Under påsklovet läste jag Onda Avsikter, av C.J. Box. Det var första boken som jag läste av Box och jag kommer garanterat att läsa fler! Onda avsikter handlar om ett par som länge försökt att få barn och som slutligen har valt att adoptera en dotter. Nio månader senare får de veta att dotterns pappa inte har skrivit på adoptionspappren och nu kräver att få vårdnaden om flickan. På sin sida har han sin far, som är en domare med mycket makt och stort inflytande. Paret ger så klart inte ifrån sig dottern bara så där, men kampen om att få behålla henne blir allt annat än lätt. Det krävs en hel del uppoffringar och snart inser de dessutom att dotterns biologiska pappa och farfar, inte har särskilt goda avsikter vad gäller den lilla flickans framtid ...
Boken är spännande från början till slut. Den är bra skriven med flera cliffhangers, som gör det svårt att lägga den ifrån sig. Ibland känns det som att författaren lägger in lite för mycket överflödig information, men det är något som går lätt att bortse ifrån eftersom själva storyn är riktigt bra. En thriller med något annorlunda handling och som jag verkligen rekommenderar!
I niqab på stureplan, är skriven av Josefin Ahlström, min före detta kurskamrat. Vi gick i samma klass vid Skrivarakademin i Stockholm år 2007-2009. Det var därför extra kul att läsa hennes debutbok, eftersom jag i skolan läste väldigt många texter av henne och nu kände igen hennes skrivsätt och hennes berättarröst hela boken igenom.
Jag gillar Josefins effektiva språk, med några få talande detaljer här och var som skapar rätt stämning, men inga extra utsvävningar och inga klichéer. Hon har lyckats skriva ett relationsdrama, som med lite otur kunde hända vem som helst och just därför tror jag att det blir så spännande. Boken visar hur stor skada en liten lögn kan göra och hur konsekvenserna av den kan växa och växa tills de inblandade personerna mister kontrollen totalt.
Josefin har också lyckats med att skapa bra karaktärer, som har både bra och dåliga sidor, precis som vi alla har i verkligheten också. Karaktärerna känns äkta och trots deras fel och brister så sitter jag hela boken igenom och hejar på dem och hoppas att allt ska lösa sig för dem. När jag stänger boken efter att ha läst klart, känner jag saknad, vilket enligt mig är ett av de bästa betygen en bok kan få. Jag saknar karaktärerna när jag har läst den sista raden, för under läsningens gång hinner de verkligen bli mina kompisar och jag känner att jag vill veta mer om dem. Jag vill läsa en fortsättning.
Jag sträckläste boken och det berodde inte på att jag känner Josefin utan på att det verkligen är en bra bok och jag rekommenderar den varmt åt er alla. Läs mer om bokens handling HÄR!
Den här boken, Vår bästa tid av Penny Vincenzi, hade jag väntat mig en hel del av. Tyvärr blev jag rejält besviken. I grunden har boken alla förutsättningar att bli bra: en bra och engagerande story, korta stycken som ofta avslutas med en cliffhanger och en bra blandning av olika karaktärer med olika livsproblem. Men författaren driver det hela för långt och allt börjar snart likna tantsnusk, utan snusket. Och jag menar om man ska läsa tantsnusk så är det ju just de snuskiga bitarna man vill ha?
Det blir för mycket såpastämning i stil med Glamour eller Days of our lives. För många utrop i stil med "Åh William!" "Åh, Abi!" Det blir helt enkelt en dålig kioskroman. Karaktärerna har vardagliga problem, men allt löser sig så fantastiskt bra hela tiden och alla personer hanterar allt så underbart fint. Jag köper det inte. Så tyvärr Penny Vincenzi, inga plus till dig och bättre lycka nästa gång!
