Glömda sagor

När jag var hemma hos mina föräldrar över julen, gick jag igenom en del av mina gamla grejer. Bland dem hittade jag X antal påbörjade berättelser och flera färdiga stories. Alla var skrivna för hand i häften och på papper. Vissa hade bilder och andra inte. En av de längre berättelserna, som jag också tog med till Helsingfors, heter Vera. Jag skrev den när jag var 8 år och den är 20 A4-sidor lång. Jag blev förundrad när jag hittade den, för texten innehåller knappt ett enda stavfel och är skriven med noggrann skrivstil. På pärmen har jag ritat en bild av huvudpersonen, Vera, som levde i början av 1900-talet och råkade ut för olika missöden och andra saker.

Det var kul att hitta de gamla texterna och se att det verkligen var som jag minns det, att jag skrev skrev skrev ända från 6-års ålder och jag hade ständigt nya berättelser i huvudet som jag måste få ner på papper. Redan då när jag var 8 år, drömde jag om att ge ut massor med böcker och så drömde jag om att få Nobelpriset. Tyvärr gjorde jag felet att jag berättade det åt alla:"Min dröm är att få Nobelpriset i litteratur!" Gissa om mina klasskamrater skrattade ihjäl sig och genast satte igång att hacka på mig. Men jag har fortsatt att skriva och kommer alltid göra det, för det är en del av mig, något jag inte klarar mig utan. Historier snurrar fortfarande i huvudet hela tiden och jag har säkert tio böcker i skallen just nu. Får sätta fart på med den här första nu så att jag snart kan skriva ner alla de andra också!