Gårdagen
Jag hann inte till skolan igår. På bussen insåg jag att jag skulle hinna sätta mig ner max fem minuter på föreläsningen innan den var slut. Istället gick jag till Kluuvi köpcentrum och satte mig vid Fuel och varvade ner lite med en bok och en smoothie som var lika orange som min outfit.
En stund senare joinade Alexandra mig. Det var ganska länge sedan vi träffats på tuman hand så det var kul att catcha upp lite!
Sedan for jag till min terapi och efter det mötte jag upp Wiktor vid Don Corleone, där vi åt bokslutsmiddag. Jag åt en otroligt god sallad med oxfilé - rekommenderas verkligen!
Nu ska jag fortsätta att packa beställningar här. Lite senare ska jag lunch med Wiktor och sedan träffa Soufi. Sedan ikväll sätter jag mig på flyget till Vasa. Jag ska bo hos mina föräldrar i tre veckor och skriva skriva skriva på boken, plugga till några tentor och försöka koppla bort stressen som just nu vägrar att riktigt släppa taget om mig. Dessutom fyller min bror 18 år i morgon och så kommer en av mina bästa kompisar på besök från Schweiz om ett par veckor. Därför stannar jag i Österbotten så länge, för det är nästan två år sedan jag såg min kompis senast så jag vill absolut inte missa chansen att träffa henne! =)
Färgchock
I dag kör jag på en färggrann outfit, orange kavaj och orange läppstift. Känner för att pigga upp dagen lite extra. Morgonen har varit stressig med lagerpåfyllning, en massa e-mail och många beställningar. Det känns bra, samtidigt som jag nu måste rusa till min föreläsning som jag redan är försenad till. Jag får fortsätta senare i dag! Kram på er alla!
Lördagskvällen
Gomorron! I dag är en seg dag och jag tror att jag parkerar på soffan med lite choklad resten av dagen och så en bra bok. Vi hade en jättebra kväll igår hos Olle och Mirjam. De bjöd på vin, ost och salta kex och en supergod chokladkaka. Vi spelade Trivial Pursuit och Wiktor vann. Själv är jag ingen hejare på det spelet, men tycker ändå att det är kul. Borde skaffa ett eget. Nu blir det nog att trotsa snöstormen och ta sig till butiken efter choklad. Hörs senare!
Konsten att stänga av?
Förra helgen bestämde jag mig för att införa en regel för mig själv: ingen e-mail på helger. I morse hade jag helt glömt bort det och började dagen med jobb. Helt automatiskt och utan att tänka en sekund på det. Sedan kollade jag in på Josefin Knaves blogg och såg att hon började dagen med mumsig frukost och film. Jag saknar sådana morgnar. Det är som att jag har glömt hur man stänger av jobbet, särskilt när jag befinner mig här i Helsingfors. Har ni några tips på hur man kan lära sig att lägga undan jobbet, även mentalt och fokusera på annat?
Nu ska jag i alla fall skriva på boken tills jag och Wiktor kilar över till ett par bekanta för lördagshäng. Ska försöka hålla mejlen stängd.
Omslagsplåtning
Jag och Wiktor fotades för ett omslag igår - vilket omslag kan jag ännu inte berätta, men så fort jag har tidningen i handen så får ni veta. Det var en jättekul fotografering och så här såg det ut när vi var klara!
Alla hjärtans dag
Hoppas att ni alla hade en lyckad alla hjärtans dag? Jag hade fullt upp från morgon till kväll med roligt program. Först två föreläsningar i skolan, som var jätteintressanta och sedan iväg till Hanko Sushi (Helsingfors bästa sushi just nu i alla fall!), där jag blev intervjuad för en tidning. Vilken tidning kan jag inte ännu berätta, men jag lovar att skriva om det mer här på bloggen så fort jag får!
När jag kom hem hittade jag ett kort från Wiktor med Wall-E och Eve, som han hade fixat åt mig. Wall-E är en av våra gemensamma favoritfilmer och så är det kul att Wall-E och Eve har samma första bokstäver i sina namn som jag och Wiktor.
