Jag ska berätta en liten historia, en händelse jag var med om i 12-års åldern. Ni känner alla säkert till ”leken” anden-i-glaset. Jag hade med mina vänner haft kontakt med andevärlden förr genom den här “leken” och nyåret då jag var tolv år ville vi prova igen. Det var ju intressant då glaset rörde sig och for från bokstav till bokstav och bildade ord. Vi pratade in frågor i tur och ordning i glaset däribland hur länge vi fick spela för anden och vad som skulle hända om vi spelade för länge. Svaren minns jag tydligt. Tre timmar skulle vi få ställa frågor och gick det över tiden skulle jag dö i en bilolycka senare på kvällen. Där var leken slut för den gången och jag har inte lekt/spelat anden-i-glaset sedan dess. Kanske var det min kamrat som flyttade på glaset men hon hörde ju inte min fråga.

Inte nog med det. Jag övernattade hos min kamrat och det var följande dag, nyårsdagen, vi var med om en liten händelse. Min kamrat hade en keyboard i sitt rum och en lillebror som sprang av och an och ville spela. Vi tröttnade snabbt, stängde av keyboarden, drog sladden ur väggen och stängde dörren med lillebrodern på andra sidan dörren. Vi hann bara sätta oss på sängen igen när keyboarden plötsligt började spela. Det var två eller tre noter, jag minns inte exakt. Vi var inte i närheten av den och båda hoppade till av skräck.

Vem vet om det var anden vi haft kontakt med dagen innan som ville skrämmas lite eller något helt annat. Jag vet inte men misstänker det var anden. Vi hade varken sagt hejdå eller tackat den kvällen innan så kanske den var kvar i huset.

Efteråt har jag även hört mamma berätta en historia om hur hon som liten hade samma intressen som jag gällande andevärlden. Hon var med om något obehagligt och har varnat mig för att leka med det okända. Det är ett råd som jag vill föra vidare till alla.

Alexandra
skogstroll.peppar.fi