En av mina favoriter just nu, när det gäller smycken är nagelringar. En bloggkändis som hakat på trenden är Kenza. Till julmarknaden köpte vi in nagelringar (både guld- och silverfärgade) och om bara ett par dagar kommer de upp i WE STYLE's webshop. Vad de kommer att kosta? Så lite som 3,90 euro, så håll utkik!
Först var jag tveksam till den här nya serien Grimm. Jag var helt säker på att den skulle vara löjlig och en sämre version av Supernatural. Men på tåget till Österbotten började jag kolla på den. De första två avsnitten var så där, men det tredje var bättre och när jag såg det fjärde blev jag fast. Serien påminner om Supernatural, men är ändå annorlunda. Det är samma producenter bakom den här, som bakom Buffy The Vampire Slayer(vilket man ibland märker på seriens monster), så om ni gillar Buffy (som jag) så är chansen stor att ni även tycker om den här serien. Dessutom är det en rätt söt karl som spelar huvudrollen - David Giuntoli. Serien har fått snäppet sämre betyg på Imdb än både Buffy och Supernatural, men är ändå riktigt sevärd. Håll bara ut till avsnitt tre, så blir det fart på det hela.
I dag hade jag planerat in en massa roligt. Jag skulle luncha med Andréa och hinna med att träffa både min kompis Johanna och min syrra, Fia. Men det blev inget av det. Jag fick lov att avboka allt och stanna hemma och plugga till en tent som jag har på fredag. Tråkigt att behöva prioritera bort vänner som jag inte träffar särskilt ofta, men är helt enkelt tvungen att ta tag i tentan. Kanske det är det som kallas att vara vuxen? Underhåller mig i alla fall på sidan om med lite god fudge som min mormor köpte på julmarknaden från The British Fudge Company - mums!
Under helgen diskuterade vi här hemma, med bland annat min yngsta syrra Fia, om våra tv-vanor när vi var små. Jag och mina syskon har aldrig fått se på tv-såpor eller filmer som varit det minsta våldsamma eller hemska. När vi kom upp i en viss ålder - jag tror att jag gick i fjärde klass ungefär - började vi kolla på serien Sunset Beach, i smyg. Fastän mamma förbjöd oss, så blev vi helt beroende av serien och hittade alltid på sätt att lyckas titta på avsnitten.
Vi satt och skrattade åt minnena, mest åt hur problematiskt det kunde vara med tv på den tiden. Vi hade antenn och den var inte så bra. Man visste aldrig om det var någon bild från TV4. Visste aldrig om vi kunde ha fredagsmys framför Sikta mot stjärnorna eller om vi fick lov att slänga på en film istället.
Sunset Beach tittade vi på hur dålig bild det än var. Jag kommer ihåg avsnitten när hela gänget i serien är på ön och Bens tvillingbror Derek går loss där och mördar en efter en. Just då var vår tv-bild så dålig att vi bara såg konturer av människor nu som då bland allt det grå-vit-svarta myllret på tv-skärmen. Vi såg lite av texten och kunde uttyda några smågrejer ibland. Oftast hörde vi inte karaktärernas röster utan bara en massa elektriskt schåsande. Ändå satt vi som klistrade vid skärmen och försökte luska ut vem Derek mördade. Någon skrek, men vem var det som dog? Tillslut kom slutscenen och vi förstod att det var en riktig cliffhanger, eftersom vi lyckades uttyda att karaktärerna drog efter andan och det blev en äkta "tam-tam-taaa"-effekt. Och därför kunde vi inte vänta tills nästa dag då vi skulle få sitta och fascineras av myrornas krig på tv:n igen och försöka gissa vem som blev knivhuggen och vem som kom undan. Och vi gick till sängs med hopp om att det följande dag skulle vara lite bättre bild. Så att vi åtminstone kunde se hela texten hela avsnittet igenom. Och kanske till och med se om det var Meg eller Cole som skrek.
Haha. Inte klokt vad desperata vi var! När man tänker tillbaka på de där sakerna så är det svårt att tro att vi växte upp i slutet av 80-talet och under 90-talet. Det låter som att vi levde på 60-talet. Brukade ni också kolla på Sunset Beach och hade ni turen att ha bra bild, eller var det lika krångligt med tv-signalerna hos er som hos oss?
För ett tag sedan läste jag om Bio-Oil, som lär vara en mirakelprodukt som tar bort bland annat acneärr, jämnar ut hudtonen och tar bort ålderstecken. Nu tror jag inte att den gör huden perfekt, men eftersom den bara kostade runt åtta euro, så var jag tvungen att pröva. Under sminket har jag många fläckar från tiden då jag kämpade med acne och hudtonen är allt annat än jämn. På burken står det att man ska använda den i minst 3 månader för att förvänta sig önskat resultat så jag köpte två burkar. Bio-Oil finns på vissa ställen, som t.ex. Boots i Sverige, men finns ännu inte i Finland. Därför köpte jag den via Fruugo. Uppdaterar om tre månader om resultatet! Kan i alla fall säga att trots att det är en olja, så suger huden upp den jättesnabbt och den känns bra.
HÄR kan ni läsa mer om produkten och HÄR kan ni läsa om hur bland annat Kim Kardashian älskar Bio-Oil. Hoppas jag också kommer att göra det!
(Finns en risk för att det blir många kattbilder nu ett tag ...)
Jag tog en lång sovmorgon i dag. Det behövdes verkligen, för har inte fått särskilt mycket sömn de senaste nätterna. Nu ska jag hoppa i bilen och hämta mamma från jobbet och sedan ska vi åka till Vörå och hälsa på Mommo och Moffa. Ha en riktigt fin måndag allihopa så hörs vi senare!
