Dagens bästa
Hej! Mina bilder vill inte samarbeta med min dator idag, så jag får försöka blogga mer i morgon istället. Har gått en lång promenad med Mamma och hundarna igen. Vi var ute 1½ timme och det kändes jättebra efteråt! Annars har jag varit lite trött på mig själv och mina stresstankar, så jag har tillbringat kvällen med choklad och tv-serier. Nya tag imorrn! Har i alla fall fått flera nya idéer till boken. Trådarna som hänger lösa, vävs sakta men säkert ihop och det känns så jäkla bra!
Det bästa jag hört i dag om jobb och framtid är:
"The key is: to find something you love doing, and then find someone who is willing to pay you for doing it."
Att skilja mellan jobb och annat
Jag har funderat mycket på en sak de senaste månaderna. Eller det senaste året till och med. Det här med tider och att sätta gränser åt sig själv är något jag tycker är otroligt svårt. Jag går runt med en konstant oro och rädsla över att ha missat något, glömt något jag borde göra och jag kan aldrig slappna av till hundra procent om jag inte är helt säker på att jag har gjort allt jag måste och det händer aldrig. Det finns alltid mer jag skulle kunna göra. Särskilt nu när jag och W har eget företag så märks det extratydligt. Jag känner alltid att jag borde svara på ett mejl direkt, oberoende om klockan är två på natten eller om det är helg. Jag känner aldrig att jag har gjort mitt för dagen och kan lägga jobbet åt sidan och fokusera på annat, utan istället ligger jag med datorn i famnen och jobbar ända tills jag nästan somnar med den i famnen, liggande i sängen. Den där underliggande stressen är helt enkelt ständigt närvarande. Inte ens i dag när jag var med mamma och handlade mat, släppte den mig och det börjar bli ganska jobbigt.
Hur gör ni för att begränsa ert schema? Har ni några tips på hur man lättare kan skilja på jobb och fritid? Hur brukar ni tänka när ni märker att jobbet tar för mycket plats i ert huvud?
Mission Impossible 4
För snart två veckor sedan var jag på bio med Azra och såg Mission Impossible 4. Ända sedan jag var liten har jag haft något av en crush på Tom Cruise. Inte för att han är klassiskt snygg, men han har liksom något extra (och nu tänker jag inte på alla scientolog-galenskaper, hehe). Vi gillade filmen. Precis som de tre tidigare MI-filmerna, så var den här fylld av action, nagelbitarspänning och så förstås Tom Cruise i kostym. Det är en lättsmält film och den är inte speciell på något annat sätt än att Tom Cruise gör stuntscenerna på riktigt (fritt fall från världens högsta byggnad till exempel, se klipp HÄR!), men filmen är underhållande och bra gjord så om man inte letar efter en film med massor av djup och som kräver massor av tankeverksamhet så rekommenderar jag den här!
Azra och jag satt båda och dreglade över Tom Cruise. Tror ni att det finns en chans att vi får honom att glömma Katie Holmes?
Bortglömt bloggmaterial
Nu har jag varit en vecka här i Österbotten och eftersom eftersom jag mest sitter vid datorn och jobbar och skriver och därför inte har så mycket att blogga om, så tänkte jag visa vad jag gjorde förra tisdagen innan jag for till flygfältet. Först så lunchade jag med Wiktor vid Mount Everest, som är en nepalesisk restaurang. Sååå gott!
Efter lunchen gick jag till Vapiano och satte mig ner med en kopp te.
Där joinade Soufi mig efter en stund. Det var kul att vi hann ses innan jag for iväg, för det jag saknar här i Österbotten är Wiktor, Snoosis och Soufi och mina andra kompisar! =)
Träningsdagbok
Hej på er! Det är konstigt, fastän jag går och lägger mig tidigt så sover jag ändå till minst 10:30 följande morgon. Kanske jag har någon gammal sömnbrist på lager ännu. Hur som helst, så tänkte jag tipsa er om Shapelink. Det finns många liknande sidor, men själv har jag fastnat för just denna. För några år sedan när jag tränade som en tok, lade jag in alla mina träningspass på sidan och nu har jag skapat ett nytt konto och börjat skriva in passen igen. Av någon anledning så höjer det motivationen för mig och jag får större lust att åtminstone köra ett lätt pass varje dag. Jag har nästan börjat skämmas över hur dålig form jag är i, så har startat lätt nu för att bygga upp kondisen igen.
