Inspiration - Gästblogg av Jan-Erik Ullström

Evelina skänkte mig ordet ”inspiration”. Detta ord skall nu få leka med ”kreativitet”. Det här är vad jag ger tillbaka:

Inspiration. Det är faktiskt först nu jag verkligen funderar på vad som inspirerar mig. Oj. Det får komma under textens skapande resa. I detta nu. I detta inlägg. Inspiration för mig är olika former av fullt tillåten stöld, där resultatet är modifierat efter att ha passerat ditt inre. Det är kanske bäst att jag utvecklar den tanken. Det jag menar är att vi ser oss om i världen och upptäcker saker vi vill ha, vill göra, vill uppnå. Det kan vara allt från en känsla till en helt ny värld. Våra mål byts ständigt ut mot nya eftersom vi hela tiden inspireras av vår omgivning. För hundra år sedan var den sfären mindre. Antar jag. Då sträckte sig inte kartan lika långt som idag. Nu får vi mer information, konstant. Vi bombas av mer eller mindre oavsiktliga inspirationskanoner hela tiden. En dags intryck nu kunde fylla en livstid då. Inte i vikt, men i mängd. Ta den jag är. En människa med ständigt flödande idéer och tankar kring skapande. Överkreativ i vissa mått. Behöver jag ens inspiration?

Självklart behöver jag det. Jag går ofta på bio. Gärna helt allena. När jag skriver sitter jag i en sfär av musik och tankar. När jag inspireras sitter jag i samma bubbla, fast en mobil sådan. Jag lyssnar alltid på musik när jag skapar. Det borde räknas som en form av inspiration. Jag älskar djupa samtal om orsak/verkan och universum. Inspiration. Men så kan den även komma från helt oväntade håll. Jag stod på jobbet en dag och en maskin gick sönder. Var när hur är egentligen oviktigt, men går någonting sönder kommer det någon och lagar det. En tanke kom till mig: ”Tänk om jag kunde berätta exakt vad felet var, när de kommer ut. Vad häftigt det skulle vara.” Två minuter senare hade jag storyns röda tråd klar och huvudscenerna var redan filmade. Ett värmländskt komiskt, men ändå filosofiskt kärleksdrama. En enda kommentar från underbara Morgonpasset i P3 gav upplägget för en hel anekdotsbok. Jag inser nu att inspirationen flödar runt mig i en konstant ström. Allt jag behöver göra, är att sträcka ut handen och greppa tag.

Vägen till Umbria skapades av ett helt livs erfarenheter och inspirationskällor. Det och en uppdämd kreativitet, som bara väntat på det medvetna valet att börja skriva. Kan jag vara kreativ utan inspiration? Ja, men då kommer tankarna, idéerna och känslorna aldrig att vara mer än små frön. Inspirationen ger inte bara grunder att stå på. Den ger energi att utveckla. Att växa. I Vägen till Umbria figurerar en stor ek. Den har till och med ett namn. Jag sådde ett frö. Fröet blev en gåtfull debut. Vad bär du på, som ännu inte satts i jord och fått näring? Umbria blev mitt träd. Hur ser ditt ut?

Love / Jan-E

I DET HÄR INLÄGGET kan ni läsa en tidigare intervju som jag gjort med Jan-Erik, samt några ord om vad jag själv tycker om hans första bok!