Alla i Norden har möjlighet till framgång

bra skrivet! du har helt rätt!

svar: Tack! Nej medicinen jag får heter remicade och vad jag vet så är den inte biologisk.. Men jag ska inte säga varken bu eller bä ;)För den här medicinen får man oxå ganska sällan sen, förutom i början då man startar igång med det för att "chocka" kroppen.

Har du någonsin ägnat en tanke åt varifrån exakt du tar den lyx du vill ha med hjälp av pengarna? Varifrån kommer t.ex. de smycken ni säljer på Westyle? Varifrån är materialen, vem har tagit fram dem, ända från gräsrotsnivån? Tycker du att det enda målet med livet är att vara ekonomiskt oberoende så du hysteriskt kan konsumera vad du vill, när du vill, utan en tanke på andra som faktiskt inte har samma möjligheter som du? För det är en lögn att "alla i norden har samma förutsättningar så länge man jobbar hårt". Har du annars tänkt på att de som har det "bättre ställt" kanske har det bättre ställt just för att de skiter i de där i Afrika "i krigszonerna"? Jesus christ in heaven. Jag brukade ha respekt för dig.. Kanske lite utbildning vore på sin plats? Och tror du seriöst att kapitalism är enda vägen till jordens fortsatta överlevnad? Din attityd skrämmer mig.

Det människorna på bilden protesterar är emot är kapitalisternas krav på att bli "räddade" av staten (skattebetalarna) när dom fuckat upp totalt. Det är i sig ett brott mot dom kapitalistiska principerna där statlig inblandning inte ska få förekomma, vare sig till hjälp eller som konkurrent.

Problemet är att ofta när man är sin egen lyckas smed så smider man även olycka åt andra.

Medicinbolagen smider sin lycka med att lägga ner miljarder euro på bättre potensmedel för rika gubbars slaka snoppar istället för att hitta ett botemedel mot malaria. Ett barn dör var femte minut i malaria dygnet runt - hela tiden. Några barn dog i malaria medan du skrev detta inlägg.

Oljebolagen smider sin lycka med att stödja korrupta regimer så att dom får en större andel i oljepengarna medan folket inte får en cent och deras miljö totalförstörs istället.

Livsmedelsföretagen smider sin lycka genom att prisreglera och köpa sig politiker som inför tullar så att fattiga bönderna i u-länderna inte får exportera sina råvaror fastän dom kan framställa dom billigare, dessutom genom subventioner uppmuntras i-världens matproducenter till överproduktion. Denna överproduktion dumpas sedan i tredje världen till ett billigare pris än vad u-landsbonden kan matcha.

Klädbolagen smider sin lycka genom att lägga över klädproduktionen till underleverantörer i tredje världen som inte drar sig för att ha barn i sina fabriker. Jag undrar hur många av mina kläder i min garderob har sytts av ett barn som inte fått gå i skola. När du ser barn på fotbollsplanen här i Finland träna så är det med bollar andra barn har sytt och skor dom slavat över.

Kapitalismen, rätt skött, kan leda till framgång och lycka, det är helt sant, men inte åt alla. Nån måste alltid bli med Svarte petter till slut.

Med det sagt så vill jag inte säga att kapitalismen är ett skitsystem som borde skrotas, fan alla andra samhällsformer har ju varit ÄNNU sämre. Vi får nog leva med kapitalismen ett bra tag framöver, några alternativ finns inte på horisonten.

Kapitalismen är en fruktansvärd och hänsynslös best som man till varje pris måste hålla tyglad och varje gång man slappnar av det minsta så skapar den ett grekland eller ett bolånekrash eller något ännu värre...varje gång. Och för varje 'framgångsrik' människa så finns det tiotusen som inte är det.

Jag är rädd att dom som skyller världens fattigdom på dom rika har rätt. Vi i Finland, även fyllona som sover på gatorna där du inte vill bo är rika med globala mått sett. Det är vårt fel, ditt och mitt. Jag precis som du vill susa omkring i en Aston martin och spy ut koldioxid i atmosfären som höjer planetens temperatur så öknarna sprider sig där min Aston martins bensin pumpas upp till ett för oss fördelaktigt pris. Vi vill stanna vår bil framför sushirestaurangen som serverar fisk från västafrikas kust som spanien rovfiskat upp så dom stackars fiskarna inte har något att äta eller så kanske fisken kommer från afrikas östkust där kinesiska rovfiskare tömt haven på allt så dom somaliska fiskarna tvingats blir pirater istället. Vi äter sushin på fina träbord av ekvatorialskt slag som kalhyggits ner så urbefolkningar fördrivits och tvingats flytta in i slummar.