Scott Smith är en av mina favoritförfattare sedan jag läste Ruinerna. Han kan konsten att bygga upp bladvändarspänning och att göra något helt vrickat trovärdigt. Boken,En enkel plan, handlar om tre män som hittar ett kraschat flygplan. I planet finns en säck med 4,4 miljoner dollar. De bestämmer sig för att gömma pengarna och senare, när de är säkra på att ingen letar efter pengarna, ska de dela summan lika mellan sig. Det hela blir dock inte riktigt som de tänkte sig och snart trappas handlingen upp mer och mer och männen förlorar kontrollen totalt. Det som från början verkade som en enkel plan, visar sig vara allt annat än det. Hur ska det gå? Får någon över huvud taget sin del av pengarna? Hur många lik ska de behöva gå över för att få planen att gå i lås?
Boken är ett skräckexempel på hur girighet kan förvandla människor. Det är en skrämmande bok, när man tänker på vad människor kan vara beredda att göra för pengar. Samtidigt är den välskriven, spännande och jag beundrar författaren för att han lyckas göra så att man som läsare fortsätter heja på huvudpersonen trots att han gör riktigt vidriga saker. Det är inte lätt som författare att bygga upp en sådan förståelse för karaktärerna. Jag rekommenderar boken till alla er som gillar thrillers!
Boken finns också som film, A Simple Plan, regisserad av Sam Raimi. Jag har inte sett den ännu, kanske jag gör det senare när jag har glömt bort en del av handlingen i boken. Annars finns risken att jag blir besviken ... Har någon av er sett filmen?
När jag var hos mina föräldrar, hann jag läsa en del böcker och bland annat de här två: Ralph's party och Typ trettio. Båda är skrivna av Lisa Jewell, som är en av de få chick-lit-författarna som jag gillar. Jag sträckläste båda och gillade dem från början till slut. Visst de är rätt förutsägbara, men de är främst väldigt underhållande och så där hemtrevligt mysiga, samtidigt som karaktärerna i böckerna förstås råkar ut för en hel del problem.
Lisa Jewell har ett eget språk som är betydligt bättre än de flesta andra chick-lit-författares. Hon har en känsla för detaljer och hon blandar inte in en massa klyschiga beskrivningar hela tiden. Hon har också förmågan att träffa rätt med både karaktärer och incidenter, vilket gör att man känner igen sig i hennes stories. Så ifall ni vill läsa något lättsamt som roar, då rekommenderar jag de här böckerna!
Det senaste året har jag säkert lagt den här boken, Guccikrigen, tio gånger i Adlibris köpkorg. Varje gång har jag ångrat mig i sista sekund och inte riktigt vågat sätta pengarna på den (var rädd att den skulle vara riktigt usel). Men före jul beställde jag den tillslut och i januari sträckläste jag den under ett par dagar. Boken är inget bevis på litterärt och träffsäkert språk, men det är enkelt och lättläst i alla fall och mer tycker jag inte man kan vänta sig. Dessutom är själva storyn så otrolig att i alla fall jag (som annars är jättekritisk när det gäller språk) glömde bort att ens tänka på språket.
Boken är skriven av Jenny Gucci, som varit gift med Paolo Gucci. Hon berättar om hur det var att gifta in sig i den otroligt rika och kända modefamiljen, om hennes och Paolos förhållande och om den bittra skilsmässan. Boken är enligt mig inte så intressant ur modesynpunkt, men däremot är det med skräckblandad förtjusning jag slukar historierna om hur Paolo Gucci helt tappade greppet. Mellan varven kan jag knappt tro att det jag läser är sant ens. Jag tänker inte säga mer, annat än att läs den här boken om ni inte redan gjort det!
En av mina favoriter i bokhyllan, är Fragments, som jag fick av mamma redan förra julen. Många av er har säkert läst den eller åtminstone hört talas om den. Den finns också i svensk översättning, men jag tycker att dagboksanteckningar och dikter, livsfragment, ska läsas på originalspråk för att man ska få den rätta känslan. Boken innehåller privata anteckningar, noteringar, dikter, utkast och brev som Marilyn Monroe skrivit. De som bara har bilden av Marilyn Monroe - stjärnan, den dumma blondinen: till dem rekommenderar jag den här boken lite extra. Det är en helt annan bild som kommer fram här. Det känns nästan som att man blir ... kompis med Marilyn. Jag får lust att krama om henne, trösta och jag får en desperat känsla av att vilja hjälpa när jag läser många av texterna. Och det kanske kan låta som att jag sitter på för höga hästar nu, men jag känner igen mig väldigt ofta. Inte med stjärnan Marilyn Monroe, utan med kvinnan och människan Norma Jeane.
