At peace - finally

Någonting har hänt. Jag vet inte exakt vad och i vilken minut det gjorde det, men det känns definitivt som att något i grunden av mitt liv har vänt. Jag läste i Alexandras blogg i dag om den nya 20-årskrisen och kände igen mig. De senaste sex åren har varit en stor kris för mig. Nu när jag snart fyller 25, kanske det äntligen svänger?

Hela mitt liv har jag haft en ganska klar livsplan. Jag hade som liten alltid en tydlig bild av hur jag skulle ta min studentexamen med toppbetyg (det lyckades jag med) och sedan styra kosan rakt in i universitetsvärlden och utan problem skaffa mig en hög och betydelsefull examen (det har jag inte lyckats med) för att sedan få ett välbetalt jobb (har jag inte heller lyckats med ännu). Grejen med min plan var att jag tappade bort mig själv helt och hållet. Jag fokuserade på vad jag BORDE, istället för att se på mig själv och välja ut mina styrkor, jobba med dem och sedan satsa på något som jag älskar och brinner för. Istället såg jag på det jag var dålig på, fick för mig att det enda sättet för mig att bli något är om jag lär mig att bli bra på just de sakerna och så kände jag mig bara ännu sämre. Som liten fick jag alltid olika budskap:"Välj ett jobb som du trivs med!" "Skaffa en bra utbildning så att du får ett välbetalt jobb!" Okej, så vad är viktigast? Trivseln eller pengarna? Jag blev förvirrad för när jag tittar krasst på det handlar trivseln om det jag är bra på och pengarna det jag borde vara bra på. I och med det tror jag att jag blev förvirrad med allt och jag är det fortfarande men inte fullt så mycket som jag var tidigare.

De som står mig nära och främst då mina föräldrar, vet att de senaste åren har varit allt annat än lätta för mig. Bara jag själv vet exakt hur jobbigt det varit, hur hopplöst det känts och exakt hur mycket jag har hatat livet och situationen. Ofta har jag vetat varken ut eller in och det har känts som om jag har en person inuti mig, som sliter och drar och skriker och som jag bara vill riva ut ur kroppen och bli av med. Och så plötsligt, förra veckan så tystnade den personen. Inte helt, men nu skriker den inte längre utan viskar lite ibland och det kan jag hantera.

Det känns som att jag äntligen har kommit in på rätt väg. Särskilt i skolan. Studierna har skapat en enorm ångest för mig ända sedan jag blev sjukskriven efter studentexamen, inte kom in till den skola jag ville och sedan gick vilse i djungeln av val och studievägar. Men jag har fokuserat på fel sak. Jag har bara tänkt på, vad vill jag JOBBA med. Vilket YRKE vill jag ha. Jag har inte kunnat säga rakt ut vad jag bli ens, förutom egenföretagare och författare. Grejen är, att det inte är viktigt vilket yrke jag vill ha. Inte nu. Just nu är huvudsaken den här: vad vill jag STUDERA? Vad är jag intresserad av att lära mig mer om? Vilka områden vill jag utforska? Och just därför har jag valt att fokusera på historia från och med nu och ta journalistiken som biämne.

Det borde ha varit enkelt redan från början, för jag älskar historia och har ända sedan liten gått och släpat runt på tjocka historieböcker och suttit och kollat på dokumentärer om ryska tsarfamiljer medan andra i min ålder nog tyckte jag var helt knäpp som gillade sånt. Men jag har alltid tänkt att om jag studerar historia, så blir jag museitant (det ville jag absolut inte), eller någon blek gumma som jobbar djupt nere i en källare och arkiverar gamla dokument (vilket, när jag tänker på det i dag, skulle kunna vara helt intressant, bara jag inte behöver vara klädd i grått). Nu tänker jag helt skippa funderingarna på yrke. Jag tar det som det kommer. Just nu tänker jag njuta av att äntligen känna lite ro i det hela och av att äntligen känna mig hemma, av att känna att jag gör det som jag vill endast och enbart för att jag älskar det och för att jag själv har valt det. Sedan, när jag är klar med det tänker jag fundera ut en plan på hur jag ska använda kunskaperna i yrkeslivet. Om ingen vill anställa mig, så arbetar jag åt mig själv, det är ändå så jag helst vill ha det.

Kommentarer (19)
2012-01-24 / 21:04:00 / Kategori: Vardagskarusellen

Kommentarer

Postat av: Alexandra

Wau Lina, vad glad jag blir av att läsa det här!

