Det finns alltid tid

Förut har jag alltid tänkt att jag måste ha en massa tid för att kunna skriva. "Jag har inte tid" tror jag är en väldigt vanlig ursäkt för att inte sätta sig ner och ta tag i författardrömmarna (eller vilka drömmar som helst). Det har ofta varit det för mig i alla fall. Nu har jag skippat den där tanken och har i stället som mål att skriva NÅGOT varje dag. Om det så bara blir ett par meningar. Alltså skriver jag när som helst då jag har en liten stund över. Till exempel kl 5:40 på morgonen, då jag har 20 minuter kvar innan jag ska springa iväg till bussen och åka till jobbet.

Ibland blir man förvånad över hur mycket man hinner få gjort på 20 minuter om man bara är fokuserad och bestämmer sig för att göra det. Tidspressen gör ofta så att åtminstone jag blir mer koncentrerad, just för att jag helt enkelt är tvungen. Och även om det inte blir mer än kanske en sida eller en halv, så innebär det i alla fall ett steg närmare drömmen. Det får mig att må bra, när jag kan tänka på att jag har gjort lite i alla fall och inte bara står och stampar på stället med huvudet fullt av värdelösa ursäkter. Man kan det man vill och det man verkligen vill, det hittar man alltid tid för.