Det är en bokälskande, intelligent och feministisk kvinna med stora drömmar som framträder i boken. En perfektionistisk kvinna med skyhöga krav på sig själv. En ensam kvinna, som formats till ett objekt utan rätt till egen vilja och tillgänglig för hela världen, men som förgäves vill bli sedd som något helt annat. Jag får nästan en klump i halsen när jag läser brev som hon skrev på 1960-talet, mindre än ett år innan hon dog. Om hur hon äntligen börjat känna sig mer stadgad, mer tillfreds med sig själv och redo att ta sitt eget produktionsbolag till nya höjder. Hon målar upp planer och idéer som hon har. Planer som hon aldrig hinner förverkliga.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, särskilt om man som jag är fascinerad av Marilyn Monroe. Det är en bok som man kan bläddra i nu som då och läsa om och en bok där man hela tiden kan hitta nya saker och tankar. Och det är en bok som verkligen bevisar orden "everything is not what it seems."
Igår läste jag ut den här underbara boken, Niceville av Kathryn Stockett. Den finns ju som film nu också, men jag ville läsa boken innan jag ser filmen. Det värsta nu är att jag tvivlar på att filmen kan överträffa boken, någon som har sett den? Jag brukar inte gilla sådana här stories, som bara berättar om människors liv utan några thriller-moment, men den här boken var så välskriven, med så genuina, levande och bra utmejslade karaktärer att jag föll pladask direkt och sträckläste den. Nästan så att jag saknar personerna i boken nu när jag har läst ut den ...
Läs mer om bokens handling HÄR och rusa sedan iväg till närmsta bokhandel eller bibliotek och se till att läsa den här boken om ni inte redan har gjort det!
Här om dagen när jag gick på stan, upptäckte jag att Akademiska bokhandeln har kört igång med sin rea. Jag gick runt där ganska länge och hittade boken The Secret Life of Marilyn Monroe. Vanligtvis är jag tveksam till biografier om just Marilyn Monroe, eftersom det är svårt att veta vad som är sant och vad som bara är rykten, men den här är utgiven så sent som 2009 och anses vara en av de mer trovärdiga, så jag köpte den. Har någon av er läst den?
I natt låg jag vaken och kunde inte släppa Eldvittnet, av Lars Kepler. Ända sedan jag läste Hypnotisören har jag varit beroende av Keplers böcker. Egentligen hade jag tänkt köpa boken så fort den kom ut, men eftersom jag hade så fullt upp i november och december, så önskade jag mig den i julklapp istället och fick den av min syster, Fia.
Eldvittnet är lika bra som Paganinikontraktet, men inte fullt så bra som Hypnotisören. Boken börjar jättebra, men blir en aning seg i mitten, för att sedan bli omöjlig att lägga ifrån sig igen. Jag älskar Keplers sätt att få till en cliffhanger i slutet på nästan varje kapitel och jag beundrar sättet som gör att man som läsare alltid blir överraskad mot slutet och ända till de sista sidorna är osäker på hur det ska gå och vad som ska hända. Det är få böcker som får mig att strunta i små saker som gäller språket, som vissa adverb och klyschor, men Keplers böcker får mig att ignorera allt annat än storyn. Eldvittnet slutar också med en cliffhanger inför nästa bok, så nu hoppas jag att Kepler-paret skriver snabbt så att man snart får läsa vidare! Rekommenderar boken utan tvekan!