Jag tror det är en talang att lära sig att solla bort bruset som tidvis kan göra det svårt för oss att fokusera på rätta saker, och lyssna på vad vi vill. Ibland tar det längre, men den där lugna känslan i kroppen är helt obeskrivligt härlig när man plötsligt hittar lugnet.

Hissa är bra, allmännyttigt och säkert nånting som dina tidigare studier kan stöda. O tänk om du blir Finlands bästa historiker om några år :)

2012-01-24 / 21:30:47
URL: http://adarling.ratata.fi/

Postat av: Emilia

GO LINA! Underbart att läsa! :) Lycka till!

2012-01-24 / 21:54:18
URL: http://emiliasgoodlife.blogspot.com

Postat av: Anna

vad bra skrivet! det kan vara så himla svårt att veta hur ens liv blir och vad man ska göra, men det gäller väl vara att ta det som det kommer :)

2012-01-24 / 21:56:32
URL: http://annasthlm.blogspot.com

Postat av: Soxxy

Väldigt bra skrivet. Vad skönt att veta att jag har vänner runt om mig som jobbar med samma saker, i sig själv alltså, då kan man hjälpas åt och stötta och påminna varandra.

2012-01-24 / 22:04:51

Postat av: Sanna

Skönt att du har kommit fram ti den slutsatsen och att det känns bättre nu :) För som du skrev, så ska du helt fokusera på vad du vill studera och vad du tycker är kul och inte tänka på annat. För om man inte gillar det man gör är det svårt att vara glad. Kram! <3

2012-01-24 / 22:16:28
URL: http://queensanna.blogg.se/

Postat av: Lisa

Fyfan vad cool du är! Gillar verkligen inställningen du har till livet och blir jätteinspirerad av det!!

2012-01-24 / 23:42:42

Postat av: Elin

YOU GO GIRL!!! Lyssna på dej själv, du vet nog bäst vad som är bra för dej! Alltid är det inte lätt att höra sig själv och sina "inre röster", men oroa dej inte, förr eller senare hittar man nog fram -förhoppningsvis. Har själv också bytt riktning inom studierna och fick då höra att jag inte är klok som bara hoppar av utan att veta vad som egentligen väntar, och eftersom den nya utbildningen inte direkt leder till ett jobb, utan är mer allmänbildande. Ja, på samma sätt som historia är mitt ämne geografi det:) Men vet du, alltid hittar man på något att jobba med även om utbildningen inte skulle leda till ett direkt yrke. Livet bär nog på ett eller annat sätt, man måste våga lita på det och följa sina drömmar. Du är modig, grattis! Tack dig själv för det, för att du vågar ta chanser och inte stannar på det "bekvämlighetsområde" som kanske är tryggt men ändå fel! Vill inte låta pessimistisk, men minns att även om det ibland kommer stunder då saker känns hopplösa (t.ex. om man har en tusensidors tent att läsa till;)) så kommer man att klara sig. Så är det, ibland tvekar man och grubblar, men det hör livet till! En massa lycka till, du har så rätt riktning på gång nu. Med små steg skall det nog gå fint:) Kram

2012-01-25 / 04:17:34

Postat av: Elin

Och ännu till alexandras kommentar vill jag säga det att jag inte alls ser det som samma hon säger, som att du borde bli finlands bästa historiker. NEJ, du skall göra det DU vill, inte göra något för att vara bäst. Onödigt att alltid se saker som konkurrens och som att man "tävlar mot andra". Gör bara en själv illa. Se det hela som samarbete i stället; samhället skulle inte fungera utan var och en av oss!!

2012-01-25 / 04:24:08

Postat av: Fager Dam

Låter jättebra! Kombinationen journalistik och historia ger säkert många möjligheter i arbetslivet.

Jag funderade själv i din ålder på att byta huvudämne till konsthistoria, men konstaterade till slut att jag ändå trivdes bättre med journalistikstudierna. Jag är inte så akademisk, behövde det lite mera praktiska.

Tänker du fortsätta med We Style?

2012-01-25 / 06:44:00
URL: http://fagerdam.ratata.fi/

Postat av: Alexandra

Till Elin; En klumppig förmulering från min sida. Menade inte att det är vad hon måste blir, utan mer att i ett vägval (som t.ex. att välja en ny linje för studierna) så vet man aldrig var man hamnar, och att det kan vara mycket bättre (= inte "bäst" utan abstrakt tänkt, dvs. t.ex. ett bättre val) än det man varit inspårad på tidigare.