( Jag hoppas att Wiktor är mer förälskad i mig än han ser ut att vara på bilden ;P )
Nu är julmarknaden över för den här gången. Jag är riktigt trött, men det har varit jätteroligt och en kul erfarenhet! I dag var det mer folk än i går, så tiden gick otroligt snabbt och det var kul att höra så många positiva kommentarer om vårt sortiment och om våra priser. De produkter som blev över av de specialbeställda nyheterna, kommer upp på sajten under veckan. Ska skriva produktbeskrivningar så att det ryker om tangenterna! Men först ska jag ta det lite lugnt, titta på någon tv-serie och sedan sova gott. En ny dag i morgon!
I dag har det firats lillajul här i Finland. Det är vanligtvis en helig dag för min del, full av traditioner, men i år blev det annat och riktigt bra var det också. Jag och Wiktor vaknade 5:45 i morse och for iväg till Botniahallen och plockade fram alla smycken. Kl 9 öppnades dörrarna för alla besökare och sedan stod vi och sålde för fullt ända fram till kl 17. Jag var så inne i det hela att jag till och med glömde att fota, så bilder från marknaden kommer i morgon! Tiden gick också jättesnabbt, för det var kul att prata med alla människor - en rolig erfarenhet utan tvekan.
Nu på kvällen har alla syskon utom Sanna, varit hemma. Dessutom har Wiktor och min brors flickvän varit här hos våra föräldrar. Vi har firat lite lillajul med att dricka glögg och äta nybakta julstjärnor (översta bilden) och sedan spelade vi Monopol. Jag kom nästsist - brukar ofta ha otur i det spelet, men roligt var det för vi var alla så trötta mot slutet att vi satt och gapskrattade åt minsta lilla miss eller skämt, haha.
I morgon är det sista dagen på julmarknaden och dörrarna öppnas kl 10 och stängs kl 17. Kom gärna förbi - om inte annat bara för att säga hej och få ett fint julkort av oss. Som sagt har vi massor av smycken som inte finns på sajten och själv är jag mer kär än någonsin i de nyheter vi har just nu!
Nu har vi varit och ställt i ordning inför julmarknaden i morgon. Den börjar kl 9 och håller sedan på till kl 17 om jag inte minns fel. Marknaden håller också på hela söndagen och den är i Botniahallen i Korsholm. Håll utkik efter en stor turkosfärgad banderoll som det står WE STYLE på. Vi säljer massor av smycken som inte finns på vår sajt så det gäller att passa på! Perfekt tillfälle att fynda julklappar också! =) Hoppas vi ses där!
Som jag skrev igår kväll så har mina föräldrar kattungar just nu. Fem stycken små krabater springer omkring och de är så söta så man kan sitta och titta på dem hur länge som helst! Gick loss med kameran för att försöka fånga åtminstone en tiondel av hur gulliga de är.
Nu ska jag äta lite och sedan ska jag börja göra mig klar för att åka i väg till stan och handla lite detaljer till WE STYLE's marknadsbord i morgon och sedan kommer jag att tillbringa kvällen i Botniahallen med att fixa allting klart inför julmarknaden som drar igång i morgon.
I går läste jag ut Liza Marklunds splitternya bok Du gamla, du fria. Ofta när jag sitter i samma rum som andra boknördar, får jag uppfattningen att det är dåligt att tycka om Liza Marklund. Det är inte tillräckligt fint. Men jag gillar henne och har gjort det ända sedan min morbrors fru lånade Sprängaren åt mig när jag gick i högstadiet.
Tyvärr gjorde den här boken mig lite besviken. Det är den nionde i serien om Annika Bengtzon och det känns som att Liza Marklund har förlorat en del av stinget, som finns i de tidigare böckerna. Hennes berättarspråk är fortfarande det samma och storyn i sig är bra och spännande, men efter halva boken så är det något som inte känns riktigt äkta längre och spänningen försvinner. Dessutom blir jag frustrerad på att boken börjar med en mordhistoria, som sedan visar sig vara bara en sidogrej till den riktiga handlingen. Det hade varit bättre om Marklund hade öst på med allt krut på den egentliga intrigen, eller så helt bytt spår och kört till hundra procent på mordhistorien. Det som jag ändå gillar är att den här boken är annorlunda än Marklunds tidigare böcker. Den handlar mer om Annika Bengtzons personliga problem och den är ingen klassisk deckare, eftersom den handlar om hur Annikas man Thomas blir kidnappad i Afrika, när han är där på ett jobbuppdrag.
Om ni gillar Liza Marklund, så tycker jag ändå att boken är läsvärd. Det samma gäller om ni vill ha en halvspännande thriller. Klicka på de turkosfärgade länkarna för att läsa mer om de nämnda böckerna och författaren!
Webcammen bara krånglade och låste sig så fort jag knäppte en bild, så fick lov att ta en screenshot istället. Är i alla fall hemma hos mina föräldrar nu och här är huset fullt av kattungar. Den lurviga lilla krabaten som ni ser på bilden kommer (om inte Wiktor hinner ändra sig) att följa med mig hem till Helsingfors om en vecka när jag åker söderut igen! Vi har inte kommit på något namn ännu, så förslag anyone?
I dag är det stress big time, som gäller. Sömnbrist, huvudvärk och galet mycket att hinna med ännu innan tåget åker mot Österbotten kl 17:30. Håll tummarna för att jag inte glömmer bort något och att allt klickar. Vi hörs senare ikväll!
Jag har väldigt delade känslor när det gäller filmen My week with Marilyn. Jag har både väntat på den och önskat att de skulle skippa hela idén. Nu har jag sett trailern och som film verkar den helt fantastiskt bra, men ingen kan spela Marilyn Monroe. Hon hade ett så speciellt sätt, både att föra sig, att le och att tala och vad jag ser i trailern så har inte Michelle Williams lyckats fånga det i sitt sätt att spela. Det är svårt med en film som baserar sig på en så känd personlighet som Marilyn. Det finns bara en Marilyn, det fanns bara en och kommer alltid bara att finnas en enda Marilyn. Om det inte blir helt rätt så kommer jag att sitta och störa mig på det hela filmen igenom. Det är synd, eftersom filmen annars som sagt verkar suveränt bra och den är full av väldigt duktiga skådespelare.