På bilden ser ni promenaden som jag och Mamma gick igår. Jag mätte ut länken på kartan och det blev 3,98 km. Vi gick ganska långsamt, stannade upp då och då och njöt av solen och dessutom gick vi på åkrarna i snön, så det var tyngre än att gå på en vanlig väg. Har ni också Shapelink? Skulle vara kul i så fall om ni kan skicka meddelande åt mig där, så kan vi "träna ihop." Jag heter evelinaknipstrom på sajten =)
Vinterpromenad
Jag har varit en tråkig datanörd de senaste dagarna, så i dag drog Mamma med mig ut eftersom det var så underbart väder. +7 grader i solen, klarblå himmel och pudrig och torr snö. Vi gick en promenad ute på åkrarna, längs skoterspåren och hade hundarna med oss. Mina föräldrar har tre hundar, men bara den minsta, Tindra, fastnade på bild. En välbehövd paus från stirrandet på dataskärmen!
Det här visste ni inte ...
Jag är en korsordsnörd. Så fort jag är hemma hos mina föräldrar, löser jag Allers korsord. Mormor prenumererar på tidningen och ger sedan alla nummer till mamma och i torsdags när Mormor och Morfar kom hit på kalas (berättar mer om det senare) så hade de med sig en hel bunt gamla Allers. Min gammelmormor löste korsord ända in i det sista och hon uppmuntrade alltid mig och mina syskon att lösa korsord för att hålla hjärnan igång. Hon blev 94 år och var så klar i skallen som man kan vara vid den åldern.
Jag har suttit och löst olika korsord medan jag ätit frukost och lunch i dag. Det roliga är också att jag har lättare för att skriva på boken om jag löser korsord vid sidan om. Nu ska jag kolla på lite Hitchcock och sedan skriva bok. Vad gör ni i dag?
Stress?
Hej! Det har varit lugnt här på bloggen nu, fast jag har flera bilder att visa för er. Ska göra det i kväll. Den senaste tiden har jag ofta känt det som att jag inte vill träffa människor, har haft lust att stänga in mig på rummet och bara isolera mig från allt och alla. Förutom dem som är nära vänner och familj. Jag antar att det är någon konstig stressreaktion, även om jag inte känner mig direkt stressad på det sättet nu, men ändå har jag den där känslan av att vilja skjuta bort alla och ropa: "Rör mig inte! Låt mig vara!" Därför har jag varit tyst på bloggen och försökt att bara vara de senaste dagarna. Jag har så klart jobbat, men gjort det i min egen takt. Försökt att släppa pressen och det känns lite bättre nu igen. Det känns alltid bra att vara hos mina föräldrar. Det känns som att jag är i en bubbla här och kan stänga ute sådant som inte spelar någon roll och verkligen bara fokusera på det som betyder något. Känner någon igen sig?
Nu ska jag strax iväg med familjen och äta till stan och senare ikväll ska jag träffa några kompisar! En rolig dag på gång! =) Hoppas ni har det bra så hörs vi senare!
Gårdagen
Jag hann inte till skolan igår. På bussen insåg jag att jag skulle hinna sätta mig ner max fem minuter på föreläsningen innan den var slut. Istället gick jag till Kluuvi köpcentrum och satte mig vid Fuel och varvade ner lite med en bok och en smoothie som var lika orange som min outfit.
En stund senare joinade Alexandra mig. Det var ganska länge sedan vi träffats på tuman hand så det var kul att catcha upp lite!
Sedan for jag till min terapi och efter det mötte jag upp Wiktor vid Don Corleone, där vi åt bokslutsmiddag. Jag åt en otroligt god sallad med oxfilé - rekommenderas verkligen!