Jag har alldeles just läst ut boken Good enough, som är skriven av Elizabeth Gummesson. Boken fick jag i julklapp av mamma och från första sidan kände jag igen mig väldigt mycket. Jag är perfektionist på många sätt och på andra sätt inte, men ända sedan jag var liten har jag haft ett starkt behov av att ha kontroll (det gjorde att jag led av verkligt ordentliga tvångsbeteenden under 10 år) och jag har alltid velat vara bäst. Jag har krävt det av mig själv. Om jag inte är säker på att jag kan göra det perfekt så gör jag det inte alls. Det spelar ingen roll vad andra säger, jag är själv aldrig nöjd för jag känner alltid att jag borde ha kunnat göra bättre. Och så har det varit så länge jag kommer ihåg. När jag gick i lågstadiet grät jag och hackade ner på mig själv något enormt om jag inte fick en klar 10 i alla prov. Hade jag 10-, så var det redan katstrof.
Medan jag läste boken insåg jag att många saker som jag gör, beror på perfektionismen och mina höga krav på mig själv. Sådant som jag aldrig tänkt på förut. Till exempel att jag inte kan bjuda hem någon om jag inte är helt säker på att jag hinner städa tipptopp innan. Att jag alltid måste göra något extra när jag bjuder hem folk, göra något krångligt något extra fint och extra gott. Och att jag ofta gör saker bara för att jag så gärna vill att alla ska tycka om mig (vilket ju är helt omöjligt), oberoende om jag själv har ork eller tid. Att jag alltid anstränger mig till 150 % för andra, men samtidigt kanske aldrig vågar visa vem jag verkligen är av rädsla att folk ska börja ogilla mig då.
Boken tar upp många olika typer av perfektionism och jag tror att många kvinnor kan känna igen sig i något, för ofta har jag känslan av att de flesta kvinnor har mer eller mindre perfektionistgener i sig. Inte med allt, men med något. Boken ger handfasta tips på hur man kan öva sig att sänka ribban och nöja sig med "good enough" och hur man kan känna sig nöjd med sin insats även om man inte gjort det perfekt. Jag tycker boken är otroligt bra och jag kommer att läsa den många gånger! Rekommenderar den varmt till er alla! Om inte för er egen skull, så för att ni kanske kan lära er förstå perfektionister i er omgivning och hantera dem på ett mer förstående sätt, för jag vet att vi inte alltid är särskilt lätta att hantera eller umgås med.
När jag valde ut de tjugo bästa böckerna jag läste år 2010, var det jättelätt. Det året läste jag fler bladvändare än någonsin (se HÄR!). Den här gången var det inte lika enkelt. Jag läste många bra böcker år 2011, men det var bara några få som var riktiga bladvändare som jag inte kunde lägga ifrån mig. Här är i alla fall de tjugo som var bäst, i oberoende ordning:
1. I det förflutna, av Kate Morton - en helt fantastisk bok, med en välskriven och otroligt spännande story. Jag kunde knappt lägga boken ifrån mig.
2. Alltför nära, av Linwood Barclay - En verkligt spännande thriller, som jag slukade!
3. En dag, av David Nicholls - En underbar kärlekshistoria som bjuder på skratt och tårar och författaren är otroligt skicklig på att berätta.
4. The people next door, av Christopher Ransom - En kuslig och spännande bok, där man inte riktigt är säker på vad som pågår förrän mot slutet.
5. Inspärrad, av Theresa Cooper - Ett väldigt gripande öde som handlar om författarens egen uppväxt.
6. En mässa för de döda, av Jean-Christophe Grangé - En annorlunda och välskriven thriller, som är en riktig nagelbitare.
7. Främlingen i huset, av Sarah Waters - En helt klockren bok, som jag inte kunde släppa ifrån mig förrän jag hade läst ut den. Det enda minuset var slutet ...
8. Och allt är förvridet, av Emma Ångström - En väldigt skickligt utformad story, som både är intressant och spännande och otroligt välskriven.
9. Gargoylen, av Andrew Davidson - En underbar bok som inte liknar något annat jag läst!
10. Vålnader, av Joe Hill - En samling kusliga och fantasifulla noveller. Flera av dem kunde jag inte läsa sent på kvällen ...