Vad tror ni om filmen och om Michelle Williams som Marilyn Monroe?
I dag sitter jag och gör mekaniskt jobb. Känner mig lite som Charlie Chaplin i filmen Modern Times. På lördag är det julmarknad i Botniahallen i Österbotten och det är en hel del att tänka på och fixa. En stor del av det är sådant som vi inte behöver fundera på när vi säljer på nätet. Det är kul med omväxling! =)
Jag printar ut prislappar och prissätter alla smycken, packar ner dem i lådor och så ska jag även fixa lite detaljer till vårt bord under marknaden. De flesta smycken som vi säljer under helgen, är sådant som vi inte har på WE STYLE ännu, utan det är sådant som vi har tagit in särskilt för marknaden. Blir kul att se vad ni tycker om allt och jag hoppas verkligen att ni kommer förbi och kollar om ni befinner er i Österbotten!
Har haft fullt upp i dag och igår var jag så slut att jag bara låg död på soffan, så förlåt för den dåliga uppdateringen. Här kommer äntligen en bildbomb från bloggkryssningen, som jag var på under helgen. Precis som förra gången så var det lyxigt program och vi körde igång med tapasbuffet till välkomstdrinken.
På lördagen mötte jag upp min kompis Kiri, som nu bor i Stockholm. Istället för att sova på hotell, så övernattade jag och tillbringade dagen hos henne. Hennes grannar har tvillingar och vi fick hem dem på besök en stund.
Hela lördagen mådde jag riktigt dåligt, men på kvällen hämtade vi sushi från Raw, för att jag skulle få i mig någonting under dagen. Otroligt god sushi!
På lördagskvällen fick vi finbesök av snyggingen Anna. Vi kollade på skräckfilm. Måste passa på när vi äntligen var tre tjejer som älskar skräck, i en och samma lägenhet.
På söndagen gick vi ombord på båten igen och for hemåt. Jag hade inte lyckats äta något under dagen, så försökte mig på rostad sik till middag. Det var jättegott och gick ner utan att komma upp igen. Det gäller att vara glad över småsaker också ...
Det blev en riktigt trevlig sista kväll på båten, med mycket prat och skratt. Kändes bra, eftersom jag inte kunde vara med på någon av de andra programpunkterna under resan.
Det är roligt när det finns människor som hittar på saker som får en att skratta högt, även när man är sjukling och ligger i sängen. Kommentatorn har i dag skrivit om ett rykte som går om mig, haha. Är det ett tecken på att man börjar bli en C-kändis när folk orkar lägga energi på att hitta på saker om en? Jag kommer definitivt att ordna fler exklusiva bloggfester, men inte samma dag som Bloggpriset går av stapeln. Då kommer jag att mingla på plats med mina kompisar och gratta alla vinnare, förhoppningsvis i en tjusig klänning. Eller naken - bara för att väcka lite extra uppmärksamhet.
Hej! Det blev inget program för min del på den här kryssningen. De senaste åren har jag haft problem med vad jag kan och inte kan äta och det verkar bli värre och värre. I torsdags låg jag hemma med magont och illamående efter onsdagens tjejmiddag. Sedan kändes det bra igen på fredag och så åt vi middag på båten och det slutade med att jag låg vaken hela natten med vad som kändes som knivar i magen. Hela lördagen mådde jag fruktansvärt illa och hade jätteont i magen och nu har jag legat vaken även den här natten och mått riktigt dåligt. Har flera gånger tänkt att jag kommer att vara tvungen att ta flyget hem eller lägga in mig på sjukhus.
I dag känns det lite bättre. Känner mig inte döende i alla fall, så förhoppningsvis klarar jag av att ta mig till båten och hytten. Men det är jobbigt, för ju mer ont jag verkar få varje gång jag äter mat som inte är typ raw-food eller något, desto mindre vill jag äta. I dag känns det som att jag aldrig mer kommer att kunna äta någonting över huvudtaget. Jag har testats för både glutenallergi och laktosintolerans och det har tagits flera blodprov utan att några fel har hittats ...
Nu är vi framme i Stockholm och jag har gått en sväng på stan med Kiri, ska sova hos henne i natt också. Vi har också hämtat lunch från Blueberry. Jag körde på en ultragrön smoothie och en antioxidantboll - överraskande gott, även om smoothien hade en bismak av gräs. I kväll ska vi till East och äta och sedan till Berns på 5-årsjubileum. Tror att det blir en riktigt lyckad dag! Vad gör ni i dag?
Nu åker jag i väg till Olympiaterminalen för att möta upp de andra bloggarna som ska med på bloggkryssningen. Tog just emot en stor leverans smycken och accessoarer, som vi ska sälja på julmarknaden i Österbotten nästa helg. Där fanns bland annat hårsmycken i form av fjädrar och varma halsdukar. Jag älskar alltihopa och ser nu ännu mer fram emot marknaden!
Ha en underbar helg, så hörs vi så fort jag är framme hos min kompis Kiri i Stockholm i morgon!
(Bilden är från förra bloggkryssningen, i juni i somras)
Det är stress hos oss i kväll. Allt måste vara klart inför julmarknaden nästa helg, innan jag åker i väg på bloggkryssningen i morgon. Mycket att tänka på, men samtidigt ser jag fram emot marknaden - det kommer att bli jättekul!
Förresten, jag kommer ju att vara i Stockholm på lördag och söndag så ifall någon av er läsare bor där och har lust att ses över en fika så hojta till! Jag träffas gärna och jag lovar att jag inte bits, men kan dock dra lite konstiga skämt ibland. Ni kan också mejla mig på: info@evelinaknipstrom.com
Det är många bloggare som mejlar och frågar om We Style kan tänka sig någon typ av samarbete. Vi är jätteglada över intresset och så här kan du göra om du vill samarbeta med oss:
- börja med att sätta upp vår banner i din blogg
- skaffa ett användarnamn på www.westyle.fi (det är så klart helt gratis!)