Nu målar jag väl upp en alltför svart bild kanske men jag fann ditt inlägg alltför enkelspårigt och trångsynt. Intet ont att vara sin egen lyckas smed men man ska också vara medveten om att allt och alla hänger ihop.

Missförstå mig rätt, som jag skrev så räknar jag inte in den extrema fattigdom som finns i t.ex. U-länder och med ekonomiskt oberoende menar jag inte att slösa pengar runt om sig och konsumera hejvilt. Det är jag fullständigt och 100 procent emot. Jag är också för att alla, i precis hela världen ska kunna ha bra arbetsförhållanden och jag skulle aldrig, hur bra med pengar jag än hade, använda möbler eller annat med material från regnskog. Det jag talar om är mer det allmänna missnöjet bland folk som jag upplever att ofta är snabba att skylla sin egen ekonomiska situation på andra, folk som jag upplever att KAN om de verkligen vill, ändra sin situation och med det menar jag inte att de ska ändra situationen genom att utnyttja andra.

Och nej, jag tror inte att kapitalism är den enda vägen, jag menar bara att kapitalism är viktigt för den ekonomiska delen i världen. Men vi människor behöver göra en hel massa annat för att tala om världsomspännande problem, OTROLIGT mycket annat om man bara ser på alla miljöproblem och tro mig, jag skulle gärna vilja kunna ändra på dem mer än det jag gör i dag på gräsrotsnivå. Det jag menar i inlägget är mera personlig nivå för var och en.

SV: Tackar! Men nästa gång blir det vaniljbullar=) Intressant inlägg!

Något av det mest obehagliga och världsfrånvända jag läst på länge.

Och jag håller igen helt med. I Finland har alla lika chans till utbildning oberoende av bakgrund. Det är du själv som väljer om du kämpar dig till det jobb du vill ha/startar företag/vad du nu vill göra med ditt liv. Jag strävar också till att bli ekonomiskt oberoende i den meningen att kunna göra saker jag vill göra när jag vill. Det betyder inte att jag är för att alla ska ha drägliga arbetsförhållanden och lika lön för lika arbete, att jag är för att man skövlar regnskog etc. Det betyder att jag vill kunna betala för det produkterna kommer att kosta om alla har skälig lön och bra arbetsmiljö!

Att rent ut sagt vara lat, inte slutföra en utbildning bara för att vissa kurser är tråkiga och inte söka/inte ta jobb man erbjuds om man är arbetslös (samtidigt som man gnäller på att man inte har pengar) får mig att se rött. Och nu pratar jag inte om sjuka som inte kan arbeta eller de som inte har möjlighet att arbeta av annan orsak, utom om rena latmaskar som skyller allt på staten och kapitalismen.

Och vi ska inte gå in på diskussionen om de som säger att man inte kan spara om man inte har visst så hög lön. Alla kan spara. Mer eller mindre. Många små slantar blir större slantar...

Det föll bort ett "inte" där.

Det betyder inte att jag INTE är för att alla ska ha drägliga arbetsförhållanden och lika lön för lika arbete, att jag är för att man skövlar regnskog etc.

Tack Moa! Det var mer på den nivån jag menade =)

Tommix har nog riktigt rätt om bilden...

Det går inte att bli omåttligt rik utan att någon annan hjälper en bli det. Däremot går det med idogt och hårt arbete att bli måttligt välbärgad utan att stampa på någon annan. Man blir inte rik för att man jobbar 16 timmar om dygnet. Man blir rik för att man förtjänar en månadslön i timmen de sexton timmar om dygnet man jobbar. 99% av dem som jobbar "dygnet runt" blir aldrig rika. Eller så blir man rik för att man gör ett aktieklipp när börsen rasat, men då gör man samtidigt någon annan fattig.

Frågan du bör ställa dig är vilken timlön eller månadslön det är skäligt få för sitt arbete. Är det skäligt betala en finländsk företagsledare en månadslön om dagen för det arbete han gör? Är han faktiskt så duktig?

Och vad det kommer till Finland och lika möjligheter så är det inte värst sant. Visst, alla har rätt till ganska billig utbildning. Men det är som skillnaden mellan måne och sol om man har stöd från hemmet eller inte. Om man får gå i en skola var det är lugnt på timmarna. Om man lever i en social miljö som uppmuntrar till studier.