Nu ska jag fortsätta att packa beställningar här. Lite senare ska jag lunch med Wiktor och sedan träffa Soufi. Sedan ikväll sätter jag mig på flyget till Vasa. Jag ska bo hos mina föräldrar i tre veckor och skriva skriva skriva på boken, plugga till några tentor och försöka koppla bort stressen som just nu vägrar att riktigt släppa taget om mig. Dessutom fyller min bror 18 år i morgon och så kommer en av mina bästa kompisar på besök från Schweiz om ett par veckor. Därför stannar jag i Österbotten så länge, för det är nästan två år sedan jag såg min kompis senast så jag vill absolut inte missa chansen att träffa henne! =)
Färgchock
I dag kör jag på en färggrann outfit, orange kavaj och orange läppstift. Känner för att pigga upp dagen lite extra. Morgonen har varit stressig med lagerpåfyllning, en massa e-mail och många beställningar. Det känns bra, samtidigt som jag nu måste rusa till min föreläsning som jag redan är försenad till. Jag får fortsätta senare i dag! Kram på er alla!
Skrämmande filmscener
Jag har sökt efter en riktigt bra skräckfilm de senaste dagarna, att kolla på för inspiration till boken. Hittade ingen film, så började istället kolla upp olika scener som någon gång har skrämt mig rejält:
Från den thailändska versionen av filmen Shutter. Scenen känns inte lika skrämmande när jag ser den i dag direkt ...
Från filmen Jeepers Creepers (ettan). En av de första skräckfilmerna jag såg. Jag var tonåring men blev ändå så skraj av filmen att jag knappt kunde sova på flera nätter efteråt. Nu när jag kollar på scener ur filmen så tycker jag de är skrattretande fåniga.
Från filmen The Birds. Det var den allra första skräckfilmen jag såg, om jag minns rätt. Jag kollade den i smyg en natt tillsammans med mina kusiner när jag var kanske 9 år och mina kusiners föräldrar trodde att vi sov. Jag blev skitskraj och såg inga fler skräckfilmer förrän jag var i sena tonåren. Nu skrattar jag nästan åt klippet, särskilt kvinnans reaktion ...
Från The Grudge. Det var den första skräckfilmen jag såg på bio, tillsammans med mina två syrror och med pappa. Jag vågade inte sova på säkert en vecka efteråt. Nu när jag ser klipp, så tycker jag filmen verkar löjlig. Kanske borde se om hela, för att få en rättvis uppfattning?
Från The Amityville Horror (2005). Det här är ett av de få klipp som jag ännu i dag tycker är rätt läskigt ... Själva scenen börjar vid ca 50 sekunder.
Från The Others. Enligt mig är den filmen en av de bästa skräckfilmerna någonsin, om man gillar kuslig skräck. Äkta spökstämning som skrämmer utan att egentligen visa något hemskt och Nicole Kidman är lysande i sin roll!
Från Mulholland Drive. Jag såg filmen när jag bodde ensam i Stockholm, ganska sent på kvällen och det här klippet etsade sig fast i huvudet. Det var så annorlunda och jag blev skitskraj! I dag när jag kollar på det, så undrar jag var det riktigt var som gjorde mig så rädd ...
Från filmen It. Det här måste vara det första skrämmande klippet jag sett. Jag minns fortfarande att mina föräldrar hade sagt åt mig att gå och lägga mig och pappa skulle se en film som kom på tv. Medan han var nere i köket och bredde smörgåsar åt sig, stannade jag i vardagsrummet och ville se vad det var för film han skulle titta på. Jag hade ingen aning vilken typ av film det var och jag var ca 7 år gammal. Så fort jag såg den där clownen bakom tvätten som hängde och fladdrade, så blev jag livrädd. Det var en scen som verkligen ristade sig fast på hornhinnan och lämnade kvar i många år. I dag kan jag inte se filmen, för jag tycker den är så otroligt löjlig.
Det finns många fler klipp som skrämt mig, men just nu kommer jag inte på alla. Ni får jättegärna berätta vilka klipp som har skrämt er under åren!
Missa inte det här!
Lördagskvällen
Gomorron! I dag är en seg dag och jag tror att jag parkerar på soffan med lite choklad resten av dagen och så en bra bok. Vi hade en jättebra kväll igår hos Olle och Mirjam. De bjöd på vin, ost och salta kex och en supergod chokladkaka. Vi spelade Trivial Pursuit och Wiktor vann. Själv är jag ingen hejare på det spelet, men tycker ändå att det är kul. Borde skaffa ett eget. Nu blir det nog att trotsa snöstormen och ta sig till butiken efter choklad. Hörs senare!