- mejla oss och berätta när det är gjort, så skickar vi en personlig rabattkod åt dig som ger 10% rabatt vid alla inköp (just därför behöver du ha ett användarkonto så att koden kan hållas personlig bara för dig)
- sedan när vi märker att vi får mycket trafik från din blogg, kontaktar vi dig med idéer om större samarbeten
Mejla mig om du har ytterligare frågor! Koden du behöver om du vill lägga upp bannern är:
<a href="http://www.westyle.fi/" title="WE STYLE - Smycken och accessoarer på nätet!"><img src="http://www.westyle.fi/utm/image.php?r=4c9184f37cff01bcdc32dc486ec36961" style="border: 0px;" alt="WE STYLE - Smycken och accessoarer på nätet!" /></a>
Vi hade en jättekul kväll igår på tjejmiddagen. Emilia hade gjort riktigt god mat och sällskapet var som vanligt det bästa möjliga.
Alexandra, Sofia och Emilia visar hur man (inte) ska posa! Tusen tack tjejer för en lyckad kväll!
Och till er som undrar, så ja, jag satte detoxen på paus igår kväll och fortsätter igen nästa vecka. I morgon åker jag iväg till Stockholm på bloggkryssning och då lär det vara svårt att bara äta detoxmat.
Ni har gett mig så bra tips i kommentarerna till inläggen om att må dåligt och om höga krav. Jag har sammanställt en del av dem i ett par olika inlägg så att alla verkligen får läsa tipsen, för ni har skrivit saker som alla har nytta av att tänka på. De som lämnat sin bloggadress, har jag även länkat till. Klicka bara på namnen!
ELIN
Det är ingen skillnad på vad någon annan tycker att du borde åstadkomma eller hinna med. Det här är ditt liv och du gör de val som får DIG att må bra! Att ha bråttom och stressa, det kan vem som helst, men det är få som kan njuta av stunden och ta det lugnt ibland, och göra absolut ingenting!
Jag hyllar hellre mig själv än trycker ner mig. Förut ville jag få bäst i allt, men den känslan har ersatts av "jag gör det jag hinner/mitt bästa, sen får de va.” Då mår man bättre och slipper koncentrera sig på att prestera bäst och kan istället klappa sig på axeln för det man gjort och vara glad över det.
Jag tror det handlar om att fokusera på de bra sakerna. Det man verkligen har gjort, de fina sidorna man har istället för att banna sig för allt man inte hunnit med eller allt man inte är. Det är inte lätt, men med övning går det. Tacksamhet är också viktigt för att vara nöjd. Att inse vad man har och också säga tack till dem man tycker om. Jag är nöjd med mig själv och mitt liv allt som oftast. Klart det finns dagar då jag är lite nere men genom att fokusera på det positiva och all rikedom som finns i mitt liv så glömmer jag ofta det tråkiga rätt snabbt.
Att sänka kraven på sig själv är ju något som låter så negativt. Kanske man hellre ska prata om fokusering. Man väljer vissa saker som man fokuserar på och resten droppar man helt kallt. VERKLIGEN inte lätt men den enda vägen att gå emellanåt. Sök också glädjeämnen, och fokusera inte bara på det som inte går enligt planerna.
Jag tror det är viktigt att ha ett mentalt avstånd mellan den man är innerst inne och sitt arbetsjag. På så sätt kan man hålla kvar kraven på det man gör, samtidigt som man sänker kraven på sin egen person. Den där mänskan innerst inne måste man vara snäll mot.
Numera har jag lärt mig att det mesta inte spelar någon roll. Ingen bryr sig så mycket om vad jag presterar eller inte presterar. För dem är de helt sak samma. Nu för tiden försöker jag göra det jag tycker att är roligt och som jag får ut något av. Jag försöker också vara "bra" på några få saker och acceptera att jag är världens sämsta på tusen andra saker. För mig har det alltså verkligen hjälpt att inse att ingen bryr sig desto mera. Sen tänker jag faktiskt ofta Memento Mori och det tröstar också!
Jag tror att det första steget är att tänka "hey, nu är jag där igen och jämför mig själv med mina prestationer.” Frågan är om du faktiskt känner dig bättre när du får den där 10:an än om du får en 8:a? Sist och slutligen lyckas man ändå alltid hitta något att förbättra. Och JO, man ska absolut sänka kraven. Det innebär inte att man inte kan vara framgångsrik. Blir det inte som du tänkt dig, tänk på de gånger du lyckats. Man måste också misslyckas för att kunna bli bättre. Du är bra, även om det du GÖR kanske inte lyckas alla gånger.
Nu har jag suttit klistrad vid skolböckerna hela dagen och vid sidan om det har jag försökt skriva produktbeskrivningar till våra smycken för män som kommer upp på We Style snart. Dags för paus, så jag sticker iväg till Emilia och tillbringar kvällen där på tjejmiddag!
Ni skulle bara veta hur nervös jag har varit i dag. Vet inte egentligen varför, men jag blir alltid så när jag har fixat en överraskning åt någon. Går runt med fjärilar i magen och hoppas att inget ska gå fel och att personen ifråga ska bli så glad som jag hoppas. I dag beställde jag och mina syskon en blombukett till mamma (hon bor med Pappa runt 400 km längre norrut än jag och min ena syster Sanna), som utan att hon visste något i förväg, levererades till hennes jobb. Ända tills jag fick veta att hon fått buketten, gick jag runt och kände mig som en 3-åring som väntar på jultomten. Jag må vara barnslig, men jag älskar att göra andra glada och ordna något extra, som små överraskningar - eller större. Bara för att. Lånar bilden av Mamma och ja, hon blev glad =)
Jag såg det här citatet på Twitter i dag, det var Rich Langton som skrev det i sin feed. Det är ett citat som jag ska försöka komma ihåg varje dag hädanefter och gör det ni också. Kom också ihåg att det är ni som bestämmer vad som har betydelse för er!