11. Boktjuven, av Markus Zusak - En annorlunda bok som utspelar sig under andra världskriget. Gripande och välskriven och full av alla de ingredienser som en bra bok ska ha.
12. Främlingen på Wildfell Hall, av Anne Brontë - Älskar systrarna Brontës böcker och den här blev genast en personlig storfavorit! Romantik med drama och välutarbetade karaktärer.
13. God natt min älskade, av Inger Frimansson - Beundrar Inger Frimanssons förmåga att bygga upp psykologiska thrillers. Sträckläsning!
14. Darling Jim, av Christian Moerk - En annorlunda roman som både är spännande och lite kuslig. Gillar författarens berättarröst.
15. De oskuldsfulla, av Celeste Jones, Kristina Jones och Juliana Buhring - En otroligt gripande självbiografi, som handlar om tre systrar som växer upp i en religiös sekt.
16. Flickan från paradiset, av Agneta Sjödin - En lättläst bok, som får en att tänka på alla möjliga frågor som gäller ens eget liv. En bok som går att läsa om!
18. I djävulens spår, av Jean-Christophe Grangé - En riktig thriller, en bladvändare och riktigt ruskig på sina ställen ...
19. Kyssa sammet, av Sarah Waters - En riktigt välskriven bok om en lesbisk kvinna som ger sig in i showbusiness på 1800-talet.
20. Det bästa av allt, av Rona Jaffe - En bok som man bara dras in i, blir vän med karaktärerna och nästan blir besviken när boken är slut och man måste släppa sina nyfunna kompisar ...
Klicka på de blåa länkarna för att läsa mer om böckerna! Och så är jag förstås nyfiken på vilka minnesvärda böcker som ni läste förra året och som ni kan rekommendera?
Det bästa av allt, av Rona Jaffe är en bok som första gången gavs ut 1958 och som då blev stor succé. Nu ges den ut igen, med en snygg och tilltalande pärm och med ett nytt förord av Rona Jaffe själv, som dog 2005. Boken handlar om Caroline, Gregg, April och Barbara som alla kommer till Fabian Publications och börjar jobba. De är ogifta och lever utan män, men drömmen om kärlek finns hela tiden där samtidigt som särskilt Caroline också älskar att jobba och inte skulle vilja ge upp det för en man.
Boken har beskrivits som en Sex and The City-story som utspelar sig på 1950-talet och jag håller med om det. Jag tycker det är intressant att få en inblick i hur kvinnor på den här tiden tänkte, att läsa om saker som är stora problem för dem, men som man i dag inte tänker två gånger på ens. Det händer inte alltför mycket i boken, men man sveps ändå med och läser på och har en känsla av att man själv blir vän med de fyra kvinnorna. Mitten av boken känns lite seg, men mot slutet blir det alltmer dramatiskt och det är nästan så att jag börjar gråta under de sista sidorna.
Helt klart en läsvärd bok, särskilt om du gillar serien Mad Men, där Don Draper faktiskt nämner just den här boken med orden "This is fascinating!"
I går läste jag ut Liza Marklunds splitternya bok Du gamla, du fria. Ofta när jag sitter i samma rum som andra boknördar, får jag uppfattningen att det är dåligt att tycka om Liza Marklund. Det är inte tillräckligt fint. Men jag gillar henne och har gjort det ända sedan min morbrors fru lånade Sprängaren åt mig när jag gick i högstadiet.