Konsten att stänga av?
Förra helgen bestämde jag mig för att införa en regel för mig själv: ingen e-mail på helger. I morse hade jag helt glömt bort det och började dagen med jobb. Helt automatiskt och utan att tänka en sekund på det. Sedan kollade jag in på Josefin Knaves blogg och såg att hon började dagen med mumsig frukost och film. Jag saknar sådana morgnar. Det är som att jag har glömt hur man stänger av jobbet, särskilt när jag befinner mig här i Helsingfors. Har ni några tips på hur man kan lära sig att lägga undan jobbet, även mentalt och fokusera på annat?
Nu ska jag i alla fall skriva på boken tills jag och Wiktor kilar över till ett par bekanta för lördagshäng. Ska försöka hålla mejlen stängd.
Storyn bakom We Style
Kom just på att jag har glömt att tipsa er om den här artikeln på den nystartade webbtidningen Lionne. Där kan ni läsa lite om storyn bakom We Style. Så ni som ännu inte har läst texten, klicka in er HÄR!
Omslagsplåtning
Jag och Wiktor fotades för ett omslag igår - vilket omslag kan jag ännu inte berätta, men så fort jag har tidningen i handen så får ni veta. Det var en jättekul fotografering och så här såg det ut när vi var klara!
Alla hjärtans dag
Hoppas att ni alla hade en lyckad alla hjärtans dag? Jag hade fullt upp från morgon till kväll med roligt program. Först två föreläsningar i skolan, som var jätteintressanta och sedan iväg till Hanko Sushi (Helsingfors bästa sushi just nu i alla fall!), där jag blev intervjuad för en tidning. Vilken tidning kan jag inte ännu berätta, men jag lovar att skriva om det mer här på bloggen så fort jag får!
När jag kom hem hittade jag ett kort från Wiktor med Wall-E och Eve, som han hade fixat åt mig. Wall-E är en av våra gemensamma favoritfilmer och så är det kul att Wall-E och Eve har samma första bokstäver i sina namn som jag och Wiktor.
Sedan fick jag också post av mamma, ett kort med chokladhjärtan inuti! =)
Dagen avslutades med middag på Amarillo. Jag och Wiktor delade på en Chick sampler, en flaska skumpa och två olika förrätter. Det var jättegott och jag var sprickfärdig när vi gick därifrån! Wiktor gav ännu rosor och chokladhjärtan och söt nyckelring åt mig när vi kom hem. En helt perfekt dag, bästa alla hjärtans dagen hittills! =)
Den här veckan
Ny vecka och nya tag! Så här ser schemat ut för mig just nu:
MÅL:
- skriva 2 kapitel till boken
- träna 4 pass på gymmet
- göra klart intervju-uppgiften till finskakursen
- skriva klart essä för en skoluppgift
ANDRA INPLANERADE TO DO'S:
Måndag: skola, psykoterapeut och jobb
Tisdag: skola och så ska jag intervjuas för en grej,
sedan alla hjärtans dagsmiddag med Wiktor
Onsdag: ansiktsbehandling och bio med Azra
Torsdag: jobb på kvällen
Fredag: skola och så ska jag och W fotograferas för en tidning
Det blir en rolig vecka!
Proppmätt
Ååh vad jag är mätt! Jag och W träffade min pappa vid Baker's, där de hade ribs-dagar. Jag tog oxrevben (jag vet, de ser ut som mossiga stockar på bilden) med pommes frites. Otroligt gott och otroligt mättande! Dessutom har jag ätit en hel del choklad också, för jag klarar bara inte av att gå förbi en butikshylla med Marabou's chokladkakor till specialpris ... får nog rulla i säng nu innan jag spricker! En riktigt bra kväll har vi haft. Hoppas att ni också haft det! =)
En intressant och läsvärd bok
Det senaste året har jag säkert lagt den här boken, Guccikrigen, tio gånger i Adlibris köpkorg. Varje gång har jag ångrat mig i sista sekund och inte riktigt vågat sätta pengarna på den (var rädd att den skulle vara riktigt usel). Men före jul beställde jag den tillslut och i januari sträckläste jag den under ett par dagar. Boken är inget bevis på litterärt och träffsäkert språk, men det är enkelt och lättläst i alla fall och mer tycker jag inte man kan vänta sig. Dessutom är själva storyn så otrolig att i alla fall jag (som annars är jättekritisk när det gäller språk) glömde bort att ens tänka på språket.
