Sjuk igen


Jag trodde att jag började bli frisk igen, men så blev det bakslag i helgen (lördag kväll var jag barnvakt och igår var vi till IKEA) och imorse när jag vaknade kände jag mig riktigt hängig. Var tvungen att åka iväg på en föreläsning och nu är jag hemma igen - med tentböcker och stans finaste *host* smörgåsar. De är betydligt godare än de ser ut, med ost och saltgurka.
 

Har en hel del jag måste få gjort i dag och den här veckan så jag hoppas att jag blir frisk fort. Jag är annars så gott som aldrig sjuk. Vissa år slipper jag helt undan minsta lilla förkylning till och med. Vanligtvis har jag en  förkylning om året som räcker ett par dagar och då är jag sällan sängliggande. Jag minns bara tre gånger då  jag har varit riktigt sjuk i en vecka eller mer: då jag hade luftrörskatarr, körtelfeber och då både jag och min bror hade 40 graders feber i en vecka. Alla de tre gångerna var i lågstadiet och början av högstadiet. Fördelen med att vara sjuk när man är liten är att i alla fall jag då kunde ligga på soffan och strunta i allt annat. Nu, som vuxen, känns det som att jag inte kan släppa allt "bara för att" jag är sjuk. Är det någon annan som känner igen sig i rädslan att världen går under om man själv uteblir ett par dagar och inte gör något vettigt?

Kommentarer
Postat av: Christine&Paris

Usch så trist att vara sjuk. Krya på dig!

Svar: Tack, förhoppningsvis går det om snart!
Evelina Knipström

2012-09-24 / 13:44:20
URL: http://christineiparis.blogg.se
Postat av: LORISSA LOVEBOMB

JAG känner igen mig. Jag är själv hemma från skolan idag, inte av sjukdom egentligen, men jag fick en panikattack och har haft yrsel och "utanför-kroppen-känsla" sedan dess. Jag vet inte om du har varit med om en panikattack... men det är i princip som att tro, verkligen TRO, att man ska dö och sedan upptäcka att man inte gjorde det. Jag var tvungen att skolka, klarade inte av att vara bland folk. Och då känner jag direkt att jag inte drar mitt strå till stacken, att jag kommer få underkänt och tralala...

I alla fall, krya på dig! <3

Svar: Jag vet hur det känns. Det är verkligen jättejobbigt =/ Har tagit medicin mot panikångest i två år och innan dess hade jag en period då jag knappt kunde gå hemifrån pga panikattacker =/ Ifall du bara har möjlighet så tala med en läkare eller psykolog, för jag har i alla fall fått stor hjälp och har inga problem längre =) Sköt om dig!! <3
Evelina Knipström

2012-09-25 / 11:44:45
URL: http://lorissalovebomb.se

Kommentera inlägget:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
bloggportalen
Blogg listad på Bloggtoppen.se
bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar
bloggping