Intervju med Jan-Erik Ullström
Nu har jag passat på att ställa några frågor till Jan-Erik om boken och hans skrivande. Det blev rätt många frågor, så delar upp inlägget på två. Här kommer första delen:
HUR KOM DU PÅ IDÉN TILL BOKEN?
Det känns mer som att idén till boken kom till mig. När jag skriver finns det knappt någon eftertanke, utan allt bara flödar genom sinnet och rakt ut genom fingertopparna. För ca 10 år sedan började jag (i ett tillstånd av djupt skapelsebehov) rita på en karta. Jag ville antagligen skapa en värld som jag kunde fly in till, när livet i sig inte var en trevlig plats. Närhelst jag behövde koppla bort mig från denna värld, satte jag mig med kartan. Jag visste inombords att jag en dag skulle behöva den. När kartan var klar hade vi redan köpt det hus som vi sedan sålde. Under tiden vi bodde där började en längtan gro i mig. Jag visste inte från vad eller till vad, men Gwendolyn föddes i huvudet och hon längtade. Precis som jag, så kände hon att livet borde ha varit annorlunda. Så jag började skriva: "Gwendolyn hade alltid längtat." De orden öppnade upp dörrar jag inte ens visste fanns. Storyn byggdes på allteftersom.
HUR LÅNG TID TOG DEN ATT SKRIVA?
Jag började 2009-01-01 och var klar 2010-02-06, så ett år drygt. Småtimmar i mörkret :)
BÅDE PLATSERNA OCH KARAKTÄRERNA HAR VÄLDIGT SPECIELLA NAMN, HUR KOM DU PÅ DEM ALLA?
De kom till mig i de flesta fall. De ska heta så. Det bör vara så. Magkänslan säger att det stämmer. Vad gäller vissa namn på platser och namn, såsom Breitan, Perugia, Eldon eller Silvio Terrano, Lucia och Ramon så har de och många fler fått sina namn på grund av storyns bakgrund. Umbria i sig var en gåshudare. Jag valde namnet först och googlade sedan. Behövde se så att ingen annan hade skrivit ett äventyr som hette Vägen till Umbria. Döm om min förvåning när jag upptäckte att det fanns ett Umbria. Det var gåshud 1. När jag läste att det kom från ordet "umbrar" som betyder skugga, så log magen och sinnet ikapp.
VAD VAR DEN STÖRSTA UTMANINGEN MED ATT SKRIVA BOKEN?
Den största utmaningen var nog att jag inte hade en aning om hur jag skulle göra. Hur skriver man en bok? Jag läser själv ytterst sällan, så formen var diffus. Jag fick MVG i svenskakurserna på gymnasiet, så lite grammatik hade jag koll på, men allt det andra? Jag har inte gått några skrivkurser, eller läst in mig på ämnet. Jag vill inte det. Jag började med att göra det första kapitlet. Därefter skrev jag det andra. Då började storyns omfång visa sig i huvudet. Jag bestämde mig för att skriva fem kapitel. När det var gjort hade jag ett slut i huvudet. Det var dit jag skulle ta mig. Jag skrev fem kapitel åt gången och efter 20 kapitel satte jag en gräns på 40 kapitel. Annars skulle den bli för stor. När jag skrivit ett kapitel satte jag mig ned och teoriserade över vad som hänt och varför. Därefter fick logik och fantasi tjyvpara sig och därigenom föddes nästa ... och nästa ... och nästa.
HUR FÖRESTÄLLER DU SJÄLV DIG UMBRIA OCH VAD HANDLAR TRILOGIN OM ENLIGT DIG?
Umbria är ett ställe där samhället inte är som det borde och det befolkas av individer som mer och mer börjar inse att någonting inte stämmer. Vissa har till och med visat sig vara steget före oss alla. De har sett saker vi bara kunnat drömma om, bokstavligt talat. Några få har till och med sett mer än så. Men allt hade en början och sanningar behöver avtäckas och lögner slås ihjäl. Det finns de som söker och de som döljer.
Den handlar i grunden om oss människor. Vilka är vi? Vad är godhet och vad är ondska? På vilken sida står kärleken? Den handlar om känslor och om hur vi använder dem. Sedan har jag även vävt in saker som inte alls speglar min tro, men som färgats av mitt hopp. Många får sig en känga. Den som vill, kan finna samhällskritik. Den som vågar, kan finna avsmak gentemot religionens maktmissbruk. Den som får, kan lära känna sitt eget jag. Du tar med dig själv in i Umbria. Det finns tusen trådar att följa. Alla utgår från samma punkt. I slutet kommer alla att åter mötas, vid cirkelns slut.
Trilogin blir säkerligen inte heller en trilogi. Någonstans kommer en fjärde bok att passas in. En som behandlar det vi i första boken endast får återuppleva i form av minnen ;)
I morgon kan ni läsa nästa del, där Jan-Erik bl.a. berättar vad som inspirerar honom till att skriva och vilka skrivrutiner han har!