Tyvärr gjorde den här boken mig lite besviken. Det är den nionde i serien om Annika Bengtzon och det känns som att Liza Marklund har förlorat en del av stinget, som finns i de tidigare böckerna. Hennes berättarspråk är fortfarande det samma och storyn i sig är bra och spännande, men efter halva boken så är det något som inte känns riktigt äkta längre och spänningen försvinner. Dessutom blir jag frustrerad på att boken börjar med en mordhistoria, som sedan visar sig vara bara en sidogrej till den riktiga handlingen. Det hade varit bättre om Marklund hade öst på med allt krut på den egentliga intrigen, eller så helt bytt spår och kört till hundra procent på mordhistorien. Det som jag ändå gillar är att den här boken är annorlunda än Marklunds tidigare böcker. Den handlar mer om Annika Bengtzons personliga problem och den är ingen klassisk deckare, eftersom den handlar om hur Annikas man Thomas blir kidnappad i Afrika, när han är där på ett jobbuppdrag.
Om ni gillar Liza Marklund, så tycker jag ändå att boken är läsvärd. Det samma gäller om ni vill ha en halvspännande thriller. Klicka på de turkosfärgade länkarna för att läsa mer om de nämnda böckerna och författaren!
Jag trodde aldrig att jag skulle bli besviken på en bok av Inger Frimansson. Men den här gången blev jag tyvärr det. Det kalla landet, känns till stor del som ett referat av hennes förra bok Råttfångerskan, som är en av mina favoritböcker. Språket är lika bra som alltid och hennes berättarröst finns där, men efter att ha läst klart så undrar jag lite varför Frimansson egentligen har skrivit boken? Det känns lite som att hon har skrivit den som ett måste.
De första sidorna kör igång bra, men sedan undrar jag hela tiden sida efter sida, när det hela riktigt ska börja. När jag kommit till sista sidan känns det tyvärr som att jag blivit snuvad på själva storyn. Det känns som att Frimansson hade en bra story att berätta, men gick som katten kring het gröt runt den verkliga storyn och istället skrev om något annat. Något som vi läsare redan visste - åtminstone vi som läst hennes lysande bok Råttfångerskan.
Jag börjar bli riktigt trött på svenska deckare. Varför ska de alla följa exakt samma mönster och ha exakt samma språk? Kan inte någon våga lite och ta ut svängarna åtminstone en aning? Den här så kallade deckaren, är snarare ett drama med inslag av deckare. Ninni Schulman kan skriva, men här har hon inte lyckats bygga upp en thriller, eller ens en halvspännande polisroman. Ett tips till alla er som funderar på att skriva en roman där ni har flera olika huvudpersoner och skriver ur olika perspektiv i olika kapitel: kom ihåg att kapitlen ska komplettera varandra! Det som den ena personen upplever, ska inte den andra personen också vara med om, eller lära sig. Det händer i den här boken: varje kapitel känns som en upprepning på det föregående. Nej tack till fler böcker i den här stilen. Tyvärr.
Under tiden som vi varit i Åbo och i Nådendal, har jag läst en helt fantastiskt bra bok. Den heter Sälj det med ord!och är skriven av Mattias Åkerberg och Christer Wiklander. Boken är full av handfasta tips på hur man skriver bra reklam i olika former. Där finns också massor av skrivtips som alla som gillar att skriva har nytta av att hålla i minnet. Förutom det finns det häftiga bilder, exempel på reklamkampanjer och intervjuer med de copywriters som har gjort de mest kända kampanjerna i Sverige.
Jag fick genast lust att börja utbilda mig till copywriter när jag läste boken och så fort jag hade läste klart, var jag lite besviken över att inte ha något team att börja bolla alla idéer med som ploppat upp i huvudet under läsningen. Rekommenderas till alla som är intresserade av reklam och marknadsföring och även ni som gillar att skriva annat kan ha nytta av boken!
Börjar bloggdagen med att tipsa om den här boken, Lycka nu: en praktisk guide i mindfulness, skriven av Titti Holmer. Har ännu inte läst ut den, men gillar den starkt. Här kommer ett citat ur boken:
"Alla som föds till den här jorden är värdefulla, av den enkla anledningen att de existerar. På samma sätt är du värdefull för att du är, oavsett vad människor sagt till dig i ditt liv. Allt som påstår motsatsen är bara tankar, bara ord. Ingen vinner på att du gör dig mindre än du är. De hjälper inte dig och det hjälper inte andra. Du duger. Punkt."