Det där med att ställa höga krav ...
Särskilt när jag skriver, låser jag mig ofta på grund av de krav som jag ställer på mig själv. Det ska bli helt fantastiskt bra direkt. Inga misstag tillåts och särskilt om jag vet att någon annan ska läsa texten inom en snar framtid så får jag ofta skrivkramp och så får jag inget skrivet istället.
Att skriva en bok är ett stort projekt och jag har insett att jag inte kan tänka på det som en bok redan från första sidan. För om jag redan efter första meningen tänker att jag nu bara har 400 sidor kvar att skriva och dessutom måste skriva om dem hundrafemtioelva gånger för att jag ska bli nöjd, så ger jag upp direkt. Det blir för mycket att hantera helt enkelt. Tänk bara på det gamla ordspråket att man inte kan äta en elefant i en enda munsbit, men det fungerar om man gör det en bit i taget. Det samma gäller mycket annat och bland annat skrivande.
Nu försöker jag tänka på att skriva en sida i taget, en scen åt gången och just den scen som för stunden känns intressant och spännande att utforska. Sedan, när jag har skrivit en hel massa scener så kan jag lägga ihop dem till något större. Och visst, mitt mål är alltid att skriva något bra som säljer i flera upplagor, men jag kommer aldrig att få en chans att sälja någon bok om jag fokuserar på att bli bästsäljare. I första hand måste man fokusera på att få ner ord efter ord efter mening på pappret så att man har en text att jobba med. SEDAN, när boken är klar, går det att fokusera på följande steg ...
Ja hon e skit duktig! :D
SV: Tack så mycket! :) Blev själv väldigt förvånad då jag ej förväntade mig en trevåningstårta till min sons dop! Den blev verkligen jättefin.
sv: Visst är han :)
Sv: Tack så mycket :)
Och lycka till med din bok!
sv: taaack så mycket :D
du är väldigt inspirerande! jag har också författardrömmar och genom att läsa din blogg kommer jag ner lite på jorden, precis som du säger om elefanten. :)
jag läste någon kommentar tidigare om att få läsa lite av det du har skrivit, det önskar jag också. för det som får läsas här på bloggen är redan bra! :) och då borde det du sitter och ruvar på vara superbra. :D
När jag var tio sade jag att jag skulle bli känd författare, infoga ordet "he" i svenska ordlistan, samt ta Selma Lagerlöfs plats på tjugan.
Stora drömmar känner jag till mer än väl ;D
Är också finlandssvensk. (: Skitkul blogg, btw!
skulle bli otroligt glad om du röstade på min bild:D http://mythos-beach.apollo.se/Azs7ob
Sv: Tack så jättemycket!:D
Marsvin & kaniner är ljuvliga, men tänk på om du skaffar marsvin att du måste skaffa 2, då det är lag på att marsvin måste vara minst 2 :)
Fin blogg, ha en bra dag!:D
Åååh, vad ja gkänner igen detta!
Samma med mina texter/ sånger/ lyriker!
Jag måste bara ge upp, och nu så drar jag en snabbversion - det "stora hela" och sedan definierar jag. Jag begravde min inspiration med att nojja, liksom!
Det är svårt att särskilja på MÅL och KRAV om man har en tendens att vilja göra typ perfekt ifrån sig... Tar tid att komma dit :/ Och är jobbigt...
Plus att min hjärna snurrar på med optiskt fiber och tretton bredband med olika kanaler. Mycket att göra i dessa hjärnskrynklor, så fokusera sen på sida nr.15 när en del av huvudet är på sida 300 och skissar, haha!
Word by word, nog kommer du dit!
Jag känner igen mig så mycket i det jag nyss läste, och jag vet hur det är med att ha för höga krav.. Jag ville ge ut en bok när jag var 15 (för det gjorde Christopher Paolini) mne den chansen är förbi nu, och jag känner att det var nog lika bra det - det tar tid att skriva en bok :) Jag känner precis likadant, jag får skrivkramp när jag tänker på att en lärare ska läsa min uppsats och bedöma vad jag har skrivit. Det är det värsta och då får jag idétorka.
Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Ända sedan jag var liten har min stora dröm varit att bli författare, jag har drivvis med gamla anteckningsböcker fullproppade med påbörjade bokprojekt och historier, och jag var säker på att jag skulle ge ut en bästsäljande roman som tonåring.
Nu har jag passerat tjugo, men håller förhoppningsvis på med den där romanen som en vacker dag kommer att bli mitt genombrott. För jag älskar mina idéer och tror att andra också skulle kunna göra det.
Men jag ställer på tok för höga krav på mig själv. Precis som du vägrar jag att skriva annat än perfekt från början, och att skriva om ett stycke finns inte i min värld. Då slutar jag hellre skriva.
Men det funkar ju inte så. Man måste ju skriva om, rätta, stryka saker, lägga till saker. Det är en del av skrivprocessen. Men det är svårt att intala sig det när man vill vara bäst på allt från början.