Klart man kan göra många val som påverkar ens ekonomiska möjligheter, men sist och slutligen behöver man mycket mera än hårt arbete för att lyckas. Dock har du rätt i att man måste jobba hårt för att bli rik.

Angående sparandet. Om vi nu helt för skojs skull antar person A har ett rätt välbetalt jobb, så att han kan lägga undan 1000e/månad. Det gör 12 000e/år. 360 000e på 30 år. För det köper man inte en speciellt stor lägenhet i Helsingfors centrum. Däremot finns det företagsledare som förtjänar flera miljoner per år. De kan köpa flera lägenheter per år, utan att det känns nånstans i deras livsstil. Så det är rätt onödigt påstå att man kan spara sig till en stor förmögenhet.

Så kapitalism handlar egentligen inte om hårt arbete. Kapitalismen sätter däremot upp regler enligt vilket man hoppeligen kan öka sitt kapital. Med kapitalismen som täckmantel kan man anställa någon att jobba för 3500e/månad och sälja det för 16 000e/månad. Men kanske man sen inte skall vara så för månad om någon tycker det är fel.

Kapitalism och företagsamhet är egentligen inte alls samma sak.

Jag är glad att du ser alla de fina möjligheterna du har att forma ditt liv på de sätt du vill. Sen tycker jag det är mycket olyckligt att du har en så svartvit bild av rikedom - du pratar om nordiska länder och Afrikas krigszoner - men verkligheten är mycket gråare än så. Ta USA till exempel (där jag bor nu och därifrån de provocerande bilderna kom?): 10% av USAs befolkning innehar 93% av förmögenheterna/rikedomarna. De resterande 90% innehar dessutom 73% av alla skulder. På mitt jobb finns en ung kvinna med universitetsutbildning. Hon har varit heltidsanställd sedan 10 år tillbaka och funderar nu på att ta ett till jobb så att hon eventuellt ska kunna köpa en nyare bil (bil är tyvärr en nödvändighet i denna stad i USA). Jag önskar att det vore så att man blev välbärgad genom att lägga in många arbetstimmar (för tjejen jag nämnde är guld värd) men sanningen är den att majoriteten aldrig kommer att lyckas på det viset. Allt gott och lycka till med ditt företag och dina studier!

Ni har helt rätt i det ni skriver. Nu måste ju också alla definiera vad "rik" innebär för var och en. Det kan ju vara otroligt olika för olika personer. För mig är det inte att tjäna en månadslön på en timme. Som jag skriver i texten är det redan att inte behöva oroa mig hela december hur jag ska få ekonomin att gå ihop och kunna ge min familj och mina vänner fina julklappar (och då menar jag inga vräkiga superdyra julklappar). Och jag vet Sissi att det inte är så svartvitt som jag skriver i texten, men det känns som att jag behöver skriva många många fler och längre inlägg för att behandla hela den frågan. Jag menar att var och en har möjlighet här i Norden att fundera ut hurudant liv de vill leva, och för alla är det olika. Ekonomiskt oberoende behöver inte vara att man har en slösande livsstil, det kan vara att man har så pass mycket pengar att det går runt, utan att man behöver ligga vaken om nätterna och grubbla på hur man ska få det att gå ihop. Att man kan ge pengar till välgörenhet, utan att sedan fundera om man har råd med mat för månaden, det kan vara att man har möjlighet att köpa saker som man behöver utan att ta snabblån osv. Ordet rikedom behöver inte heller vara det liv de lever i Svenska Hollywoodfruar ...

Vill inte picka på dej som person, men här tänker du nog verkligen otroligt egoistiskt och trångsynt. Tycker inte du borde blanda in U-länder etc. i den här diskussionen alls, eftersom det är uppenbart att du inte vet tillräckligt om saker för att komma med vettiga argument för dina påståenden.

Jag förstår att du i inlägget och kommentarerna mest syftar på de människor som bor t.ex. i Norden eller andra välfärdsstater. Men även om du skulle vara född i Norden så är det inte självklart att du kan jobba dej fram..det borde du nog veta. :) Lite bredare perspektiv på saker och ting nu fröken...! Vill som sagt inte såra dej eller något liknande alls, är kanske mer av den åsikten att man inte bara kan skriva ett sånhänt inlägg utan att lite mera förklara sina åsikter och komma med flera argument. Eller så blir det som nu, att bilden av dej är att du tänker ganska så egoistiskt och etnocentriskt.