Boken är skriven av Jenny Gucci, som varit gift med Paolo Gucci. Hon berättar om hur det var att gifta in sig i den otroligt rika och kända modefamiljen, om hennes och Paolos förhållande och om den bittra skilsmässan. Boken är enligt mig inte så intressant ur modesynpunkt, men däremot är det med skräckblandad förtjusning jag slukar historierna om hur Paolo Gucci helt tappade greppet. Mellan varven kan jag knappt tro att det jag läser är sant ens. Jag tänker inte säga mer, annat än att läs den här boken om ni inte redan gjort det!
Dagens bästa
Bloggkommentatorn hatar den här typen av citat på bilder, men själv gillar jag dem och därför tog jag foto på min azalea och skrev dit det bästa citatet jag hört i dag. Har ni hört något bra de senaste dagarna? Berätta gärna i så fall!
Lunch
Äter en sååå *host* lyxig lunch i dag i äkta blogganda. Kaffe med rågbröd, leverpastej och saltgurka. Jag började dagen hos min psykoterapeut och ikväll ska jag träffa min pappa som är i stan och innan dess ska jag plugga till tent och skriva på boken. Vad gör ni i dag?
Bara en hand på rumpan?
Debatten går het om Torsten Flinck och om hur han greppade Ana Ginas rumpa på Melodifestivalen i lördags. Vissa tycker att det är ett "vidrigt beteende" och andra tycker att det är överdrivet att lägga ner desto mer energi på frågan. "Det är bara en hand på rumpan", säger t.ex. Andreas Lundstedt.
Det skulle vara intressant att veta vad ni tycker om saken? Själv tycker jag att det är oacceptabelt beteende. Om jag tänker på de gånger jag varit på krogen och någon kille har greppat min rumpa, så har jag blivit flyförbannad. Det handlar om respekt. Det handlar om att jag inte är något objekt som vem som helst kan ta i och tafsa på hur som helst. Jag går inte heller och greppar män i skrevet på krogen hur som helst, eller tafsar på dem någon annanstans.
På jobbet kan man anmäla en person som beter sig som Flinck. Jag får nästan känslan av att bara för att Ana Gina är en ung tjej, så borde hon acceptera det och det borde inte vara så stor grej, för "det är så män gör mot kvinnor", typ. Men jag tycker inte det är okej. Om en medelålders karl tafsar mig på rumpan, så har jag god lust att slå honom på käften, rent ut sagt. Man gör inte så helt enkelt.
Det jobbigaste med att skriva
Jag sitter och skriver på boken med nyinköpta tulpaner som sällskap. Vet ni vad jag tycker är det absolut värsta och jobbigaste med att skriva? Jo, när det känns som att man verkligen INTE KAN skriva. Just nu är det så. Jag pressar ur mig ord efter ord, en bokstav i taget och försöker att inte tänka på hur dåligt det blir utan istället bara fortsätter framåt. För vad annat kan jag göra? Men det är inte roligt. Skrivande är inte alltid roligt, det är ett faktum, men just nu är det extrajobbigt. Vad brukar ni göra när ni inte blir nöjda med det ni skriver?
Rösta!
Till alla er finländare: Ni har väl röstat?
25-årskris?
Har ni hört om den nya ålderskrisen, 25-årskrisen? Jag tycker det talas mer och mer om den och senast i dag läste jag på Expressen.se om krisen. När det gäller krisandet känner jag igen mig, men inte när det gäller orsakerna. Just nu försöker jag ignorera att jag snart fyller 25 och jag försöker ignorera tankarna på sådant som jag tidigare trodde att man borde ha eller gjort vid 25 år. Till exempel planerade jag länge att jag skulle ha barn när jag fyller 25. När jag tittar på min släkt så har kvinnorna i rakt uppstigande led, fått sitt första barn när de varit 24 och på väg att fylla 25. Nu vet jag inte ens om jag VILL ha barn längre!
