Intervju med Jan-Erik Ullström, del 2

Oj. Jag har knappt några. Just nu när jag lånat grannens dator för att kunna svara på dessa frågor (stort nöje!) inser jag dock att behovet styr, som i så mycket annat. Men det finns vissa kriterier:

* Lugn och ro. Barnen behöver ha somnat och helst frugan med.

* Mörker. Det är inget måste, men kan jag inte se vad som finns utanför fönstret ... ja då kan det ju vara vad som helst. Någonting jag skapat.

* Känslan. Den där känslan. Den bräckliga känslan som kan ta två veckor att finna och så behövs det bara en liten grej som att frugan ber mig sopa i köket, så försvinner den.

Har jag dessa med mig, då finns det ingen gräns för vad jag kan åstadkomma.

MÅNGA KLAGAR PÅ ATT DE INTE HAR TID ATT SKRIVA. HUR GÖR DU FÖR ATT HITTA TIDEN?

Ja som sagt. Det är svårt. Vägen till Umbria är skapad mestadels mellan 21:00 och 01:00 de dagar då jag haft vad som krävs. Eftersom jag är en debutant och amatör, så har jag fått finna min form på egen hand. Formen och tiden. Drömmen är att kunna skriva på heltid. Leva på det.

Väntar in känslan. Tittar på film. Mycket film. Får inspiration. Nu börjar t.ex Game of thrones färga av sig på uppföljaren till första boken. Skrivkramp har jag nog aldrig upplevt ännu, men tvivlet finns ständigt närvarande. Jag tvivlar aldrig på det jag skapat, men ofta på mig själv. Motsägelsefullt, men sant.

VAD MOTIVERAR DIG OCH VARIFRÅN FÅR DU INSPIRATION?

Jag har funnit mitt kall. Någonting jag för första gången i mitt liv känner att jag kan bli riktigt bra på. Just nu skriver jag en thriller i kriminalmiljö och den är lik Umbria, men ändå helt olik. De som läst halva säger att de får gåshud, tårar i ögonen och äckelmage samtidigt som de känner medkänsla och kärlek. Så känslorna spelar med mig även här. Inspirationen finns inuti. Jag har 15-20 böcker/filmmanus på kö i huvudet. Allt finns i huvudet. Hela Umbrias intrikata och till synes oändliga nät av intriger, släktskap och gåtor finns inte på papper eller i en fil i en dator. Allt finns i min hjärna. Gåtor som får Lost att blekna och svar som får läsaren att vända blad. Ibland känns det inte som att det är jag som skriver över huvud taget. Någon skriver genom mig. I don´t mind :)

HAR DU NÅGRA TIPS TILL ANDRA SOM HAR EN MASSA BRA IDÉER OCH VILL SKRIVA BÖCKER, MEN SOM ÄNNU INTE HAR KOMMIT IGÅNG?

Börja. Skriv nu! Jag visste ju inte ens att jag skrev en bok, när jag skrev ned första meningen. Men den öppnade upp för allt det som vilade och lurade där inne. Ingen kan göra det åt dig. Det är bara du som kan se det som visar sig, när du sluter dina ögon. Låt det ta över. Låt det växa och frodas. Det du får tillbaka är skrämmande och vackert. Börja. Bara ett kapitel. Ett enda. Att lära sig cykla eller åka skridskor var inte roligt, men jag ser då inga gråtande barn susa nedför backarna eller ledsna ungar på isen. De provade och fann glädjen. De vågade. Vågar du?

HUR HAR DU GJORT FÖR ATT LYCKAS LÄGGA UT ETT SÅDANT PUSSEL AV OLIKA SCENER, SOM VÄVS SAMMAN PÅ ETT SÅ SNYGGT OCH SPÄNNANDE SÄTT?

Vägen till Umbria är en film. Okej? Den finns redan. Hela serien Vid cirkelns slut finns redan. Problemet är att jag är den enda levande människa i hela universum som sett den. Nu finns den inte längre kvar annat än i min hjärna. Det jag gör är helt enkelt att återberätta det jag sett. Borde jag skriva filmmanus? Kanske. Vet jag hur? Nej. Men vissa idéer jag har lämpar sig inte för bokform. De ska vara film. Även Umbria. Men jag kan inte göra film, så jag tar den andra vägen :)

Pusslet finns redan där. Inuti mig. Om du tyckte trådarna i Umbria var spännande, så kommer du att dra efter andan, när du ser vart de är på väg ;)

VILKA BÖCKER LÄSER DU HELST SJÄLV?

Jag läser inte böcker. Detta är någonting jag fått utstå en hel del kritik för, men jag behöver inte läsa böcker. Varför läsa när jag kan skriva? Jag läser just nu en bok av Sam Harris - Moralens landskap. Innan det Brev till en kristen nation av samme Harris. Ingen skönlitteratur, men väl en utmaning för hjärnan. Det är därför Vägen til Umbria är så full av trådar. Jag vill att du ska tänka. Mer än du vanligtvis gör när du läser. Jag vill få din hjärna att anstränga sig och därigenom utvecklas. Växa. Sedan jag började skriva har häpnadsväckande saker hänt med mitt sinne. Jag vill att fler ska få uppleva detta. Om inte annat så får läsaren ett rejält äventyr att ryckas med i :)

Jag har läst 43 böcker på 33 år. 18 av dem Robert Jordan, 5 Tolkien, 3 Rowling, 5 Lloyd Alexander, 5 Koontz, 4 King, 1 Delblanc, 1 Sam Harris, 1 någon obskyr Star Wars-författare. Jag kan ha glömt någon dock. Detta plus en oändlig mängd serietidningar är vad som format mig. Det och filmerna. Sci-fi, fantasy och äventyr. Jag har alltid på Howard Shore i bakgrunden när jag skriver om Umbria. Det finns många anledningar till att jag inte läser, men det tar vi en annan gång. En dag kommer jag säkert att börja läsa igen. Men just nu är det så mycket som vill ut, att det vore förkastligt att trycka in mer  :)