Sedan fick jag också post av mamma, ett kort med chokladhjärtan inuti! =)
Dagen avslutades med middag på Amarillo. Jag och Wiktor delade på en Chick sampler, en flaska skumpa och två olika förrätter. Det var jättegott och jag var sprickfärdig när vi gick därifrån! Wiktor gav ännu rosor och chokladhjärtan och söt nyckelring åt mig när vi kom hem. En helt perfekt dag, bästa alla hjärtans dagen hittills! =)
Den här veckan
Ny vecka och nya tag! Så här ser schemat ut för mig just nu:
MÅL:
- skriva 2 kapitel till boken
- träna 4 pass på gymmet
- göra klart intervju-uppgiften till finskakursen
- skriva klart essä för en skoluppgift
ANDRA INPLANERADE TO DO'S:
Måndag: skola, psykoterapeut och jobb
Tisdag: skola och så ska jag intervjuas för en grej,
sedan alla hjärtans dagsmiddag med Wiktor
Onsdag: ansiktsbehandling och bio med Azra
Torsdag: jobb på kvällen
Fredag: skola och så ska jag och W fotograferas för en tidning
Det blir en rolig vecka!
Proppmätt
Ååh vad jag är mätt! Jag och W träffade min pappa vid Baker's, där de hade ribs-dagar. Jag tog oxrevben (jag vet, de ser ut som mossiga stockar på bilden) med pommes frites. Otroligt gott och otroligt mättande! Dessutom har jag ätit en hel del choklad också, för jag klarar bara inte av att gå förbi en butikshylla med Marabou's chokladkakor till specialpris ... får nog rulla i säng nu innan jag spricker! En riktigt bra kväll har vi haft. Hoppas att ni också haft det! =)
Dagens bästa
Bloggkommentatorn hatar den här typen av citat på bilder, men själv gillar jag dem och därför tog jag foto på min azalea och skrev dit det bästa citatet jag hört i dag. Har ni hört något bra de senaste dagarna? Berätta gärna i så fall!
Lunch
Äter en sååå *host* lyxig lunch i dag i äkta blogganda. Kaffe med rågbröd, leverpastej och saltgurka. Jag började dagen hos min psykoterapeut och ikväll ska jag träffa min pappa som är i stan och innan dess ska jag plugga till tent och skriva på boken. Vad gör ni i dag?
Rösta!
Till alla er finländare: Ni har väl röstat?
25-årskris?
Har ni hört om den nya ålderskrisen, 25-årskrisen? Jag tycker det talas mer och mer om den och senast i dag läste jag på Expressen.se om krisen. När det gäller krisandet känner jag igen mig, men inte när det gäller orsakerna. Just nu försöker jag ignorera att jag snart fyller 25 och jag försöker ignorera tankarna på sådant som jag tidigare trodde att man borde ha eller gjort vid 25 år. Till exempel planerade jag länge att jag skulle ha barn när jag fyller 25. När jag tittar på min släkt så har kvinnorna i rakt uppstigande led, fått sitt första barn när de varit 24 och på väg att fylla 25. Nu vet jag inte ens om jag VILL ha barn längre!
När jag var yngre trodde jag att jag skulle vara klar med studierna och ha jobb när jag fyller 25 år. Jag trodde att jag skulle vara gift och kanske på väg att köpa hus. Så var det för mina föräldrar i alla fall.
Jag trodde att jag skulle ha gett ut MINST en bok, men på senare tid har jag kommit fram till att det är rätt få författare som börjar sin karriär så tidigt.
Jag trodde att jag skulle känna mig vuxen. På senare tid har jag börjat undra om man någonsin känner sig vuxen? Hur känns det egentligen? Jag tycker fortfarande att jag känner mig som 10 år med vissa saker.
Jag har alltså fem år kvar till 30. Och 25-års åldern räknas som den ålder då man borde börja använda antirynkkrämer. Men nej, jag tänker inte krisa. Inte den här gången. Det känns som att jag redan har haft min 25-årskris, trots att jag till och med har svårt att tro att jag snart fyller 25. Den 11 april. Jag ska försöka hålla tankarna i styr och bara njuta av att jag fortfarande känner mig icke-vuxen. Fokusera på allt det som jag har gjort och komma ihåg att jag trots allt förhoppningsvis har många år kvar att leva. Om jag tar en sak i taget så hinner jag med allt jag vill göra. Tror jag. Man får inte stressa med sin att-göra-innan-jag-dör-lista, för då glömmer man bort att leva och att leva och njuta av livet och utvecklas och forma sin egen person är väl det som är meningen med alltihop, eller?
Känner ni igen er i 25-årskrisen, har ni upplevt den?
Svar på fråga!
