Längtar bort

 

 

 

I dag ligger jag hemma med riktigt hemsk huvudvärk. Vilka mediciner jag än äter, så blir det inte bättre. I går sov jag fem timmar på dagen och sedan somnade jag som vanligt igen på kvällen och sov tolv timmar till. Ändå mår jag allt annat än bra. Därför ligger jag och tittar på bilder från interrailen som jag och Wiktor gjorde 2010 och längtar bort. Det känns som att jag inte har haft några direkta semesterdagar sedan dess. Sådana semesterdagar då jag verkligen har kunnat koppla bort allt annat, bara njuta och leva för stunden, utan att oroa mig för eller behöva prestera något. Jag vet att det inte är någon rättighet att ha härliga lediga dagar, men jag önskar att jag kunde bara åka bort någonstans just nu och sluta tänka på allt för en stund.

 

 

De senaste veckorna har jag mer och mer börjat känna att det börjar bli för mycket, vilket jag har väldigt svårt att erkänna för mig själv ens. Helst vill jag bara köra på, inte tänka, utan bara se till att få så mycket gjort som möjligt. Att vara trött är att vara svag, eller? Hur som helst så fick jag stegring igår kväll igen och kände mig riktigt dålig. Låg ändå och svarade på mejl och försökte få saker gjorda så fort jag vaknade upp efter den där fem timmar långa "tuppluren." Känner att jag måste börja hitta fokus, på så vis att jag måste välja färre grejer att lägga min energi på. Det svåra är bara att välja. Enligt mig kan man ha väldigt mycket på gång och det funkar så länge man håller fokus och inte blir splittrad mellan alltför många olika grejer. Nu har jag än det ena och än det andra och allt kräver si och så många timmar per dag och så blir det för övermäktigt och jag känner att jag aldrig räcker till och särskilt de saker som verkligen betyder något i längden rinner ut i sanden. Den senaste veckan har det varit jättesvårt att sova och ofta när jag är på väg nånstans, till skolan eller till jobb så börjar jag gråta utan att veta varför. Jag blir bara helt utmattad och så kommer tårarna. Försöker sträcka på mig, tvingar på ett leende och andas djupt gång på gång och så kör jag på ändå. När jag sedan är mitt uppe i en förelsäning eller ett jobb så ser jag till att fokusera allt på just det jag gör då och då går det att skjuta undan tröttheten.

 

 

Mitt mål just nu är att inom åtminstone ett år kunna anställa någon på deltid som jag kan delegera en del saker till. Jag hoppas också att jag och Wiktor ska kunna åka iväg igen på en lång typ av interrail nästa år. Jag gillar det sättet att resa på: vakna upp på en ny plats varje dag, bara leva för stunden och inte behöva tänka på något annat än vad man ska se och göra just den dagen. Jag längtar galet mycket!