Varje gång koncentrationen försvunnit de senaste dagarna och jag har börjat göra annat än att beta av alla måsten, så har jag kollat på den här högen och tänkt att snart, bara allt annat är fixat så får jag snart hugga in på en av de här godingarna till böcker. För hur mycket jag än älskar att läsa recensionsexemplar och recensera olika böcker, så behöver jag nu som då ha tid att läsa en bok som jag läser bara för att jag själv har valt att läsa just den. Nu är det inte någon lång stund kvar innan jag får öppna en av de här böckerna och bara sjunka ner i den. Är jag månne nördig som nästan får en känsla av nyförälskelse vid tanken på en ny bra bok?

Sheyda (som hade en urtjusig jacka!) kom förbi lite senare och följde med oss till Mbar's terrass och ...

... på sushi!

På Kampens torg träffade Soufi plötsligt på ett gammalt ex ... eller så inte =)

Tusen tack tjejer för en jättekul dag!

MISSA INTE CHANSEN ATT VINNA ETT SIGNERAT EXEMPLAR AV AGNETA SJÖDINS SENASTE BOK I DET HÄR INLÄGGET!

Otroligt god brunch med massor av mat (det på bilden är bara en del av allt), både salt och sött, nyttigt och onyttigt. Riktigt gott!

(Alexandra)

Det var soligt men blåste kallt, så vi lindade in oss i filtar där vi satt.

MISSA INTE CHANSEN ATT VINNA ETT SIGNERAT EXEMPLAR AV AGNETA SJÖDINS SENASTE BOK I DET HÄR INLÄGGET!

(Soufi, Emilia och Kiri)


... och slutligen så här! Som sagt, det var en riktigt rolig kväll!

MISSA INTE CHANSEN ATT VINNA ETT SIGNERAT EXEMPLAR AV AGNETA SJÖDINS SENASTE BOK I DET HÄR INLÄGGET!

Vi träffas väldigt sällan, så passar på att ha tjejkväll till 100 procent.

(Interrail sommaren 2010. Rom)

Alla stressar inför beach 2011 just nu (bl.a. på Papper.fi skriver de den här veckan om den stressen). Vanligtvis skulle jag också göra det. Jag har alltid avskytt min kropp, alltid velat vara smalare och alltid tyckt att magert är snyggt (tycker jag fortfarande). Men jag har kommit fram till att jag inte orkar lägga ner energi på att räkna kalorier längre. Jag har gjort det sedan jag var 13 och även om jag aldrig spytt upp mat eller varit anorektisk, så har mat alltid gett mig ångest. Tänk bara vad mycket annat jag hade kunnat göra med samma mängd energi om jag lagt den på något konstruktivt?

Visst, man ska inte vräka i sig skräpmat utan man ska äta nyttigt. Men man måste ha en balans. För en vecka sedan åt jag för första gången en chokladkaka utan att få ångest. Jag vägrade helt enkelt att släppa in det dåliga samvetet. Och jag har vägrat göra det nu varje dag efter det. Det är inte lätt, jag får anstränga mig varje dag, men jag mår bättre av det.

Så varför stressa inför sommaren som ska vara en underbar och rolig tid? Varför tänka på alla skavanker och vara missnöjd med kroppen (så länge den är frisk och håller upp en varje dag och är orsaken till att man lever) och kämpa kämpa tills man mår dåligt, för att få den kropp andra människor har sagt att man måste ha på sommaren? Jag tänker satsa på att vara hälsosam hädanefter. Jag tänker satsa på att få en stark kropp, som orkar hela dagarna igenom. Jag tänker satsa på nyttig mat och bra träning som ger mig bra energi och jag tänker satsa på att leva! INTE grubbla över om jag ätit för mycket i dag för att se het ut på stranden i sommar ...

Träning och nyttig mat är till för att må bra och det borde väl vara hela vitsen med att leva hälsosamt? Inte svälta sig för att försöka passa in kroppen i en så trång form som möjligt, som ändå bara får en att må dåligt. Jag väljer att må bra i sommar, njuta av solen, en glass om jag har lust och den kropp som jag fått. Vad väljer du?

Ett filmklipp jag tog vid torget. Hörs inte så bra, men hela torget sjunger "Det glider in!"

MISSA INTE CHANSEN ATT VINNA ETT SIGNERAT EXEMPLAR AV AGNETA SJÖDINS SENASTE BOK I DET HÄR INLÄGGET!

Bilden är från tidningen Eos senaste nummer. Illustratör: Catharina Nygård Holgersson.