Tusen tack för alla era peppande kommentarer i DET HÄR INLÄGGET! Blir så glad av alla era fina ord! Jag fick också frågan om jag ska fortsätta med We Style och det är klart! Där finns inte minsta tvekan, jag älskar att driva eget. Det är härligt att se när ens ansträngningar verkligen ger resultat och man ser något växa som man själv har kört igång! Det egna företaget är en dröm jag lever och i kombination med studierna i historia och bokskrivandet som tagit fart igen, så känns allt ... nästan för bra för att vara sant ibland =)
Nästan harmonisk
Jag trodde att jag skulle vilja blogga mer ju bättre jag mår. Tydligen är det inte så. Jag har lust att blogga, men jag har inte samma behov av det. Det är konstigt just nu, för bara i och med att det här med skolan har löst sig och jag har hittat vad jag vill göra där, så kommer nörden fram. Den nörd jag alltid varit och jag tillåter mig själv att vara den nörden. Nörden som helst av allt sitter inne för sig själv och läser böcker, skönlitteratur eller något helt annat, om religioner under antiken, om de forna egyptierna osv. Jag känner mig ... nästan harmonisk.
Så, ska inte sluta blogga men jag tänker blogga för att jag vill och jag tänker blogga om det jag har lust med och om sånt jag älskar. Inte för att jag har behov av att passa in, för det har jag inte längre. Och det känns otroligt befriande!
Bloggtrög
Hej! Har haft föreläsningar hela dagarna och sedan mycket att planera inför i morgon då vi kommer att ta nya bilder till We Style's sajt. Kommer att bli jättebra! Men jag är alltså inte så spännande just nu, utan vi hörs mera under helgen istället! Ha det fint tills dess!
Nästa trend: Batman-brillor
Soufi började pika mig på Facebook om att jag inte bloggat om fikan vi tog i måndags på Café Esplanad (hon ville nämligen ha bilderna som jag tog där). Så nu, för att hon ska vara helt säker på att jag bara inte låtit bli att lägga upp bilden på henne för att hon ser konstig ut, så bloggar jag om det nu. Det var en jättekul fika (som vanligt) och eftersom Soufi ofta har en tendens att hinna före alla andra med modetrender, så kan ni vara ganska säkra på att alla finlandssvenska tjejer snart går runt med batman-brillor-à-la-Soufi ;)
At peace - finally
Någonting har hänt. Jag vet inte exakt vad och i vilken minut det gjorde det, men det känns definitivt som att något i grunden av mitt liv har vänt. Jag läste i Alexandras blogg i dag om den nya 20-årskrisen och kände igen mig. De senaste sex åren har varit en stor kris för mig. Nu när jag snart fyller 25, kanske det äntligen svänger?
Hela mitt liv har jag haft en ganska klar livsplan. Jag hade som liten alltid en tydlig bild av hur jag skulle ta min studentexamen med toppbetyg (det lyckades jag med) och sedan styra kosan rakt in i universitetsvärlden och utan problem skaffa mig en hög och betydelsefull examen (det har jag inte lyckats med) för att sedan få ett välbetalt jobb (har jag inte heller lyckats med ännu). Grejen med min plan var att jag tappade bort mig själv helt och hållet. Jag fokuserade på vad jag BORDE, istället för att se på mig själv och välja ut mina styrkor, jobba med dem och sedan satsa på något som jag älskar och brinner för. Istället såg jag på det jag var dålig på, fick för mig att det enda sättet för mig att bli något är om jag lär mig att bli bra på just de sakerna och så kände jag mig bara ännu sämre. Som liten fick jag alltid olika budskap:"Välj ett jobb som du trivs med!" "Skaffa en bra utbildning så att du får ett välbetalt jobb!" Okej, så vad är viktigast? Trivseln eller pengarna? Jag blev förvirrad för när jag tittar krasst på det handlar trivseln om det jag är bra på och pengarna det jag borde vara bra på. I och med det tror jag att jag blev förvirrad med allt och jag är det fortfarande men inte fullt så mycket som jag var tidigare.
De som står mig nära och främst då mina föräldrar, vet att de senaste åren har varit allt annat än lätta för mig. Bara jag själv vet exakt hur jobbigt det varit, hur hopplöst det känts och exakt hur mycket jag har hatat livet och situationen. Ofta har jag vetat varken ut eller in och det har känts som om jag har en person inuti mig, som sliter och drar och skriker och som jag bara vill riva ut ur kroppen och bli av med. Och så plötsligt, förra veckan så tystnade den personen. Inte helt, men nu skriker den inte längre utan viskar lite ibland och det kan jag hantera.
