Don't Be Afraid of The Dark

I går när jag och W satte oss i biosalongen, hade jag väntat nästan ett år på att få se Don't be afraid of the dark. Jag var säker på att den skulle vara kuslig och välgjord, men jag hade så otroligt fel att jag knappt vet i vilken ända jag ska börja. Filmen är skrattretande. Inte en enda gång under filmen blir jag rädd, eller hoppar till eller tycker jag att det är det minsta kusligt. De förstör allt direkt, genom att visa vad det är för varelser som hemsöker huset i filmen, hur de ser ut och vad de är ute efter. Sedan fortsätter hela filmen med dessa icke-skrämmande dataanimerade varelser. Det blir nästan komiskt ibland, på ställen som är tänkta att vara skrämmande. Jag förstår inte varför skräckfilmer nu för tiden ska envisas med att ta in dåliga skrämseltrick från 80-talets usla så kallade skräckfilmer?!

Filmen hade kunnat vara bra om den inte hade varit en skräckfilm och utan de  löjligt  komiska varelserna. En riktigt bra grej med filmen är Bailee Madison som spelar Sally och som är betydligt bättre skådis än både Katie Holmes och Guy Pearce, som också medverkar. Jag blev otroligt imponerad av hennes insats i filmen Just Go With It och jag säger det igen: Henne kommer vi att se mer av. Mycket mer!