Jag fick min första text publicerad i en tidning när jag var tio år gammal. Då vann jag en skrivtävling för alla finlandssvenska lågstadiebarn. När jag just fyllt 12 år, var det dags igen. Jag vann en nationell skrivtävling i Finland och blev intervjuad i tidningar och hela faderullan. Det var en stor grej för lilla mig. Sedan dess har jag med jämna mellanrum haft texter publicerade i tidningar: sagor, noveller, krönikor och kolumner. Sedan jag var 16 år har det skett regelbundet en gång i månaden för olika tidningar. Ändå, känner jag fortfarande skräck just i den stunden när jag trycker på "Sänd" och e-mailet med min text åker iväg ut i etern. Just den där stunden när jag släpper min text och det inte finns någon återvändo. Klick! Skräckblandad förtjusning med en stor dos av spänning och förväntan. Undras om det någonsin ändras?

UPDATE: JAAAA VI VANNN!!!!!!!!!!!!!!!!!

Det händer absolut ingenting i den här filmen. Nada. Ändå hade jag svårt att slita mig från den. Jag kunde inte bara stänga av, utan att få veta hur det går för paret som ligger ute på öppet hav och guppar i takt med vågorna med hajar simmande runt dem. Jag är säker på att många skulle tycka att det är världens tråkigaste film, men för mig är det här ett skräckscenario. Att ligga ute i tropiskt vatten, utan land i sikte och utan att veta vad som finns under en. Det hela är dessutom filmat med ganska låg kvalitet, som när man använder en vanlig liten kamera hemma. Det gör att allt verkar ännu verkligare och att man ännu mer får känslan av att d"et skulle kunna hända mig ..." I mitten blir det lite slött och det skulle gärna få hända lite mera, men mot slutet trappas det upp  igen och avslutas på ett ganska oväntat sätt.

Jag gillar att börja dagen med en glad låt. Då kommer jag igång direkt och får energi. I dag är planen att:

- gå igenom en läsares text

(ni har väl inte missat att jag hjälper till med texter av alla de sorter?)

- skriva två olika kolumner

- skriva essä

- plugga franska

- kolla närmare på en idé till en ny följetong

Det är bara att sätta igång genast, om jag ska hinna kolla Eurovision ikväll också. Ni hejar väl på Finland? ;)

Horrible Bosses är en film som jag först tänker att säkert är en löjlig film med alldeles för mycket dålig amerikansk humor. Sedan ser jag att Kevin Spacey är med och Colin Farrel. Särskilt Spacey brukar sällan göra dåliga filmer, så med ens tror jag att det här kan vara en riktigt bra komedi. Nu ser jag definitivt fram emot den och det blir rätt kul också att se Jennifer Aniston i en lite vassare roll. Vad säger ni? Kommer ni att se den här filmen?

I Sverige har filmen premiär den 12 augusti och förhoppningsvis dyker den upp i Finland ungefär samtidigt.

Den här veckan har temat på Papper.fi varit äktenskap. Jag har själv aldrig varit gift, men mina föräldrar träffades för 35 år sedan och har hängt ihop sedan dess. Jag har sett flera skilsmässor på håll och i dagens läge så läser man ju om skilsmässor och bröllop i skvallerpressen precis hela tiden.

Jag anser inte att man måste gifta sig och jag är heller inte mot skilsmässor, men däremot tycker jag att äktenskap i dag tas som någon slit-och-släng-grej, precis som det mesta andra i vårt samhälle i dag. Min generation har växt upp med tv-såpor där folk gifter sig ena dagen, är otrogna nästa och skiljer sig den tredje. Vi är också uppväxta med skvallerpressen mer än tidigare generationer i och med internet. Där läser man om kändisar som förlovar sig efter ett par veckor tillsammans och sedan skiljer sig efter några månader som gifta. Inte konstigt att vi får en väldigt lättsam syn på äktenskap? Ungefär som att det är en "kul grej att göra." Och eftersom vi ändå kan skilja oss om det går fel, så spelar det ju ingen roll. Det är bara att göra det.

I och med att jag under flera år har jobbat med åldringar, har jag hört många historier om hur det gick till förr. Både äldre kvinnor och män berättar gärna med glittrande ögon, hur det var när de träffade sin fru/make för första gången. Hur de sällskapade och sedan, ofta efter en ganska lång tid, gifte sig. Många gånger påpekar de också att det har ändrats något otroligt i dagens samhälle, det här med att gifta sig. Flera av gamlingarna brukar säga att det är så konstigt med dagens "ungdomar," som inte alls kan tänka sig att kompromissa. De menar att i dag är allt inriktat på den enskilda individen, man ska förverkliga sig själv och det är jag jag jag. Det är omöjligt för ett förhållande att funka om man bara ser till sig själv! Visst man ska vara lycklig, man ska vara bekväm i sig själv och man ska absolut inte ge sig in i ett destruktivt förhållande och det är bättre att vara själv än i ett verkligt dåligt förhållande. Förr kunde äktenskap handla mer om trygghet, säkerhet och det var praktiskt. I dag klarar sig både män och kvinnor på egen hand och därför är det ännu viktigare att man inte går in i ett äktenskap utan tanken att man ska behöva anstränga sig det minsta, OM man vill att det ska hålla.

