är vad som format mig. Det och filmerna. Sci-fi, fantasy och äventyr. Jag har alltid på Howard Shore i bakgrunden när jag skriver om Umbria. Det finns många anledningar till att jag inte läser, men det tar vi en annan gång. En dag kommer jag säkert att börja läsa igen. Men just nu är det så mycket som vill ut, att det vore förkastligt att trycka in mer :)

Kommentarer (0)
2011-06-06 / 17:49:00 / Kategori: Skrivhörnan

Intervju med Jan-Erik Ullström

I mitten av maj debuterade Jan-Erik Ullström med boken Vägen till Umbria. Boken är den första i en tilltänkt trilogi och den blev så tjock att den delades upp på två böcker. Den andra delen kommer redan i augusti. Jag har själv läst boken och kan verkligen rekommendera den! Jag har inte läst så mycket fantasy, utan brukar hålla mig till vanlig skräck, thrillers och romaner. Men Vägen till Umbria blev en positiv överraskning och den är spännande direkt från början. Som läsare undrade jag hela tiden vad som riktigt pågick och ville läsa vidare och veta mera. Ibland påminner den om Tolkiens böcker och ibland påminner den om filmen Inception och som läsare får man följa med både i nutid, framtid och dåtid. Läs den!

Nu har jag passat på att ställa några frågor till Jan-Erik om boken och hans skrivande. Det blev rätt många frågor, så delar upp inlägget på två. Här kommer första delen:

HUR KOM DU PÅ IDÉN TILL BOKEN?

Det känns mer som att idén till boken kom till mig. När jag skriver finns det knappt någon eftertanke, utan allt bara flödar genom sinnet och rakt ut genom fingertopparna. För ca 10 år sedan började jag (i ett tillstånd av djupt skapelsebehov) rita på en karta. Jag ville antagligen skapa en värld som jag kunde fly in till, när livet i sig inte var en trevlig plats. Närhelst jag behövde koppla bort mig från denna värld, satte jag mig med kartan. Jag visste inombords att jag en dag skulle behöva den. När kartan var klar hade vi redan köpt det hus som vi sedan sålde. Under tiden vi bodde där började en längtan gro i mig. Jag visste inte från vad eller till vad, men Gwendolyn föddes i huvudet och hon längtade. Precis som jag, så kände hon att livet borde ha varit annorlunda. Så jag började skriva: "Gwendolyn hade alltid längtat." De orden öppnade upp dörrar jag inte ens visste fanns. Storyn byggdes på allteftersom.

HUR LÅNG TID TOG DEN ATT SKRIVA?

Jag började 2009-01-01 och var klar 2010-02-06, så ett år drygt. Småtimmar i mörkret :)

BÅDE PLATSERNA OCH KARAKTÄRERNA HAR VÄLDIGT SPECIELLA NAMN, HUR KOM DU PÅ DEM ALLA?

De kom till mig i de flesta fall. De ska heta så. Det bör vara så. Magkänslan säger att det stämmer. Vad gäller vissa namn på platser och namn, såsom Breitan, Perugia, Eldon eller Silvio Terrano, Lucia och Ramon så har de och många fler fått sina namn på grund av storyns bakgrund. Umbria i sig var en gåshudare. Jag valde namnet först och googlade sedan. Behövde se så att ingen annan hade skrivit ett äventyr som hette Vägen till Umbria. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det fanns ett Umbria. Det var gåshud 1. När jag läste att det kom från ordet "umbrar" som betyder skugga, så log magen och sinnet ikapp.

VAD VAR DEN STÖRSTA UTMANINGEN MED ATT SKRIVA BOKEN?

Den största utmaningen var nog att jag inte hade en aning om hur jag skulle göra. Hur skriver man en bok? Jag läser själv ytterst sällan, så formen var diffus. Jag fick MVG i svenskakurserna på gymnasiet, så lite grammatik hade jag koll på, men allt det andra? Jag har inte gått några skrivkurser, eller läst in mig på ämnet. Jag vill inte det. Jag började med att göra det första kapitlet. Därefter skrev jag det andra. Då började storyns omfång visa sig i huvudet. Jag bestämde mig för att skriva fem kapitel. När det var gjort hade jag ett slut i huvudet. Det var dit jag skulle ta mig. Jag skrev fem kapitel åt gången och efter 20 kapitel satte jag en gräns på 40 kapitel. Annars skulle den bli för stor. När jag skrivit ett kapitel satte jag mig ned och teoriserade över vad som hänt och varför. Därefter fick logik och fantasi tjyvpara sig och därigenom föddes nästa ... och nästa ... och nästa.