Oj, den här diskussionen skjuter verkligen åt alla håll. Jag tar det punktvis.
1. Hårt arbete är inte alltid synonymt med framgång.
Det finns företagare som jobbar halvt ihjäl sig i 20 år utan att någonsin få mycket mer på bordet än att de klarar sig. Och då är det aldrig tal om 8 timmars arbetsdag.
Företagandet är dock ett val varje person gör vilket sannolikt är ett resultat av antingen ens egna ambitioner eller ens förutsättningar för att få jobb på annat håll.

2. Vad är rikedom?
Jag fick 50€ när jag steg på bussen till Dragsvik, och jag misstänker att jag fick vad som fanns att få. Stöd och kärlek visserligen, men det ger inte mat på bordet.
Jag vet inte om jag kan säga att rikedom är mitt mål i livet, jag har aldrig varit överförtjust i Aston Martins.
Jag vill däremot ha en Mercedes E-klass med mindre än 5 år på nacken och möjligheten att ge mina barn exakt den mat de vill ha utan att någonsin kolla vad kilopriset på lax eller nötinnerfilé är.

3. Att sedan gå från egna vägval till att hålla en person ansvarig för kapitalismens baksida är inte resonligt.
Nån kille i Rumänien sitter och petar ihop en reservdel till min bil för några euro i timmen när firman i Finland kommer att göra 52% vinst på den.
Inte är det rättvist, men om inte jag hade köpt reservdelen och firman inte hade sålt den så hade den här killen troligtvis fått sitta hemma och supa.

4. Jag tror på att varje person är sin egen lyckas smed. Och inte bara ekonomiskt.
Lycka är mer än pengar, det handlar om hur man bemöter andra människor och hanterar vardagssituationer.
Jag tror även att man måste jaga framgången.
Det är inte rätt att sitta hemma klaga på att andra får allt serverat. Ingen kommer någonsin att ge dig något här i livet, bara att "suit up" och lära sig ta ett nej.

tommix och bakpappa sade det ganska bra redan där ovan, men jag skulle uttrycka det såhär:

din text tyder på att du helt enkelt är lite bortskämd av att födas i ett land där socialismen har haft en så stor inverkan på hur samhället har utvecklats som finland. vi måste komma ihåg, att finland före 90-talet (och till viss grad ännu) alltså inte var en marknadsekonomi (som t.ex. usa eller storbritannien) utan en blandekonomi. det innebar (och innebär till en viss grad ännu) att här följer samhället inte rakt av kapitalismens logik, utan blandar kapitalism och socialism. vår progressiva beskattning (med högre lön betalar du mera skatt) och vår (än så länge) strikta arbetslagsstiftning (som eftersträvar att just dedär flitiga arbetarna du skrev om ska ha råd att köpa mat och kläder för sin lön, något som inte är en självklarhet längre i t.ex. storbritannien där mänskor med arbete kan leva under svältgränsen).

samma sak gäller för vår: gratis utbildning, studiestödssystem, goda socialstöd, gratis hälsovård et cetera - allt det här som du tycks tänka att är självklart, är faktiskt emot kapitalismens logik och finns endast därför att finland har varit ett mycket socialistiskt påverkat land (precis som de andra nordiska länderna, vilket ledde till den nordiska välfärdsmodellen).

i länder där marknadsekonomin är mycket längre driven, som i usa och storbritannien (varifrån jag antar att dina bilder är hämtade), är den sociala ojämlikheten mycket större. föds du i en familj i de lägre löneklasserna är det inte sagt att ni har mat på bordet, du har inte nödvändigtvis rena och hela kläder, och i storbritannien kan du - helt enkelt - glömma att studera på universitet (terminsavgiften ligger på ca. 10 000 euro, alltså tiotusen euro). samma gäller för usa.

myten om den hårt strävande fattiga som blir rik har inte stämt för mer än en liten minoritet (som säkert pga. sina extrema begåvningar skulle ha nått framgång i vilken situation som helst) på en lång tid. i marknadsekonomier avgör samhällsklassen du föds i (för att inte tala om i vilket land du föds, om du emigrerar från tredje världen till i-länderna) väldigt mycket var gränsen går för dina möjligheter.

min poäng är: inget är självklart med de fördelar vi har i norden, helt tvärtom. röster som din låter påskina att vår sociala rättvisa är en självklarhet, och om man själv har förutsättningar för att lyckas (god familjebakgrund, föräldrar som stöder, lyckad skolgång) så vill man påstå att kapitalismen kan göra alla lyckliga. och så låter man norden förändras till en marknadsekonomi enligt amerikansk modell. och det innebär, att vi snart inte har nånting av allt detta: inte gratis utbildning, inte chans att studera på högskola om man kommer från en fattig familj, fattiga familjer där båda föräldrarna som ändå lever under fattigdomsgränsen och så vidare.