2012-01-25 / 07:19:51
URL: http://adarling.ratata.fi/

Postat av: Cassandra

Heja! Kommer säkert bli jätte bra, om jag inte hade börjat läsa sjuksköterskeprogrammet hade jag också velat läsa historia :)

2012-01-25 / 09:02:03
URL: http://cassandra87.blogg.se/

Postat av: Janne

Man kan ju inte annat än beundra ditt sätt att jobba med din ångest. Jag vet nog ingen annan som berättar så här öppet om sådana här aspekter av livet, just då det händer. Jag undervisar själv en del på universitetnivå och möter en hel del människor i din ålder. Väldigt, väldigt sällan har studeranden en klar idé om vad de vill göra när de blir färdiga. Det normala är att "nog hittar vi något" eller "först kollar jag runt lite". Så osäkerhet inför framtiden och ens egen identitet är normen, inte undantaget. Vad gäller frågan om ett visst yrke kontra pengar så ser jag inget motsatsförhållande mellan de här. Ifall man gör det man brinner för brukar också pengarna infinna sig. Därtill tycker jag att det för majoriteten av studerande på universitetsnivå är viktigt att sluta tänka i termer av YRKEN. För det första så kanske det yrke som man vill jobba med inte ännu finns. Finns många av mina bekanta som jobbar som sökoptimerare just nu och den termen fanns inte när jag studerade. För det andra så tror jag man ska sluta tänka i termer av att hitta ETT yrke. Man märker klart bland studerande nu också att de är multi-talanger. De studerar, jobbar vid sidan, startar band, deltar i välgörenhet osv. Se på dig själv: studier, blogg, webbshop och säkert en hel del andra saker som jag inte känner till. Så för mig är det bästa visitkortet där det bara står det egna namnet och titeln "människa". Allt annat är för inskränkande. Så fundera kanske inte så hemskt mycket på VAD du ska bli, ta istället och jobba med frågan VARFÖR. Varför studerar du? Varför bloggar du? Varför har du en webbshop? Den första av de här tre varför frågorna är väl den knepigaste. De två andra tror jag du har klara svar på. Kämpa på!

2012-01-25 / 09:53:52
URL: http://renideoti.blogspot.com

Postat av: Fia

Tjohoo!! Fy vad skönt! <3

2012-01-25 / 17:57:00

Postat av: ann-sofie

vad roligt att läsa att du äntligen har funnit en väg som är bra för dig :) håller tummarna att du slipper ångesten nu!

2012-01-25 / 19:11:26
URL: http://hennesliviordochmeningar.blogg.se/

Postat av: Hanna

Heja Heja Evelina! Fantastiskt inlägg. Du kommer gå långt oberoende vilken väg du väljer. Många kramar!

2012-01-25 / 21:47:44
URL: http://hannafinne.blogspot.com

Postat av: elin

Åh så kloka ord. Kämpa vidare Evelina! Du är ju strålande på det du gör :)

2012-01-25 / 22:51:32
URL: http://elinsss.papper.fi

Postat av: Minna

Det är väl 25-årsåldern som gör sitt? Jag menar: det är väl först då som man mognar till och får insikt på sitt liv. Jag hade så åtminstone. Det är ungefär först nu som jag faktiskt kan tänka lite klarare på vad jag vill göra. Det är, som du säger, inte viktigt att veta precis vad man vill göra i framtiden, utan det är viktigt att veta vad man vill göra just nu, där livet pågår som bäst. Har man inget fokus på vad man gör för stunden, så är det inte lätt att få en bild på vad man gör i framtiden heller. I think you're on the right track.

2012-01-26 / 12:55:35
URL: http://mimiklader.blogspot.com

Postat av: Cicci

Va bra skrivet! Vill minnas att jag gav tips om hur man blir nöjd med allt till dig i höstas, KUL att läsa att du funnit ro! :)
U Go girl!! Ta dagen som den kommer, njut av nuet för VIPS så är det borta! :)
Kram!

2012-01-26 / 13:24:53
URL: http://kikkiola.blogg.se/

Postat av: Michaela

Oj Evelina vad bra skrivet! Strongt att du vågar öppna dig sådär. Jag vet precis vad du talar om. Har själv haft likadana känslor. Jag har vart vilsen i min egen kropp. Men kanske det blir så då man tänker så mycket och vill så mycket i ens liv. I don´t know.

Du, jag får riktigt lust att ge dig en stor kram då jag läser det här. Hoppas jag nån vacker dag får möjlighet att träffa dig. Sköt om dig och kämpa på! KRAM från Vasa.

2012-01-26 / 19:09:27
URL: http://mychela.papper.fi

Trackback