Sökes: barmhärtig själ som älskar politik och lagar
De här gosiga snyggingarna är klistrade vid mig i dag. Och i morgon. Och har varit den senaste veckan. Visst känner ni hur ni bara lääängtar till att få komma hit och hjälpa mig att läsa dem? Anyone? Finns det verkligen ingen som vill komma och läsa och tenta böckerna åt mig? Om jag bakar en kladdkaka då? Eller två? Soufi jag bakar tio, bara för dig! =)
Förlåt för dålig uppdatering i dag. Vaknade sent, för satt uppe länge i natt och läste till fredagens tent och sedan for jag på lunch med Soufi till Boulevardens Kaffesalong, eller Sofia lunchade och jag drack te eftersom jag just precis hade ätit frukost. Det blev en lång och rolig lunch - kändes som att det var länge sedan vi senast sågs så fanns en hel del att prata om.
Efter det for jag hem och satt sedan länge och talade med min syrra Fia i telefon och nu känns det som att dagen redan har varit. Inte så bra time-management för min del i dag alltså. Men det gör ingenting.
Jag trodde aldrig att jag skulle bli besviken på en bok av Inger Frimansson. Men den här gången blev jag tyvärr det. Det kalla landet, känns till stor del som ett referat av hennes förra bok Råttfångerskan, som är en av mina favoritböcker. Språket är lika bra som alltid och hennes berättarröst finns där, men efter att ha läst klart så undrar jag lite varför Frimansson egentligen har skrivit boken? Det känns lite som att hon har skrivit den som ett måste.
De första sidorna kör igång bra, men sedan undrar jag hela tiden sida efter sida, när det hela riktigt ska börja. När jag kommit till sista sidan känns det tyvärr som att jag blivit snuvad på själva storyn. Det känns som att Frimansson hade en bra story att berätta, men gick som katten kring het gröt runt den verkliga storyn och istället skrev om något annat. Något som vi läsare redan visste - åtminstone vi som läst hennes lysande bok Råttfångerskan.
Ni som följt med min blogg ett tag, kanske minns att jag är fullständigt galen i julen. Det här året har jag lyckats hålla det på is, tack vare det varma vädret, men i går kväll började jag verkligen längta till julen. Jag tittade igenom julmusiken - men lyssnade inte på något, eftersom jag vägrar dricka glögg, äta pepparkakor eller lyssna på julmusik förrän det är lillajul. Jag må vara gammalmodig, men det är sån jag är. I dag när jag gick en sväng på stan, började jag välja ut vilka julkalendrar jag ska köpa och samla idéer till hur jag ska pynta här hemma.
Om mindre än två veckor är det lillajul och jag längtar något otroligt! Då åker jag och Wiktor hem till Österbotten och våra familjer där och så kommer vi att tillbringa lillajul och första advent i Botniahallen på deras julmarknad och sälja smycken för We Style. Det kommer att bli jättekul!
(Halsbandet är nytt och kommer upp på We Style's sajt under veckan!)
Hej på er! Hela helgen har jag känt mig riktigt låg, men i dag känns det lite bättre. Det är konstigt hur det hoppar från dag till dag. Jag kom just hem från min psykoterapeut och vi pratade mycket om mina höga krav på mig själv. Folk har hela mitt liv sagt åt mig att jag borde sänka kraven, men det är svårt, för själv ser jag inte att jag skulle ställa konstigt höga krav på mig. Jag fick alltid tior i proven i skolan och kände mig totalt misslyckad om jag hade 10-. Jag har lärt mig att mäta min egen duglighet i prestationer. Psykoterapeuten frågade om jag någonsin är nöjd eller kommer ihåg ett enda tillfälle då jag varit genuint nöjd med mig själv. Jag fick fundera länge, men så kom jag på en sak. Det var när jag var elva år och hade vunnit en nationell skrivtävling och jag fick ta emot en medalj i Ständerhuset här i Helsingfors och min mamma var så stolt att hon grät där hon satt i publiken (fast hon försökte dölja det).
Har ni några bra tips på hur man lär sig att vara nöjd? Att inte hela tiden mäta sig själv i prestationer? Har någon av er lyckats med att sänka kraven på er själva och fortfarande vara genuint nöjda med det ni gör?
The Caller är en skräckfilm, utan något äckligt och utan något hemskt egentligen, men som från början tillslut kommer med fler och fler överraskningar. Först fattar man inte riktigt vad som pågår, sedan tror man att man fattar och sedan så visar det sig att man ändå hade fel. Den är ganska enkelt gjord och jag har sett bättre skräckfilmer, men den är utan tvekan sevärd och passar bra en kväll när man vill bli lite halvskrämd och en aning förbryllad.
Som ni vet så detoxar jag just nu och då börjar jag alltid dagen med ett glas varmt vatten med citronsaft. Sedan häller jag i mig den smoothie som jag annars också äter till frukost, eftersom den är helt vegetarisk och full med en massa dunderkurer. En ny grej som jag har börjat slänga i är kakaonibs. De smakar otroligt äckligt om man bara äter dem som de är, eftersom de är helt rå kakao, men i smoothie funkar de perfekt.
Det som fick mig att vilja pröva på kakaonibs, var när jag läste ett inlägg om dem i bloggen Wellness med Julia (en av mina favoritbloggar). Där listade hon de här fördelarna:
- Minskar hjärt och kärlsjukdomar med hälften.
- Innehåller 15 gånger mer antioxidanter än blåbär och 3 gånger mer än gojibär, rött vin och grönt te.
- Ökar kroppens nivåer av måbrahormoner - seratonin och dopamin - vilket gör dig glad, tillfredställd och mindre stressad.
- Förlänger livslängden och håller dig ung, värdlens äldsta kvinna( Jeanne Calment 122 år) var känd för att dagligen äta massor av choklad ( och olivolja) . Dagens äldsta man sätter också kakao på sin topp 5 lista.
- Innehåller naturligt mycket magnesium, järn, fosfor, koppar och zink, bra mot benskörhet.
- Verkar aptitdämpande och får dig att gå ner i vikt, eftersom magnesium därmpar aptiten.