När jag var yngre trodde jag att jag skulle vara klar med studierna och ha jobb när jag fyller 25 år. Jag trodde att jag skulle vara gift och kanske på väg att köpa hus. Så var det för mina föräldrar i alla fall.
Jag trodde att jag skulle ha gett ut MINST en bok, men på senare tid har jag kommit fram till att det är rätt få författare som börjar sin karriär så tidigt.
Jag trodde att jag skulle känna mig vuxen. På senare tid har jag börjat undra om man någonsin känner sig vuxen? Hur känns det egentligen? Jag tycker fortfarande att jag känner mig som 10 år med vissa saker.
Jag har alltså fem år kvar till 30. Och 25-års åldern räknas som den ålder då man borde börja använda antirynkkrämer. Men nej, jag tänker inte krisa. Inte den här gången. Det känns som att jag redan har haft min 25-årskris, trots att jag till och med har svårt att tro att jag snart fyller 25. Den 11 april. Jag ska försöka hålla tankarna i styr och bara njuta av att jag fortfarande känner mig icke-vuxen. Fokusera på allt det som jag har gjort och komma ihåg att jag trots allt förhoppningsvis har många år kvar att leva. Om jag tar en sak i taget så hinner jag med allt jag vill göra. Tror jag. Man får inte stressa med sin att-göra-innan-jag-dör-lista, för då glömmer man bort att leva och att leva och njuta av livet och utvecklas och forma sin egen person är väl det som är meningen med alltihop, eller?
Känner ni igen er i 25-årskrisen, har ni upplevt den?
Favorit i bokhyllan
En av mina favoriter i bokhyllan, är Fragments, som jag fick av mamma redan förra julen. Många av er har säkert läst den eller åtminstone hört talas om den. Den finns också i svensk översättning, men jag tycker att dagboksanteckningar och dikter, livsfragment, ska läsas på originalspråk för att man ska få den rätta känslan. Boken innehåller privata anteckningar, noteringar, dikter, utkast och brev som Marilyn Monroe skrivit. De som bara har bilden av Marilyn Monroe - stjärnan, den dumma blondinen: till dem rekommenderar jag den här boken lite extra. Det är en helt annan bild som kommer fram här. Det känns nästan som att man blir ... kompis med Marilyn. Jag får lust att krama om henne, trösta och jag får en desperat känsla av att vilja hjälpa när jag läser många av texterna. Och det kanske kan låta som att jag sitter på för höga hästar nu, men jag känner igen mig väldigt ofta. Inte med stjärnan Marilyn Monroe, utan med kvinnan och människan Norma Jeane.
Det är en bokälskande, intelligent och feministisk kvinna med stora drömmar som framträder i boken. En perfektionistisk kvinna med skyhöga krav på sig själv. En ensam kvinna, som formats till ett objekt utan rätt till egen vilja och tillgänglig för hela världen, men som förgäves vill bli sedd som något helt annat. Jag får nästan en klump i halsen när jag läser brev som hon skrev på 1960-talet, mindre än ett år innan hon dog. Om hur hon äntligen börjat känna sig mer stadgad, mer tillfreds med sig själv och redo att ta sitt eget produktionsbolag till nya höjder. Hon målar upp planer och idéer som hon har. Planer som hon aldrig hinner förverkliga.
Jag rekommenderar verkligen den här boken, särskilt om man som jag är fascinerad av Marilyn Monroe. Det är en bok som man kan bläddra i nu som då och läsa om och en bok där man hela tiden kan hitta nya saker och tankar. Och det är en bok som verkligen bevisar orden "everything is not what it seems."
Kärlek redan från första sidan
Igår läste jag ut den här underbara boken, Niceville av Kathryn Stockett. Den finns ju som film nu också, men jag ville läsa boken innan jag ser filmen. Det värsta nu är att jag tvivlar på att filmen kan överträffa boken, någon som har sett den? Jag brukar inte gilla sådana här stories, som bara berättar om människors liv utan några thriller-moment, men den här boken var så välskriven, med så genuina, levande och bra utmejslade karaktärer att jag föll pladask direkt och sträckläste den. Nästan så att jag saknar personerna i boken nu när jag har läst ut den ...
Läs mer om bokens handling HÄR och rusa sedan iväg till närmsta bokhandel eller bibliotek och se till att läsa den här boken om ni inte redan har gjort det!