läs fast den här artikeln: http://hbl.fi/nyheter/2011-10-01/var-tredje-ensamstaende-ar-fattig

meningen där i slutet skulle lyda: "fattiga familjer där båda föräldrarna jobbar som ändå lever under fattigdomsgränsen".

jag förstår vad du menar och jag håller med dig fullständigt!
visst tycker jag att om man har gott om pengar så bör man dela med sig lite av det man har till välgörande ändamål, men jag tycker inte att det är skamligt att ha mycket pengar och vilja leva gott på det man har.
har man arbetat hårt för det man gör så tycker jag att man har gjort sig förtjänt av det.
njut av dina intjänade pengar men behåll din värdighet ungefär.
man kan fortfarande vara en god och hjälpsam människa trots att man har gott om pengar.
för att citera min idol Michael Jackson: "pengar köper bekvämlighet, men rikedomen kan kännas väldigt ensam om du inte har någon att dela den med."
väldigt bra skrivet inlägg! :)

Jag tycker att det verkar som att folk inte läst igenom evelinas inlägg ordentligt, det har bara tagit eld i huvudet och sen har de av någon anledning pissat på henne istället. Jag tycker att hon förklarar sig bra vad det är hon menar. Som jag tolkar det så menar hon att man i Finland kan komma från vilken bakgrund som helst, och lyckas med de mål man sätter upp för sig bara man vill. Var och en får bestämma sitt eget mål.

Oj va många det är som verkar sluta läsa mitt i o bestämma sig för att ditt inlägg är bottenskrap :-( samt förbereda sig för att skriva en kommentar om vad de tycker om dig som person. Några få har läst hela och dessutom lagt ihop texten med den person som är du från tidigare, du har inte förändrats i mina ögon, och dina förklaringar till de med åsikter är hur vettiga som helst.

Hoppas o tror att du blir din egna lyckas smed, för att du vill, kan och kämpar för det ;-) ingen annan blir det åt dig eller skapar din lycka!

Söndagssoliga hälsningar från höstigt Stockholm

Det du har rätt i är att pengar kräver hårt arbete och det är det många som inte förstår. Sen att bli ekonomiskt oberoende är ett stort steg från att ha sträva efter ekonomi som kan skapa trygghet i livet (vilket jag förstod var det du menade). Enormt steg. Jag har personligen lyckan i mitt liv att inte behöva oroa mig över pengar men det kommer som sagt inte gratis och det är ingenting som jag kommer att ta för givet eller kasta i ansiktet på de som har det sämre ställt. Det är bara så och jag är den som är och ska vara tacksam för det.

Tack för alla kommentarer och synpunkter. Läs också gärna inlägget som jag skrivit som en fortsättning på det här, som ett försök att räta ut vissa grejer och klumpiga meningar som jag erkänner att smygit sig in i texten. http://evelinaknipstrom.com/2011/october/med-pengar-kommer-ansvar.html

Som sagt, det är främst Norden jag tänker på och jag vet att vi är otroligt priviligerade här, tack vare gratis skolgång och sjukvård och alla andra sociala privilegier som finns här och som jag vet att inte finns i särskilt många andra länder (jag har bott utomlands, både i England och i Frankrike). Just för att vi har det så pass bra här i landet så anser jag att vi inte ska klaga, utan ta tag i saker och skapa det liv vi vill ha och om vi klagar på politiker eller systemet här i landet så borde vi kanske själva ge oss in i beslutsfattandet. Nu vet jag också att inte alla har det bra i Norden, många lever under fattigdomsgränsen och jag har själv gjort det i många många år, så jag har sett båda sidorna av myntet, vad gäller nordiska förhållanden. Jag vet att det inte alls går att jämföra med U-länder och jag har inte tillräcklig kunskap om politik för att ge mig in i en sådan diskussion. Därför understryker jag ännu en gång att jag pratar om Norden och var och en som personer. Det är inte ett försök att rädda världen, utan få var och en som har det bra och lever i ett priviligerat samhälle att vakna lite och se vilka möjligheter de har att skapa det liv de vill ha om de verkligen vill och med det livet menar jag inte att det behöver vara rikedom i form av pengar. Rikedom skapar inte lycka, det är jag medveten om, det skapar trygghet och valmöjligheter, men sedan krävs så mycket mer för att man ska vara lycklig. Var och en måste hitta lyckan i sina egna liv och var och en måste ta ansvar för att skapa det liv de själva vill ha för den möjligheten har vi här i Norden och jag önskar att alla i hela världen hade det, men jag vet att det tyvärr inte är så.