Kolla in hennes blogg HÄR om ni vill läsa en massa inspirerande hälso- och träningstips!
Ända sedan jag var liten har jag lärt mig att hur man än mår, så måste man alltid kunna spela så pass bra teater att man döljer sina känslor och visar upp ett glatt och strålande ansikte. Jag har blivit otroligt bra på det och jag tror att de flesta i dag är det. Jag får ofta känslan av att alla mår så jäkla bra hela tiden och om jag någon gång mår dåligt så är det något fel på mig. För dåligt får man väl inte må, eller? Då är man väl misslyckad eller något?
Jag vill inte visa upp en rosaskimrande värld, för att ge folk intrycket av att man bara kan klara av saker om man alltid alltid har bra och energiska perioder. Jag har själv den känslan ibland när jag läser bloggar att man bara borde må bra och vara glad och effektiv och energisk. Annars kommer man aldrig att bli till något. Om minsta lilla ledsna tanke kryper sig in i huvudet, så måste man mota undan den, rycka upp sig och gå vidare.
Så nu säger jag som det är. Jag har en längre tid mått sämre och det skrämmer skiten ur mig, eftersom jag har haft långa perioder i mitt liv då jag varit riktigt deprimerad. Jag hade trott att medicinerna skulle ta bort det och att terapin skulle få de sämre perioderna att försvinna. Men kanske det är så, att man inte kan leva utan dåliga perioder. För en människa kan väl inte alltid vara stark? Det kan väl inte vara så att om man har sämre perioder, så är man en dålig människa och att det är något fel på en? Jag mår inget vidare just nu, jag kommer att fortsätta att försöka rycka upp mig och jag kommer att fortsätta köra på med allt. Men om mina inlägg inte verkar så glada som tidigare, så hoppas jag ni har tålamod med mig. För i dag vill jag helst bara ligga på soffan och gråta.
Julen närmar sig med stormsteg. Inte klokt vad snabbt tiden går! Jag har hela kvällen suttit och funderat på vilka smycken vi ska köpa in till We Style inför julhandeln och till den julmarknad som vi kommer att sälja vid i Österbotten den 26-27 november. Ni får jättegärna hjälpa mig lite och svara på ett par frågor:
- Vilka smycken använder ni mest?
(Örhängen, ringar, armband, halsband?)
- Köper ni smycken som julklappar, eller köper ni hellre presentkort?
- Använder ni smycken till håret och i så fall vilken typ?
(Fjädrar, rosetter, diadem, etc?)
- Vilken typ av smycken saknar ni i butikerna just nu?
Förra gången jag detoxade hade jag svårt att hitta bra recept. I början blev det så äcklig mat att jag knappt åt något alls. Nu går det bättre. Till middag i dag åt jag vegetarisk wok med risnudlar - enkelt och gott!
Jag hackade färska champinjoner, broccoli, morötter, schalottenlökar, paprika, zucchini, chilifrukter och frysta sockerärtor. Stekte alltihop en stund i kokosfett. Sedan tillsatte jag kokosmjölk, som jag kryddade med ingefära och chilikrydda, samt lite honung. Därefter lät jag allt puttra i ca 30 minuter. Jag åt det med risnudlar, som bara är gjorda på ris utan tillsatsämnen. Var också noga med kokosmjölken; de flesta varianterna har en massa tillsatsämnen men Santa Maria har en sort som heter Extra Creamy och som endast innehåller kokos och vatten.
Jag börjar bli riktigt trött på svenska deckare. Varför ska de alla följa exakt samma mönster och ha exakt samma språk? Kan inte någon våga lite och ta ut svängarna åtminstone en aning? Den här så kallade deckaren, är snarare ett drama med inslag av deckare. Ninni Schulman kan skriva, men här har hon inte lyckats bygga upp en thriller, eller ens en halvspännande polisroman. Ett tips till alla er som funderar på att skriva en roman där ni har flera olika huvudpersoner och skriver ur olika perspektiv i olika kapitel: kom ihåg att kapitlen ska komplettera varandra! Det som den ena personen upplever, ska inte den andra personen också vara med om, eller lära sig. Det händer i den här boken: varje kapitel känns som en upprepning på det föregående. Nej tack till fler böcker i den här stilen. Tyvärr.
Den senaste tiden har jag ätit en hel massa skräp och jag märker att kroppen inte mår så bra. Egentligen är det få saker som jag kan äta utan att få magont. Därför kickar jag igång en detox i dag. Det innebär att jag kommer att undvika kött och mjölkprodukter (förutom getost), vitt mjöl, socker, kaffe, svart te och alkohol. Jag kommer också att försöka få i mig så lite tillsatsämnen som det bara är möjligt. Förutom det så dricker jag Metho Draine's Detox-kur. Blandar 12ml av det i 1,5 l vatten, som jag sedan dricker under dagen. Smakar riktigt bra.
Vet inte hur länge jag kommer att hålla på, men är tvungen att pausa en aning nästa helg då jag åker iväg på bloggkryssning. Tanken den här gången är ändå att jag ska försöka köra detox-diet mer eller mindre så länge jag orkar, för i våras när jag också detoxade så märkte jag att jag var betydligt piggare och jag mådde bra i magen dygnet runt. Om ni vill läsa tips och recept och tankar om detox, så hittar ni hur jag gjorde i våras under kategorin DETOX.
I dag var jag på bio och såg Paranormal Activity 3. Jag gillar de två första filmerna och såg verkligen fram emot den här. Orkade inte ens vänta på att någon skulle hinna komma med mig, utan for själv och hoppades på en spännande biostund. Tyvärr är det svårt att säga hur bra filmen är, för salongen var full av tonårstjejer och -killar som pratade non-stop och sprang in och ut hela tiden.
Så mycket kan jag i alla fall säga att filmen var bra, men inte lika bra som de tidigare filmerna. Man kände till tricksen nu och även om det var kusligt ibland så hade de inte hittat på något direkt nytt. Sevärd, men ingen höjdare och jag tycker det räcker med Paranormal Activity nu. Dags att hitta på något helt nytt och riktigt riktigt kusligt!