HUR FÖRESTÄLLER DU SJÄLV DIG UMBRIA OCH VAD HANDLAR TRILOGIN OM ENLIGT DIG?

Umbria är ett ställe där samhället inte är som det borde och det befolkas av individer som mer och mer börjar inse att någonting inte stämmer. Vissa har till och med visat sig vara steget före oss alla. De har sett saker vi bara kunnat drömma om, bokstavligt talat. Några få har till och med sett mer än så. Men allt hade en början och sanningar behöver avtäckas och lögner slås ihjäl. Det finns de som söker och de som döljer.

Den handlar i grunden om oss människor. Vilka är vi? Vad är godhet och vad är ondska? På vilken sida står kärleken? Den handlar om känslor och om hur vi använder dem. Sedan har jag även vävt in saker som inte alls speglar min tro, men som färgats av mitt hopp. Många får sig en känga. Den som vill, kan finna samhällskritik. Den som vågar, kan finna avsmak gentemot religionens maktmissbruk. Den som får, kan lära känna sitt eget jag. Du tar med dig själv in i Umbria. Det finns tusen trådar att följa. Alla utgår från samma punkt. I slutet kommer alla att åter mötas, vid cirkelns slut.

Trilogin blir säkerligen inte heller en trilogi. Någonstans kommer en fjärde bok att passas in. En som behandlar det vi i första boken endast får återuppleva i form av minnen ;)

I morgon kan ni läsa nästa del, där Jan-Erik bl.a. berättar vad som inspirerar honom till att skriva och vilka skrivrutiner han har!

Kommentarer (0)
2011-06-05 / 11:29:45 / Kategori: Skrivhörnan

Skräckblandad förtjusning

Bilden är från tidningen Eos senaste nummer. Illustratör: Catharina Nygård Holgersson.

Jag fick min första text publicerad i en tidning när jag var tio år gammal. Då vann jag en skrivtävling för alla finlandssvenska lågstadiebarn. När jag just fyllt 12 år, var det dags igen. Jag vann en nationell skrivtävling i Finland och blev intervjuad i tidningar och hela faderullan. Det var en stor grej för lilla mig. Sedan dess har jag med jämna mellanrum haft texter publicerade i tidningar: sagor, noveller, krönikor och kolumner. Sedan jag var 16 år har det skett regelbundet en gång i månaden för olika tidningar. Ändå, känner jag fortfarande skräck just i den stunden när jag trycker på "Sänd" och e-mailet med min text åker iväg ut i etern. Just den där stunden när jag släpper min text och det inte finns någon återvändo. Klick! Skräckblandad förtjusning med en stor dos av spänning och förväntan. Undras om det någonsin ändras?

Kommentarer (5)
2011-05-16 / 13:44:35 / Kategori: Skrivhörnan

Håll distansen till din text

När man skriver är det väldigt lätt hänt att man blir ett med texten. Särskilt om man skriver något som baserar sig på ens eget liv. Ofta blir man så fäst vid sin text att det blir svårt att se saker som inte funkar, saker som borde ändras och man har svårt att ta till sig feed back.

Något som jag ofta fick lära mig på Skrivarlinjen i Stockholm, var att även om storyn är baserad på verklighet så är det helt okej att dra ut svängarna. Det är till och med bra att ljuga lite, för att göra berättelsen bättre. På det viset så blir det också lättare att distansera sig från texten. Kom ihåg att texten är en fiktiv story, även om den har en grund i verkliga händelser, men den är alltid fiktiv på pappret. Den är inte det samma som du och ditt liv och därför har du alltid rätt att att blanda det biografiska med påhittade händelser, karaktärer och att helt enkelt spetsa till storyn lite.

Du kan fråga dig själv: Tänk om? Tänk om du hade gjort si och så istället den där gången då det som du skriver om hände. Hur hade det då gått? Blir det kanske intressantare att läsa om, ifall du låter karaktären i boken göra så? Ofta är våra vardagliga liv ganska tråkiga. Mycket går på rutin och vissa saker som är roliga i verkligheten, är jättetråkiga att läsa om. Då är det bra att ändra om och antingen helt stryka det tråkiga eller hitta på något helt nytt. Använd fantasin, var kreativ och var inte rädd för att ljuga till det lite! Håll distansen till din text och din story! Kom ihåg att du i och med texten har alla möjligheter att skriva precis vad du vill och du har chansen att låta vad som helst hända - även det som du önskar hade hänt i verkligheten, men inte gjorde det.

Kommentarer (4)
2011-05-06 / 12:03:00 / Kategori: Skrivhörnan