Ett äktenskap eller vilket förhållande som helst, kan inte bara handla om JAG MIG och MIG SJÄLV. Det måste handla om OSS. Och man måste kunna kompromissa och man måste kunna ge, för att kunna få och man måste gå in i ett giftermål med tanken att det är för evigt och att man ska få det att funka. Det är ett beslut som kräver eftertanke och man behöver alltid komma ihåg att vilket förhållande som helst går upp och ner och ner och upp och vill man tillbringa en livstid tillsammans är man tvungen att förbereda sig på jobbiga tider, precis som på goda tider. Men man kan inte tro att ett äktenskap är en dans på rosor och alltid roligt och romantiskt. Man kan inte gifta sig med tanken: vi kan alltid skilja oss sedan när vi börjar bråka för mycket om vem som ska diska ...

(Bilden är lånad av Jenny.)

I dag är det en hel massa skoluppgifter som står på mitt schema. Så istället för att fota mina skolböcker så tänkte jag att det är roligare att visa upp ännu några bilder från bloggfesten i lördags.

(Bilden är lånad av Emzie.)

(Bilden är lånad av Sarah.)

Vackra Sanna och Sarah.

(Bilden är lånad av Emzie.)

Alexandra blev nog gladast på hela festen när hon både vann ett presentkort till Elegia Day Spa och en Björn Axén Volumaster.

(Bilden är lånad av Andréa.)

(Bilden är lånad av Sarah.)

(Bilden är lånad av Emzie.)

Alltid lika chica Fager Dam-Helena.

(Bilden är lånad av Andréa.)

Tre tjusiga bloggerskor: Smulan, Andréa och Soufi.

(Bilden är lånad av Fager Dam.)

Snyggingarna Mixo och Josephine, på krogen Mekka dit vi for efter själva festen.

Ni som tog bilder under kvällen får jättegärna mejla dem åt oss när ni har tid. Eftersom varken jag eller Emilia hann fota själva, så skulle det vara kul att få bilder av er att ha som minnen istället! Mejla till: bloggfest2011@gmail.com Tusen tack på förhand!

Att ligga och läsa YourLife, som enligt mig är den bästa tidningen som finns att köpas i butik just nu och äta jordgubbar på balkongen en solig vårdag. Underbart!

Klockan hann bli tre innan vi tog en snabb lunch på Moko, som var ett nytt ställe för mig. Riktigt mysigt och med tillhörande butik som hade jättefina saker för hus och hem bland annat.

Det fanns en hel del fina detaljer på caféets väggar, som den här toalettskylten t.ex. Nu är jag hemma igen och ska springa till snabbköpet här nära och köpa lite käk för kvällen. Är ensam hemma, eftersom W är borta hela dagen och kvällen på en businesskonferens med middag efteråt. Ska passa på att njuta lite för mig själv med lakrits och fransk film.

The Lincoln Lawyer. Premiär i Finland den 29 april och i Sverige den 6 maj. Läs mer om filmen HÄR!

Jag har äntligen hittat den perfekta klänningen till lördagens bloggfest. Bilderna gör den inte riktigt rättvisa. Färgen är mycket bättre på riktigt till exempel. Jag råkade bara gå förbi en skönhetssalong som inte var  mer än ett hål i väggen och som sålde några klänningar som skrek flickigt och pastelligt. Gick in, hittade den här  direkt och köpte den. Bra pris, sitter perfekt och känner mig vacker som bara den när jag har den på mig. Snacka om att jag är glad nu!

När jag skulle betala, satt en mörkhyad transa bredvid kassan och fick manikyr. Han såg ut som en av transorna som Samantha får problem med i Sex and The City. Uppklädd i glittrig topp, med svart peruk och starkt smink osv. När han såg klänningen sa han:

"Det är sedan bäst att tvätta den för hand sötnos! Jag har många klänningar som är precis likadana, så jag vet hur det är."

De blandar in en hel massa effekter, som påminner om de skräckfilmer som gjordes på 1970- och 80-talet och ljudeffekterna är tagna från de klassiska skräckfilmerna. Det hela påminner ganska mycket om Poltergeist, som jag tycker att är en av de sämsta skräckfilmer som någonsin gjorts. Den här filmen är inte fullt lika dålig, men nästan. Kanske de försökte göra något i stil med filmen Drag Me to Hell (som är menad att vara både rolig och kuslig med inslag av både ny och gammal skräck), men i så fall har de misslyckats. Den här filmen är inte rolig. Den är inte skrämmande. Den är bara uruselt löjlig. Och jag som hade så höga förväntningar på att äntligen bli skrämd igen, av en riktigt bra skräckis. Tyvärr hände det inte den här gången heller.