(Saknar ofta mina två syrror. De är två av de få människor som jag inte känner några krav med.)
I dag funderar jag rätt mycket på krav. I Nådendal kändes allt så kravlöst och jag kunde slappna av mer än jag har kunnat på flera månader. Wiktor påpekade också att jag verkade må mycket bättre än på länge. Så fort jag kom tillbaka till Helsingfors kände jag kraven krypa närmare och in under skinnet igen. Jag märkte genast hur lättirriterad jag blev och hur jag liksom hade något tungt på ryggen och axlarna som tryckte ner mig.
Det är inte så att det är hemskt att komma hem. Jag älskar att jobba med We Style och ser fram emot allt som händer i december vad gäller shoppen och jag gillar att sätta igång med alla planer. Men jag har funderat på allt det andra. Vad det egentligen är för krav jag känner av. Jag förstår att man inte kan leva ett kravlöst liv utan tråkiga måsten, det är inte det jag menar, men ibland undrar jag om jag och säkert många av er också, har fler krav i livet än vi egentligen skulle behöva ha.
Krav känns väldigt negativt. Jag menar det mesta innehåller tråkiga saker, som måste göras. Jag gillar till exempel inte allt som har med företaget att göra, men eftersom jag älskar att ha eget och jag är motiverad att få det att växa så känns inte ens de tråkiga bitarna som så hemska måsten. Men om vi tar andras förväntningar. Sådant som kommer utifrån, som vi tänker att andra förväntar sig av oss, sådant som hör till och som vi gör bara för att alla andra gör det - då tror jag att det börjar handla om jobbiga krav. Det kan vara allt från att stanna kvar på en utbildning som man känner att aldrig kommer att ta en dit man själv vill, eller att gå på en fest trots att man egentligen har lust att stanna hemma, äta choklad och bara vara för sig själv. Allt bara för att andra förväntar sig det eller av rädsla för vad andra ska tycka om en om man INTE gör det. Tänk om alla tycker att jag är tråkig om jag stannar hemma? Tänk om mina föräldrar blir besvikna på mig om jag avbryter utbildningen?
Jag vet att jag själv bryr mig oerhört mycket om vad andra tycker och tänker och jag spenderar alltför mycket energi på att göra sånt som jag tänker mig att andra vill att jag ska göra bara för att andra ska tycka om mig mer. Eller jag TROR att de tycker om mig mer om jag gör si istället för så. Frågan är bara hur man ska komma ifrån det? Hur ska man lära sig att identifiera vad man innerst inne känner och vill och åtminstone för en stund stänga ute det brus som alla andras förväntningar och åsikter orsakar i ens huvud? Har någon några idéer och känner någon av er igen sig i dilemmat?
Under tiden som vi varit i Åbo och i Nådendal, har jag läst en helt fantastiskt bra bok. Den heter Sälj det med ord!och är skriven av Mattias Åkerberg och Christer Wiklander. Boken är full av handfasta tips på hur man skriver bra reklam i olika former. Där finns också massor av skrivtips som alla som gillar att skriva har nytta av att hålla i minnet. Förutom det finns det häftiga bilder, exempel på reklamkampanjer och intervjuer med de copywriters som har gjort de mest kända kampanjerna i Sverige.
Jag fick genast lust att börja utbilda mig till copywriter när jag läste boken och så fort jag hade läste klart, var jag lite besviken över att inte ha något team att börja bolla alla idéer med som ploppat upp i huvudet under läsningen. Rekommenderas till alla som är intresserade av reklam och marknadsföring och även ni som gillar att skriva annat kan ha nytta av boken!
God morgon på er! Nu har vi just ätit en stor frukost - jättegott och särskilt kakorna, som de bakar i eget bageri här på spa-anläggningen. Vi ska packa ihop våra saker nu och sedan ta bussen in till Åbo; därifrån åker vi vidare med tåg till Helsingfors. När vi kommer hem har vi en hel del beställningar att packa och föra till posten. Vi har planerat massor med nytt vad gäller We Style, medan vi varit här så jag ser fram emot att komma hem och sätta igång!
I kväll har vi ätit middag på en av restaurangerna här på spa-anläggningen. Jag åt världens godaste ceasarsallad; den bara smälte i munnen! Nu avslutar vi med Sex And The City på tv:n och i morgon åker vi tillbaka till Helsingfors och till vardagen.
I går kväll såg vi Crazy Stupid Love. Det är en film som jag länge har velat se, till stor del för att jag gillar både Steve Carell och Ryan Gosling som skådisar. Filmen är inte fullt så mycket komedi som jag hade trott, utan den är snarare en dramakomedi med en stor dos av allvar som lättas upp med en del spridda skratt filmen igenom och särskilt mot slutet. Filmen är inte så klichée som jag först var rädd att den skulle vara, utan manuset är genomtänkt, skådisarna gör ett bra jobb och trots att det blir helt galet ibland så får man flera tankeställare också. Jag gillar det stora budskapet i filmen - om du har hittat din själsfrände, så ska du aldrig ge upp utan fortsätta kämpa för att få/behålla henne/honom! Utan minsta tvekan rekommenderar jag den åt er alla!
I dag kan ni läsa på PAPPER.FI om hur jag och andra bloggare började blogga. Där finns länkar till alla mina gamla bloggar. De gamla bloggarna är pinsamma, men samtidigt är det roligt att se hur min egen inställning till bloggandet har förändrats och hur otroligt annorlunda min första blogg var från den här som jag skriver nu. Och den som jag har nu kommer jag att fortsätta med lääääänge, för jag älskar att skriva här!
Internet har funkat dåligt här på hotellrummet, så därför har jag inte kunnat blogga så mycket som jag skulle vilja. Hur som helst så trippar vi runt i vita badrockar här och går mellan bassängen, bubbelpoolen och rummet. Strax ska vi iväg till gymmet också och sedan gå och äta middag.