Läs även det här inlägget: http://evelinaknipstrom.com/2011/october/det-dar-om-att-jag-ar-en-bortskamd-typ.html

Det går lite spöke i det här! Genast någon sköter sin ekonomi och jobbar hårt, blir han/hon beskylld för att vara ett kapitalistiskt svin. Sanningen är ju den att det som här diskuteras är oerhört komplicerat och kan inte förklaras i svartvita termer. Visst har vi i Norden stora möjligheter att påverka vår egen levnadsstandard. Det betyder ändå inte att alla lyckas. Man kan ha otur här i livet - på många sätt. Visst ska vi också ta ställning till miljö- och sociala problem. Vi måste välja en medelväg. Om vi inte handlar med u-länder, har människorna DÄR problem. Det är ändå klart att handeln ska ske på ett etiskt sätt! Jag klassar mig inte som kapitalist (eller någonting annat heller), men onekligen måste vi människor samverka på olika plan. Via handel och annat. Visst ska vi dessutom sköta om oss själva och vår ekonomi. Vi ska inte hela tiden förutsätta att andra kommer till hjälp.

Låter faktiskt som att en del som kommenterat inte har läst inlägget ordentligt eller brytt sig om att läsa vad som verkligen står.
Jag tror att Evelina syftar på det att vi här har alla möjligheter att göra precis vad vi vill med våra liv. Att man verkligen är sin egen lyckas smed i norden. Vi får betalt för att studera istället för att betala för att få studera som i många länder. Vi får dessutom betalt för att ha någonstans att bo medan vi studerar. Vi har så många möjligheter att möjligheterna til och med kan bli ett problem! Jag gick själv till en yrkespsykolog för att jag höll på att bli tokig av beslutsångest över vad jag skal bli. För jag kan bli vad som helst. Inte för att jag skulle vara bortskämd, jag har inga kontakter i Finland att utnyttja, jag har inget smaskigt arv på banken, jag flyttade hemifrån som 17 och har klarat mig själv sedan dess. Det finns inget som hindrar mig från att bli vad som helst, och det är verkligen ett privilegium.
Jag stör mig också på människor som har den attityden att livet är vad man fått, inte vad man gör det till och att man skulle vara "maktlös" och inte själv kunna påverka saker.
Okej det kan kännas maktlöst när man hamnar ha med myndigheter som kela att göra, och systemen är som skapade för att man skall ge upp, och det är synd att de som verkligen behöver stöd drabbas mest eftersom det är så krångligt att få hjälp på traven. Jag har själv erfarnehet av det då jag själv blivit arbetslös en gång.
Men jag förstår inte varför man stör sig på andras rikedomar, iallfall inte när det är någon som jobbat hårt för det.

Jag känner en kille som är riktigt bitter på livet, hans sambo är ensamförörjande till familjen med två barn, och det stör honom. Men han söker inga jobb, för han vill ändå inte ha så värdelösa jobb som att dela ut post eller jobba på ett lager. Han har ingen utbildning men han orkar inte utbilda sig heller. Han har haft lika möjligheter att studera som alla andra. Eller skaffa erfarenhet via arbete om man inte passar bakom skolbänken. Jag har svårt att förstå hur man kan klandra det att livet känns sugit på alla andra förutom en själv då.

Personligen drömmer jag inte om att bli jätte rik, men ekonomiskt oberoende drömmer jag om ibland. Jag känner igen det där med att vara stressad över att inte ha råd med julklappar, men försöker påminna mig själv och hoppas att de som under studetiden fått krimskrams av mig i julkapp också tänker på att vi har det ganska bra som ens kan ge och få julklappar överhuvudtaget.

http://wearethe99percent.tumblr.com/

S- de där människorna bor ju inte i norden.

Länken är inte direkt sammanlänkad med texten. Inte meningen att kritisera Evelina utan mera en obetydlig handling pga mina egna känslor av hjälplöshet.

Hejsan :) Läste texten, om du vill ha en möjlighet att uppnå det du beskriver som ekonomiskt oberoende så hör av dig till mig, vaff3@live.se