Det känns som att jag äntligen har kommit in på rätt väg. Särskilt i skolan. Studierna har skapat en enorm ångest för mig ända sedan jag blev sjukskriven efter studentexamen, inte kom in till den skola jag ville och sedan gick vilse i djungeln av val och studievägar. Men jag har fokuserat på fel sak. Jag har bara tänkt på, vad vill jag JOBBA med. Vilket YRKE vill jag ha. Jag har inte kunnat säga rakt ut vad jag bli ens, förutom egenföretagare och författare. Grejen är, att det inte är viktigt vilket yrke jag vill ha. Inte nu. Just nu är huvudsaken den här: vad vill jag STUDERA? Vad är jag intresserad av att lära mig mer om? Vilka områden vill jag utforska? Och just därför har jag valt att fokusera på historia från och med nu och ta journalistiken som biämne.
Det borde ha varit enkelt redan från början, för jag älskar historia och har ända sedan liten gått och släpat runt på tjocka historieböcker och suttit och kollat på dokumentärer om ryska tsarfamiljer medan andra i min ålder nog tyckte jag var helt knäpp som gillade sånt. Men jag har alltid tänkt att om jag studerar historia, så blir jag museitant (det ville jag absolut inte), eller någon blek gumma som jobbar djupt nere i en källare och arkiverar gamla dokument (vilket, när jag tänker på det i dag, skulle kunna vara helt intressant, bara jag inte behöver vara klädd i grått). Nu tänker jag helt skippa funderingarna på yrke. Jag tar det som det kommer. Just nu tänker jag njuta av att äntligen känna lite ro i det hela och av att äntligen känna mig hemma, av att känna att jag gör det som jag vill endast och enbart för att jag älskar det och för att jag själv har valt det. Sedan, när jag är klar med det tänker jag fundera ut en plan på hur jag ska använda kunskaperna i yrkeslivet. Om ingen vill anställa mig, så arbetar jag åt mig själv, det är ändå så jag helst vill ha det.
Jag har inte slutat blogga
Jag lever, trots att det har varit tyst här och jag mår bra. Jättebra till och med! Och alldeles snart ska jag berätta vad jag haft för mig de senaste dagarna och försöka få ner lite av allt det som snurrar i mitt huvud just nu. Men först ska jag äta pizza och kolla Pretty Little Liars.
Sovmorgon
Gomorron! Sov till 11:30 i dag, behövdes efter en vecka med för lite sömn men känns ändå som att jag har sovit bort hela dagen. Hur länge brukar ni sova när ni har sovmorgon? Frukost i dag blir jordgubbskvarg med hallon och blåbär på och så boken 3096 dagar som sällskap. Senare i dag kommer jag att tipsa om en annan bok som jag läste ut igår och som var riktigt bra!
I dag har jag ...
... ätit otroligt god frozen yoghurt i Kluuvi köpcentrum. (Någon som har ett bra recept på hur man gör egen sådan?)
Tillsammans med min frusna yoghurt träffade jag Amie och satt och pratade med henne om ditt och datt i en timme. Helt klart en av dagens höjdpunkter!
Och så har jag och W haft hemmadejt med take-away från den kinesiska restaurangen som finns alldeles bredvid oss. Lyckat avslut på dagen och i morrn väntar föreläsningar igen!
P.S! Och så klart så har jag också jobbat en hel massa här hemma iklädd mina fula mjukiskläder som Wiktor avskyr eftersom de är så osexiga, men som jag älskar för de är så bekväma och med håret stående på ända och gårdagens mascara under ögonen, eftersom jag tydligen inte fick bort allt igår kväll när jag tvättade ansiktet - det är fördelen med att jobba hemifrån, att man får göra det precis så som man själv vill och med katten Snoosgoos i famnen ännu till. Nackdelen är att det inte blir så bra bloggmaterial. D.S!
Evelina Tröttström
Det blev ovanligt tyst på bloggen i dag, eftersom jag for hemifrån tidigt, kom hem ganska sent och sedan somnade några timmar på soffan. Var helt slut, eftersom jag sov max 3 timmar förra natten. Trots tröttheten så har jag haft en jättebra dag och höjdpunkten var ett morgonmöte på Brooklyn Café med Helena. Vi har ett roligt projekt på gång som vi har börjat planera på allvar!
Efter mötet hade jag föreläsningar och för första gången på evigheter kändes det riktigt bra att vara i skolan. Minns inte om jag har berättat det, men jag ska byta huvudämne från journalistik till historia och det känns helt rätt. Sedan jag började plugga här i Helsingfors var det kanske tredje gången jag såg fram emot att gå till skolan!