En nackdel med att ha eget företag utan anställda, är att man inte kan sticka iväg på semester hur som helst. Vi kan inte beställa en sista-minuten-vecka till Thailand eller något och då är två dygn på spa ett bra alternativ. I somras hann vi inte ligga på stranden en enda gång eller ha någon ledig dag, utan vi körde hårt på att få igång företaget istället. Det var helt klart värt det, men samtidigt behöver man ju göra något annat ibland också för att få energi och för att hålla förhållandet igång - annars blir man bara kollegor. I torsdags när jag for iväg till Åbo, så kändes det som att jag knappt kom ihåg hur W ser ut, så lite har vi hunnit ses på sistone. Därför var det verkligen behövligt med lite time-off tillsammans. Ett förhållande som funkar och som är bra är värt att prioritera och göra något extra för att få det att hålla. Jag tror inte att det bara är god hälsa som krävs för att man ska vara lycklig, utan även kärlek och en "soul mate" om man nu vill kalla det det. Och har man hittat det, så gäller det att kämpa extra mycket för att behålla det livet ut och komma ihåg att man ibland måste anstränga sig för att inte hamna i en grå vardagslunk där man knappt ser varandra annat än i dörren när man kommer och går där hemma.
Hej! Nu har vi just kommit fram till Nådendal Spa. När man bokar rum, får man välja om man vill bo i huvudbyggnaden eller i en yacht som ligger kopplad till huset. Vi valde yachten. Nu ska vi hoppa i badkläderna och gå iväg och pröva bassängerna. Vi hörs senare!
Jag lever fortfarande. Är i Åbo och har tagit det lugnt som bara den i dag, mest legat i syrrans lägenhet och kollat på tv-serier. Konstigt hur man kan bli så avslappnad bara för att man kommer några hundra kilometer hemifrån? I kväll har vi varit hemma hos Wiktors kompis Joel och ätit - jag lovar det var betydligt godare än det ser ut på min dåliga bild. Biff med pepparsås, pasta och grönsaker.
Efter maten hittade vi en tysk ordbok. Lärde mig några mer eller mindre användbara fraser och ord ...
I morgon kommer bilder från WE STYLE-mingelkvällen som vi höll igår - lovar att de är bättre kvalitet än de här två telefonbilderna! Sov gott allihopa! I morgon åker jag och W dessutom vidare till Nådendal spa, vilket jag verkligen ser fram emot!
För ett tag sedan deltog jag i en tävling på PETRAS BLOGG. Priset var boken Emmas Skönhet, av Emma Wiklund och jag ville verkligen vinna ett av de två exemplaren. För ett par dagar sedan fick jag veta att jag vunnit och snacka om jag blev glad när den damp in genom postluckan i dag! Det här är en bok som jag kommer att lusläsa.
I går var jag och Wiktor till SLUSH, för att träffa andra företagare, hitta nya idéer och ta del av kommande saker, som t.ex. "feel screen" istället för "touch screen." En feel screen gör att man bland annat kan känna klädernas material genom skärmen när man handlar på nätet. Hur bra är inte det?!
Vi lyssnade på föreläsningar och presentationer.
Åt lunch med vin till. Allt ingick i biljetten, vilket gjorde mig påmind om en av grejerna jag gillar med businessvärlden. De kan konsten att skaffa sponsorer och lyxa till det.
På kvällen bjöds det på SLUSH-efterfest vid Ahjo, men bland annat gratis drinkar.
Både jag och W prövade på specialdrinken för kvällen Slush Special, men var inte särskilt imponerade. Godast var blåbären på bottnen, haha.
Under kvällen hann vi också med trerätters indisk middag vid Maharaja, på tuman hand med Wiktor.
... och lyssnade på Sahara Hotnight's spelning innan vi åkte hem igen och stupade i säng!
Nu ska jag packa innan jag sätter mig på tåget till Åbo. I morgon blir det WE STYLE-mingelkväll där och i helgen blir det bland annat ett möte och förhoppningsvis en massa annat kul innan jag och W drar vidare till Nådendals spa och stannar där två nätter. Datorn hänger förstås med, så bloggen uppdateras som vanligt!
I dag har jag en fullspäckad dag, med SLUSH-seminarium till sent på eftermiddagen. Wiktor har redan åkt dit, men jag har fixat på en del grejer här hemma och åker först nu. Sedan ska vi äta middag innan vi åker på SLUSH-efterfest och därifrån vidare till Sahara Hotnights spelning på Korjaamo. Har tidsinställt ett inlägg under dagen och så kan ni twittra med mig ända till mitt i natten om ni så vill. Ni hittar mig där på @LinaBlogg
Ha en riktigt fin dag och tusen tusen tack för alla fina kommentarer om min nya frisyr! Var lite freaked out när jag gick från frissan igår, men nu har jag redan vant mig och tack vare era kommentarer så storgillar jag håret ännu mer! Kram på er!
Two Eyes Staring är en holländsk skräckfilm, som på originalspråket heter Zwart Water. Jag gillar europeiska skräckfilmer, särskilt de franska och spanska som jag har sett. Den här filmen har samma stuk som andra europeiska skräckisar och det blir kusligt, utan att man egentligen ser något hemskt. Från mitten blir det mindre skrämmande, men istället spännande på ett annat sätt och även om jag inte är hundra procent säker på slutklämmen (såg filmen som dubbad till franska) så tycker jag helt klart att filmen är sevärd, om man gillar skräckfilmer som är kusliga på ett psykologiskt sätt utan en massa äckliga grejer och galna yxmördare.
Så här blev det - mörkare hår (färgade själv igår kväll) + ordentlig lugg och en si så där 10-15 cm kortare hår. En förändring som jag desperat ville ha!
Nu ska jag strax åka iväg. Ska göra en förändring på utseendet. Hoppas det blir bra. Har alltid haft komplex för näsan, så skulle ju vara helt okej att få den fixad, men inte i dag. I dag blir det något annat. Bild kommer så fort jag är hemma igen!
'
